Vårt lilla mirakel har anlänt

Den 19 Maj kl 23.37 såg vår efterlängtade dotter "nattens" ljus. =) Veckan har varit extremt intensiv för hon har såå magknip. Men vi mår bra alla tre å jag uppdaterar när det blir mer tid över.

Vecka 40+6

Hade molvärk hela natten å idag har slemproppen äntligen lossnat! :o) Från en 16-tiden har jag haft värkar med 20-15-10 minuters mellanrum. Det kan ju ta länge än, eller så är det en provkörning, men hursomhelst så är vi på gång. Tycker det känns bättre nu när den molande "mensvärken" släppt, har aldrig varit förtjust i den. Tar hellre en värk med 5-10 minuters mellanrum som varar <1 minut än att ha konstant molande värk.
Än så länge så kommer man långt med andning å vetedyna. :o)

Snart, hoppas jag, får vi möta vår ögonsten. Lääääängtar så! :o)
Håll upp tummarna för oss!

Vecka 40+5

Bebben har bestämt sig för att stanna. Hon vill INTE komma ut! Tror det blir den första bebisen i historien som kommer att stanna för evigt i mammas mage... ;o) Känns så iaf.

I lördags när vi satt i bilen så hade jag regelbundna sammandragningar med 5 minuters mellanrum, kände att de ökade kraftigt för var värk. Jag var laddad som tusan å tänkte att JA, nu blir det BB. Men nehepp, jag steg ur bilen å så var all värk som bortblåst. Det var bara förvärkar. Tji fick jag. Jag var så redo i lördags, men det var bara falskt alarm.

Skall till rådgivningen idag, får se vad hon har att säga då. Fötterna mina ser ut som knubbsälar på kvällarna. J storflinar varje gång jag ska kravla mig upp ur soffan. Alltid lustigt att se en flodhäst med knubbsälsfötter försöka rulla sig ur soffan. :o)

Det e bara att snällt vänta...

Inget nytt...

...på bebbe fronten än iaf. Molande "mensvärk" allt emellanåt, känns ovant å främmande, men annars inget speciellt. Känner att huvudet e långt ner, gör ont när man ska sätta sig ner.

Så det e nog dags för dej att komma ut nu! =) Lyd mamma!

Dagen med stort D! Vecka 40+0

Har svårt att tro att det är sant. Förundras att vi verkligen kommit såhär långt. Vi har en bebben färdiggräddad i magen som vi bara väntar på att ska titta ut. I fjol i Maj höll jag som bäst på att preppa mig med hormoner inför vår första äggplockning som gick käpprätt åt h-lvete. Å nu ett år senare är vi här. Kampen om att bli en familj har varit tuff både psykiskt å fysiskt men ändå har allt gått relativt fort. Det känns som igår när jag stod med graviditetstestet på toaletten å inte visste hur jag skulle våga läsa av resultatet. Kunde inte förmå mig att svänga på huvudet å få igen uppleva en besvikelse. Men den infann sig aldrig, till vår glädje var där två vackra röda streck = GRAVID! Jajjamän! Å efter den dagen har allt bara rullat på. Har fått må bra under hela graviditeten, ingen risk för nå högt blodtryck, preclampsi eller dylikt. Har fått kämpa med foglossning å sammandragningar men det har ändå varit en bisak, bebben å jag har fått må så bra.

