Gick på stan i lördags för att shoppa en födelsedagspresent. Å det skär i mitt hjärta när man ser kvinnor i samma ålder som mig med höggravid mage eller med en barnvagn framför sig. Såg t.o.m. två jämnåriga kvinnor som hade två barn redan.
Just i den livssituationen var det ju meningen att jag oxå skulle vara!!!! Jag avundas dem, å det värsta är att de säkert inte är medvetna om vilken kamp man kan ha för att få barn. På ett sätt är jag glad för det, att inte alla behöver känna denna känsla av sorg, men å andra sidan så hoppas jag att det verkligen värdesätter den gåva de har fått å inte tar det förgivet.
Jag e så glad för alla mammor skull. Men jag kan inte förklara tillräckligt noggrannt hur gärna jag oxå skulle vilja känna den känslan av att hålla i mitt eget barn, känna värmen av denna lilla kropp som är resultatet av min å min mans kärlek. Det gör så ont i saknaden av den känslan.
Mitt hjärta det gråter och mina ögon de vattnas...
