Fortfarande ingen mens....
Ringde mottagningen och hon sa att så tillvida att mensen hinner börja innan min första UL (6.5) så e det ok. Det e bara en vecka dit, hoppas verkligen den skulle visa sig. Så att den skulle vara överstökad innan ultaljuden, lite trevligare då. ;)
Annars mår jag finfint. Vi var å shoppade kostym+skjorta åt min blivande igår, de hade 50% rabatt i en herrbutik. Billigt blev det. Å oj vad han var stilig. :D Nu e det bara skorna kvar för bådas del. Jag har tyvärr lite svårare att hitta skor än vad min blivande har. Vill ha dem i en lite annorlunda färg, heh..
Det e bara att spana vidare i skojakten!
*over and out*
onsdag 29 april 2009
måndag 27 april 2009
Dag 8
Här sprayar jag för fullt å det går hur bra som helst. Har inte fått nå biverkningar än å hoppas det skulle fortsätta så. Kanske lite mera svettig än vanligt men annars inget speciellt. Mensen borde ha kommit igår men den sken med sin frånvaro. Vad månne händer om mensen ej kommer?!?! Jag var ju lite osäker när min förra menscykel började, så är det A&O att man börjar spraya just den 23:e. Tror nog att det var på rätta dagen men man börjar ju grubbla när mensen ej kommer om man har gjort ngt fel. Vill inte få höra att man gjort ngt fel så att vi inte kan göra vår IVF nu, vill få det gjort i Maj, har ju ett bröllop i Juli som jag vill planera å dona till. Vad skulle vara mera underbart än att få gifta sig i Juli och veta att man har vår baby på tillväxt i magen. Min lycka skulle vara fullbordad då. :,)
Den sista tiden när man e ute å rör sig bland folk, så har man en förmåga att se gravida kvinnor ÖVERALLT. Kommer de inte höggravida med 2 barn i matkärran i butiken, så ser man dem ute på promenad i en vankande ankstil. Gud vad avundsjuk man blir. Skulle helst skrika ut: -"Stick å brinn!" Jaja, jag glädjs för deras skulle men jag sörjer min egen. En bekant till mig förlorade deras barn när hon var över halva tiden gått. Värkarna kunde inte hindras å hon födde en flicka vars hjärta slog ngr gånger tills hon dog. Lungorna var ju inte ännu utvecklade. Å jag lider så med henne. Det e tragiskt. Hon vet inte vilken kamp vi har med att få barn. Hon sörjer sitt barn som dog, men jag, jag sörjer det barn som inte kommer till oss. Det värker i min kropp av längtan. Att få känna den underbara känslan att någon växer i min mage. När den dagen kommer, den kommer att vara himmelsk.
Märker nog att hormonerna spelar lite spratt med en, för i förra veckan när jag var ut på hundpromenad så började jag tänka på graviditetstestande efter införandet. Tänk om det skulle vara positivt.... Redan tanken av det gjorde att jag fick bita mig i läppen för att inte börja storbööla. Det är otroligt hur stark känslan kan vara... men det ska gå, jag vet det...
Hur som helst så känner jag ännu ett lugn. I helgen har jag bara tagit det lugnt, räfsat, sorterat å lagat det fint i trädgården efter vinterns rusk å kyla. Vi hade ett underbart väder i helgen, solen sken å man fick ett litet smakprov på sommarvärmen. Dock blåste det ordenligt. Inbjudningskorten är klara för att postas, endast frimärk saknas. Vill att tiden ska gå fort så jag får börja injicera hästdoser av hormoner. Här ska ruvas ägg! :)
Den sista tiden när man e ute å rör sig bland folk, så har man en förmåga att se gravida kvinnor ÖVERALLT. Kommer de inte höggravida med 2 barn i matkärran i butiken, så ser man dem ute på promenad i en vankande ankstil. Gud vad avundsjuk man blir. Skulle helst skrika ut: -"Stick å brinn!" Jaja, jag glädjs för deras skulle men jag sörjer min egen. En bekant till mig förlorade deras barn när hon var över halva tiden gått. Värkarna kunde inte hindras å hon födde en flicka vars hjärta slog ngr gånger tills hon dog. Lungorna var ju inte ännu utvecklade. Å jag lider så med henne. Det e tragiskt. Hon vet inte vilken kamp vi har med att få barn. Hon sörjer sitt barn som dog, men jag, jag sörjer det barn som inte kommer till oss. Det värker i min kropp av längtan. Att få känna den underbara känslan att någon växer i min mage. När den dagen kommer, den kommer att vara himmelsk.