Nu väntar vi bara snällt på att något ska börja hända. Igårkväll hade jag ganska mycket sammandragningar men inget som gjorde ont, utan hade bara magen som en spänd uppumppad fotboll. Men inget annat. Kan tänka mig att jag kommer galant att gå över tiden, men som det känns nu så e det helt okej. För vi mår båda bra. Igår å idag har/är jag lite tröttare än vanligt men annars har energin spirat. I måndags stod jag på alla fyra i rabatten å rensade bort gamla blomrester, planterade morotsfrön å räfsade lite.
Var på kontroll till rådgivningen igår. Blodtrycket var lite högre än vanligt 144/80 men inget som hon reagerade på. Fortsätter att ha spår av protein i urinen. Vikten hade ökat med 1 kg, men jag hade jeans igår vilket jag vanligtvis inte brukar ha så vi skyller på det. Svullnaden har iaf inte ökat. Skulle faktiskt vara intressant att veta hur mycket vätska i kilo man har samlat på sig. För jag e lagom plufsig. 8) Fingrarna e som korvar å vaderna svällda, men det avtar ju efter att vår älskade lilla bebbe vill titta ut.
Jag väntar med spänning att något ska börja hända. För tillfället känner jag mig inte ett dugg nervös, tycker det bara ska vara häftigt när förlossningen startar. Men vänta bara, hinner nog ändra uppfattning. Säkert när förlossningen startar på riktigt blir jag skitnervös å känner att jag inte är redo. Men....det tror jag man aldrig blir iaf.
J tror stort att bebben kommer först nästa måndag. Det e säkert önsketänkande för på måndag e det vår förlovningsdag, så antar han vill "banka" ihop datumen för att få det lite enklare, hehe...

Nu ska jag sätta mig ner vid köksbordet å pyssla lite. Har sågat till lite klossar som jag tänkte måla å fixa till å hänga i vagnen för bebben att studera. Lite klurigt är det för jag hade tänkt måla namnet på klossarna, men int kan vi ju vara 100% säker på namnet än. Så endera får jag måla å sen eventuellt måla över, eller så får vi avvakta. Men tror tiden blir lite knapp att måla sen, men man vet ju aldrig. Hehe... det återstår att se hur jag gör.

Ska ta ett allvarligt snack med bebben att hon gör bäst i att komma ut nu. ;o)
Vi väntar med spänning....

Lilla Du Därinne - av Lycke

Lilla du därinne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här!

Är det dina tår jag känner?
Ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
Vem du än är!

Vecka 39+1

6 dagar kvar... Helleduudan då... Tänk att det bara är 6 dagar kvar. Puh, spännande! =) Jag försöker intala bebben att hon får jättegärna komma före den 12 Maj. Med J håller fast bestämt vid att tösen kommer inte ut förrän den 17 Maj. Det återstår att se!

Var på rådgivningskontroll igår å allt var okej. Blodtrycket va helt okej å endast spår i urin av protein. Å tack&lov hade jag inte gått upp mer än 100 gram. TACK FÖR DET! Börjar ju känna mig lagom svälld å plufsig av all vätska. Bebben får nog öka i vikt, men mina vätskedepåer kan hållas konstanta. ;o)
Hade nog tänkt att när man börjar vara såhär långt i graviditeten så är man urled å totalt trött å immobiliserad. Men förrutom lite ryggvärk å sjuka leder i händerna så går det ingen nöd på mig. Visst känns det som en hel valross-svängning i sängen på nätterna när man ska byta sida, å höfterna värker å armarna e bortdomnade. Redan att böja sig å knyta skosnören vill ju plocka fram tårarna, hehe. Men... det känns på något sätt ändå så bra att vara i dethär tillståndet. Jag njuuuuter varje dag. Det e ju dethär vi har kämpat för, som jag längtat efter. Å efter dethär blir det mycket amning, bajsblöjsbytning osv så jag passar på att njuta i massor nu sålänge allt körs med autopilot i magen, haha...

Idag ska jag ta det lugnt. Rensade jordgubbslandet i måndags, storstädade i tisdags å igår hade jag storkok här hemma. Fixade till köttsoppa och kalops som jag frös ner. Underlättar första tiden med bebbe här hemma så behöver inte J stå vid spisen heeela dagen ;o). För det ska han få, hehe, känns som jag har stått där nu hela tiden som jag varit ledig. Så så tillvida att amningen inte funkar för honom så får han fixa käk. Annars delar vi bra upp hemgörandet, men denhär sista tiden har varit lite rörig, så jag har stått för matlagningen.

Kanske om jag orkar ska jag trimma vinbärsbuskarna lite, de behöver verkligen en uppdatering. Vädret e iaf underbart idag, solen skiner för fullt.