Vecka 38+1 Det närmar sig med stormsteg....

Kan bara konstatera att -Jösses vad tiden går. Nu är det två veckor kvar till BF. Hur var när har det gått såhär fort?!?!?!
I måndags var vi å hälsa på brorssonen för första gången, kändes bra att få testa å hålla i ett litet knyte på 3,4 kg. Man får förbereda sig lite, hehe. Å han var ju såå fin å liten. Jag längtar såååå efter vår lilla tös så det värker i mig. Efter besöket märker jag att det har gått upp ett ljus för mig... -VI SKA SNART HA BARN! Jag var nästan småchockad igår. Kom på att vi har ingen overall eller halare till bebben. Behöver ju åtminstonen ha en fleeceoverall. Panik!! Å ingen amningsbh har jag fått införskaffat än, iaf. Men det e ju inte så lätt att veta med storleken, de ändrar ju rejält ännu. Men det e väl att ta ett par storlekar större så man har att växa i.
Hur som helst så e allt klart här hemma, sånär som på overallen då, heh Vagnen fick vi hem igår, hade den på vinterförvaring hos mina föräldrar. Sängen e färdigbäddad å klar, skötbordet ska bara skruvas fast i väggen å kläder å dylikt är på sin plats. Har troligen ett råg för mycket av hormoner idag för bara av att skriva dethär så har jag nära till att pyyyla. :) Det känns bara så övermäktigt å otroligt att vi faktiskt har kommit såhär långt. För ett år sen hade vi ju inte änns börjat med ICSI, kunde aldrig tro att det skulle gå så bra så vi ett år senare skulle sitta här höggravida å redo att få barn. Eller redo?!?

Jag var på kontroll till rådgivningen igår å hon frågade om jag börjar vara redo att föda. -"Föda? Blir man det någon gång, redo alltså?!!?" Frågade jag. U svara - "nå iaf börjar man bli redo att få sin kropp tillbaka." -" Isf är svaret JA, för den har jag velat ha tibax i flera månder nu, hehe."

Har samlat på mig mycket vätska, så fingrarna e svällda som tusan. I tisdags så började jag känna hur tungan å läpparna började domna. DET var obehagligt kan jag lova. Ringde till rådgivningen å hon försäkrade mig om att det e inget farligt, utan beror på vätskeansamlingen i kroppen, att man e svälld runt läpparna. Å det e jag ju, ser ju ut som jag just skulle ha varit på silikonfyllning. =) Skönt att veta att det e inget farligt, men det kändes inte bra alls. Fick allt kalla kårar längs med ryggen å började fundera vad som håller på att hända med mig. Hursomhelst så ville hon ha mig på en extra kontroll igår. Blodtrycket är lite förhöjt, plus att jag har protein i urinen så hon ville ha en ny kontroll imorgon. Så får se då. Skulle helst se att jag inte behöver börja knapra nå blodtrycksmedicin å vill framförallt int att de ska sätta igång mig. Men, det är det ju inte jag som avgör. Jag gör det som e bäst för mig å bebben.

Nu har vi hallen nyrenoverad, det är otroligt vilken skillnad det kan bli bara av att ta bort en liten mellanvägg. Tamburen är sååå ljus å fin. Å stor känns den som. Vi bor ju i ett litet hus byggt i slutet av 1800-talet så rummen är ju inte av största storlek, så redan att vinna en par kvadratmetrar i hallen kan göra under. Nu har vi en hall på drykt 6 kvadratmeter, känns himmelskt. Gårdsgrinden hänger snart på sin plats oxå, så då hålls både hund och barn innanför. Å alla andra tokar på utsidan! =)

Nu ska jag se om jag hittar lite energi till att tvätta fönstren i vardagsrummet. Hade för övrigt tänkt ta det lugnt nu, pga av blodtrycket, men liiiite vill man ju göra.

Här sist e bilder på babysängen som e bäddad å klar. Spjälsängsskyddet har jag sytt själv, å med lite Vliesofix fixade jag till ett matchande "sängöverkast". Blev riktigt nöjd måst jag säga. =)

Glömde ju berätta....