Märker nog att hormonerna spelar lite spratt med en, för i förra veckan när jag var ut på hundpromenad så började jag tänka på graviditetstestande efter införandet. Tänk om det skulle vara positivt.... Redan tanken av det gjorde att jag fick bita mig i läppen för att inte börja storbööla. Det är otroligt hur stark känslan kan vara... men det ska gå, jag vet det...
Hur som helst så känner jag ännu ett lugn. I helgen har jag bara tagit det lugnt, räfsat, sorterat å lagat det fint i trädgården efter vinterns rusk å kyla. Vi hade ett underbart väder i helgen, solen sken å man fick ett litet smakprov på sommarvärmen. Dock blåste det ordenligt. Inbjudningskorten är klara för att postas, endast frimärk saknas. Vill att tiden ska gå fort så jag får börja injicera hästdoser av hormoner. Här ska ruvas ägg! :)
onsdag 22 april 2009
3:e dagen
Nu e jag på tredje dagen av mitt "sprayande".
I måndags när jag började på så rann all stress å oro av mig som smält smör på en gås.(eller vad man kallar det, heh) Nu existerar ingen oro inom mig längre. Nu känns det likadant som efter en insemination, att nu har vi kommit en bit på vägen. Detta är mycket bättre än väntan när inget händer. Nu e vi på gång å jag är LADDAD som tusan. NO pain NO game! :)
Sprayandet går bra, det smakar ju inte illa heller. Hade trott det skulle vara värre. Inga biverkningar än men det e ju barar tredje dagen så.
Känslan när min oro har försvunnit e obeskrivlig. Före var jag rädd för biverkningar, överstimulering å smärta. Nu e jag redo, ta me f-n om jag inte ska klara detta.
Den 6:e har jag min första UL, den dagen börjar jag med injektionerna. Följande UL är den 12:e & 15:e. Får se då hur det går. Ser framemot detta med spänning! :)
I måndags när jag började på så rann all stress å oro av mig som smält smör på en gås.(eller vad man kallar det, heh) Nu existerar ingen oro inom mig längre. Nu känns det likadant som efter en insemination, att nu har vi kommit en bit på vägen. Detta är mycket bättre än väntan när inget händer. Nu e vi på gång å jag är LADDAD som tusan. NO pain NO game! :)
Sprayandet går bra, det smakar ju inte illa heller. Hade trott det skulle vara värre. Inga biverkningar än men det e ju barar tredje dagen så.
Känslan när min oro har försvunnit e obeskrivlig. Före var jag rädd för biverkningar, överstimulering å smärta. Nu e jag redo, ta me f-n om jag inte ska klara detta.
Den 6:e har jag min första UL, den dagen börjar jag med injektionerna. Följande UL är den 12:e & 15:e. Får se då hur det går. Ser framemot detta med spänning! :)
fredag 3 april 2009
Nu börjar det hända saker...
Nu rör det på sig :)
Den 20.4 börjar jag ta nässprayen för att bromsa min egen hormonproduktion. Ultraljuden är inbokade å om allt går som planerat så vecka 21 är veckan för äggplockningen.
Det känns otrooligt pirrigt å nervöst. Tidigare har man haft det i tankarna om att i en snar framtid skall vi börja på, men nu när man har fått datumen fastställda så känns allt mittiallt så verkligt. Ska vi verkligen få börja på med vårt första IVF-behandling?!
Jag e nervös å rädd över hur man kommer att må. När man bloggar å läser andras berättelser så verkar det vara en tuff behandling. Bloggarna är få där man skrivit att det gått fint å ingreppet varit smärtfritt. Jag VET att det är inget emot en förlossning men jag känner mig nervös iaf. Rädd över att man inte har kontroll över situationen. Rädd över att man ska bli överstimulerad eller att det ska inträffa något som gör att behandlingen inte kan slutföras.
Tvi för yrkesskada, när man jobbar inom vården så har man ibland för mycket erfarenheter om saker gällande sjukdomar, vården å kroppen både fysiskt å psykiskt. Plus att man ofta läser om att äggblåsorna är få i antal, av dålig kvalitet vilket leder till att de inte kan frysas in.
Usch, vad man grubblar på en massa skit. Ibland önskar jag att man bara kunde rikta in sig på vad som är planerat å inte grubbla sig tokig.
Men jag har tack å lov mycket annat inplanerat för våren och sommaren, så kanske jag kan tänka på annat emellanåt å koppla bort ivf:en. Vi ska gifta oss i sommar så man har ganska mycket att planera, införskaffa å laga tills det. Det ska bli såå otroligt kul. Jag ser framemot vår dag med iver å spänning. Det känns så otroligt rätt, jag har hittat min stora kärlek, vi har en sån "outtalad" harmoni, eller hur jag ska förklara. Vi sitter många kvällar å konstaterar hur bra vi har det å hur tur vi hade som hittade varann. Han kompletterar mig å utan honom känner jag mig inte hel. Han gör verkligen mitt liv värt att leva. Det finns inte ord till att beskriva hur jag känner. Därför känns det tryckt ändå med tanke på vårt IVF-försök, för vi vet var vi har varandra, vi vet våra åsikter å vet hur vi båda två vill ha det. Han stöder mig till 100% å det känns otroligt tryggt.
Nu har jag nedräkning till den 20:nde, sen får vi se hur det går. Ser framemot att äntligen få börja på. Hoppas man får må bra å inte behöver må illa, det e min största skräck. Humörsvängningar å svettningar å dylikt tror jag att man klarar av, men mår man illa så har man svårt att kunna koncentrera sig på annat.
Väntar med spänning på att dagarna ska gå... :)
Den 20.4 börjar jag ta nässprayen för att bromsa min egen hormonproduktion. Ultraljuden är inbokade å om allt går som planerat så vecka 21 är veckan för äggplockningen.
Det känns otrooligt pirrigt å nervöst. Tidigare har man haft det i tankarna om att i en snar framtid skall vi börja på, men nu när man har fått datumen fastställda så känns allt mittiallt så verkligt. Ska vi verkligen få börja på med vårt första IVF-behandling?!
Jag e nervös å rädd över hur man kommer att må. När man bloggar å läser andras berättelser så verkar det vara en tuff behandling. Bloggarna är få där man skrivit att det gått fint å ingreppet varit smärtfritt. Jag VET att det är inget emot en förlossning men jag känner mig nervös iaf. Rädd över att man inte har kontroll över situationen. Rädd över att man ska bli överstimulerad eller att det ska inträffa något som gör att behandlingen inte kan slutföras.
Tvi för yrkesskada, när man jobbar inom vården så har man ibland för mycket erfarenheter om saker gällande sjukdomar, vården å kroppen både fysiskt å psykiskt. Plus att man ofta läser om att äggblåsorna är få i antal, av dålig kvalitet vilket leder till att de inte kan frysas in.
Usch, vad man grubblar på en massa skit. Ibland önskar jag att man bara kunde rikta in sig på vad som är planerat å inte grubbla sig tokig.
Men jag har tack å lov mycket annat inplanerat för våren och sommaren, så kanske jag kan tänka på annat emellanåt å koppla bort ivf:en. Vi ska gifta oss i sommar så man har ganska mycket att planera, införskaffa å laga tills det. Det ska bli såå otroligt kul. Jag ser framemot vår dag med iver å spänning. Det känns så otroligt rätt, jag har hittat min stora kärlek, vi har en sån "outtalad" harmoni, eller hur jag ska förklara. Vi sitter många kvällar å konstaterar hur bra vi har det å hur tur vi hade som hittade varann. Han kompletterar mig å utan honom känner jag mig inte hel. Han gör verkligen mitt liv värt att leva. Det finns inte ord till att beskriva hur jag känner. Därför känns det tryckt ändå med tanke på vårt IVF-försök, för vi vet var vi har varandra, vi vet våra åsikter å vet hur vi båda två vill ha det. Han stöder mig till 100% å det känns otroligt tryggt.
Nu har jag nedräkning till den 20:nde, sen får vi se hur det går. Ser framemot att äntligen få börja på. Hoppas man får må bra å inte behöver må illa, det e min största skräck. Humörsvängningar å svettningar å dylikt tror jag att man klarar av, men mår man illa så har man svårt att kunna koncentrera sig på annat.
Väntar med spänning på att dagarna ska gå... :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)