... vi har en liten tös i magen! =)

Vecka 37+1

Jösses va stressig denhär veckan har varit och ÄR. Det har nyligen gått upp ett ljus för mig och J att vi har hallen orenoverad å gårdsgrinden ofixad. Så det har vi förbrilt kämpat med denhär veckan. Far min har varit här å hjälpt oss för som sagt jag e ju inte till så stor nytta. Vankar mest runt å fixar lunch å kokar kaffe. Eller jag har faktiskt målat takpanelen, varit med till återvinningsstationen, valt ut golvmatta å sytt ett sängöverkast till spjälsängen. Å däremellan dammsugit upp det värsta dammet. Så med andra ord, varje kväll e jag TOTALT slut. Har börjat samla på mig vätska nu så benen såg ut som två stockar häromkvällen. Känns som att gå på moln när fötterna är svällda. Har försökt ha stödstrumpor å inatt sov jag med två kuddar under benen, å svullnaden e minimal imorrn. :) Men, under dagens lopp så hinner nog dit komma vätska. Men, hursomhelst är det jätteskönt att få hallen klar, den blir så ljus å fin. Enda som jag bannas över är varför vi inte började för två månader sen när jag ännu kunde kalla mig graciös.

Bror min å hans fru fick en son igår. Förlöst med kejsarsnitt å allt gick bra. Tacka vet jag dagens teknologi när det e bara att ta kort med telefonen å skicka till alla förväntansfulla släktingar å visa upp sin ögonsten. Han e bedårande. Tufft kommer han säkert att få med två äldre systrar, hehe.

 Nu ska jag ta å göra en inhandlingslista, e nöjd om jag skulle få handlat idag, nå mycke mer krav än det har jag inte idag! :)

Rådgivningsbesök har jag imorgon, förrutom att jag e smidig som en flodhäst på en enhjuling å har ack så sjuka fogar å rygg så mår jag förträffligt.

Vecka 35+3 / 32 DAGAR KVAR

Det e ju heeelt otroligt att vi kommit såhär långt. Känns ofattbart. Lääängtar sååå efter knodden som bökar på i magen. Sitter å asgarvar på kvällarna när man känner en fot som susar över magen. Bebben har skrämt sin mor två gånger så hon skrikit högt. Hehe! J har bara skakat på huvet å tror att jag har en skruv lös. Men ibland så kommer rörelsen så fort när man håller handen på magen å man bara känner när en fot swichar förbi. Det blir lite alien-stämpel över det hela, å jag skriker i min förskräckelse. Stackars baby, hihi... Mamma e livrädd. Nä, skämtåsido, det e såå mysigt när rörelserna har ändrats. Man kan mera urskilja nu, speciellt nära naveln var huden e tunnare. Mycket kärlek kan jag bara säga.

Vi var på läkarkontroll i onsdags. Bebben ligger med huvudet neråt å allt såg helt normalt ut. Läkaren tittade med ultraljud så vi fick se lite av vårt lilla mirakel. Vikten uppskattades till ca 2800 gr, vilket var helt normalt. Förra gången när vi var på ultraljud i vecka 19 så fick vi ju till vår besvikelse inte se vem som låg i magen, men det fick vi nu. Till 99,9% säkert så fick vi veta om det är en tös eller grabb där. E annars anonym med bloggen men jag har en vän som läser denna ibland. Så jag avslöjar inte än innan jag berättat åt henne personligen, hehe... Så, ni andra får hållas på sträckbänken en stund. :)
Men det känns mysigt att veta. Känns annorlunda på något sätt. Nu e vi bara såå nyfikna på hur du ser ut. 32 dagar kvar till BF, snart har vi dej här. ♥

Vecka 34+1 Magbilder

Hade faktiskt tänkt jag skulle lägga in bilder på magen, men det har bara inte blivit av. Men har faktiskt försökt fota varje vecka. Har fuskat lite de här senaste veckorna, ty de går ju så fort. Jag e ju i VECKA 34+1 idag. Hur har tiden gått sååå fort?!?! Det känns helt otroligt. Känns så overkligt att tänka sig att för ett år sen så hade vi just fått tid till vår första ICSI. Å nu är vi här. Med magen i vädret. Tidigare har man stått å putat med magen framför spegeln (jo, vet det e knäppt men) och försökt föreställa sig hur magen ser ut när man e gravid. Å nu är jag här, men magen stor som en fotboll. Lika spänd iaf! ;o) Å vi längtar nå fruktansvärt efter vår lilla bebis, tänk om typ 8 veckor har vi knytet här hos oss. Känns overkligt å underbart.

Hur som helst, här har vi lite magbilder. En liten skillnad syns ju nog, eller.... Har så kul åt blomman på tapeten, den e undangömd i denna veckas bild. Har ju kunnat använda tapeten som måttstock, hehe...

 Blindtarmsärret syns ack så bra i denhär bilden.