Följande brev

Igår fick vi ett till brev på posten från kliniken. Satt länge å tittade på det innan jag vågade öppna det. Egentligen tycker jag att det inte spelar någon roll angående kompenseringen, det viktigaste har ju ändå gått förlorat, tiden och våra små.... Men pengar är alltid välkomna, dessa behandlingar är ju verkligen kostsamma på alla plan.
Hur som helst så öppnade jag kuvertet. Där fanns en kopia av deras beslut av kompensering av patientens vårdutgifter. BESLUT: Patienten (jag alltså) kompenseras enligt de utgifter som har blivit redovisade, totalt 13.000 kronor!!!! Trodde jag skulle hoppa högt av glädje. Visst, det viktigaste vid förlorat är tid, men den summan tar man gärna emot. Plus att de visar att de verkligen vill kompensera deras miss. Min blivande man å jag tittade på varandra å nickade. Jepp, nu är de förlåtna. :D hihi...
Känns bra, vi fick tillbaka alla pengar vi lagt ut plus lite till. Nu har vi ett nytt försök med en ny stimulering om ca 5 veckor inbokat. Å självrisken kommer ju att täcka de nya medicinutgifterna, vilket gör att det känns ännu bättre. :)

Nu är det bara att njuta av semestern fast det är lite mulet, samt pyssla till bröllopet. Å sen veckan efter börjar vi på på nytt, med ny energi å förväntan.

Over and out

Brev på posten

Idag när jag kom hem så låg brevet på köksbordet. Brevet från kliniken. Hur kan vi ha sån tur så vi får svar redan , tänkte jag. Sen så kom jag ner på jorden å gissade att det säkert är angående kompenseringen av medicinkostnaderna o.dyl., att det inte alls hade med stimuleringen att göra.

Men oj va glad jag blev... 8) Vi fick ny tid, å just den tiden som vi önskade. Så m.a.o. så veckan efter vårt bröllop får jag börja med Suprecur-sprayen å vår andra plockning är beräknad till v.34.
Jag hoppas å ber att det ska gå bättre denhär gången. Tycker vi har haft våra prövningar så det räcker.

Nu ska jag njuta av mitt kalla semesterväder å ladda upp inför vår nya stimulering. Känner hur ett lugn än en gång lägger sig över mig. Nu e det bara att ladda upp å ta det lugnt.

Räknar dagar

Jag e rastlös. Skulle så gärna vilja veta när vi kan börja på igen, redan att få ett bestämt datum skulle kännas lugnare.

Försöker räkna ut att om jag skickade brevet i Måndags, så borde det ha varit framme igår. Vilket betyder att om de skulle prioritera att skicka ut svar, så fort som möjligt, så skulle vi kanske få svar redan denna vecka, imorgon, om vi har tur (för en gångs skull). Men det kan jag väl drömma om... Tar nog säkert ett par veckor. Å typiskt skulle det ju vara om de har semesterstängt i augusti!! Usch vad jag e negativ, men vem kan klandra mig egentligen. Kan man ha mera jävla otur?!?!

Det e väl bara att försöka ha tålamod å vänta snällt. Har de inte hört av sig i nästa vecka så ringer jag dit å kollar. För hur mycket tålamod å snällhet har jag inte...

Får ju iaf styrt tankarna mina på något annat, nämligen på vårt stundande bröllop. Brudbuketten är beställd å jag blev jättenöjd, tror jag, det e ju inte så lätt att säga. Man skulle ju gärna få en modell ihopplockad, svårt att besluta på basen av en liten liten knippe blommor. Nu ska tårtan beställas å provsmakas. Plus lite pysselkvällar för att få allt smått i skick.

E sista veckan i jobb å sen nalkas 4 veckor semester. Å hade inte i planerna att lägga hela semestern i bröllopsfixas, utan ska koncentrera ngr dagar för att få allt i ordning. För att sedan njuta till fullo av semestern tillsammans med min blivande man.
Ska bli sååå skönt. Får bara hoppas på fint väder å varmt!

Fortsättning...

Nu börjar det sakta sjunka in att vårt försök misslyckades.
Det känns rent ut sagt förjävligt ännu, men jag börjar rikta in mig på ett nytt försök till hösten. Man kan ju inget annat.

Vi fick brev från kliniken i fredags med nya recept samt epikris var det stod redovisat vad som gått fel. Natten efter plockningen blev det något fel i deras apparatur så att gasnivån i "ägg"skåpet ändrades så drastiskt att embryona inte kunde användas. Ny tid för stimulering skulle ordnas i brådskande ordning. Skrev å bad dem att om det bara är möjligt så skulle jag vilja börja med en ny Suprecur-behandling redan i Juli så att om de har öppet i Augusti skulle vi få komma på en ny plockning. Nu är det bara att hålla upp tummarna å hoppas att det går.

Jag kan ärligt säga att jag har varit mera arg, mera lessen å frustrerad än om en embryotillförsel hade misslyckats. Varför?!?! Därför att chansen att detta ska hända, att embyona dör p.g.a. tekniskt fel, är procentuellt MYCKET MYCKET mindre än om en embyotillförsel misslyckas. De säger väl att man har ca 25% chans att embryot fastnar, vad månne kan procenten vara för att ett tekniskt fel ska uppstå JUST när vi har våra "bebisar" där?!?!? 0.5%?? Kanske t.o.m. för mycket, snarare 0,1%. Just därför är jag mera nere nu än när våra inseminationsförsök misslyckades. Men av någon anledning var det inte meningen för oss att lyckas på första IVF, tydligen meningen vi ska försöka igen. Det som känns surt är att vi står helt tomhänta, helt omedvetna om de befruktades överhuvudtaget. Tänk om det vid andra försöket visar sig att de inte klarar att befruktas?? Försöker sudda bort dessa tankar. Å istället ladda mig inför ett nytt försök. Har ju inget annat val, det ska gå. Jag ger inte upp hoppet, inte än på långa vägar! Det ska gå. Vi SKA få vårt kärleksbarn till oss, h*n bara dröjer lite. Testar å se om vi e redo! ;)

Hur som helst så nalkas min semester. E sista veckan i jobb före semestern. Ska lägga första veckan till å planera å fixa så mycket som möjligt klart till bröllopet, så att jag sen kan njuta av semestern i lugn&ro. Ska idag med mamma å beställa min brudbukett samt bukett till min lilla brudnäbb. Samt även corsage och lite dekorationsartiklar, får se vad de har. Mycket att tänka på, å mycket att pyssla, men jag tar det med ro fast det bara är knappa 1½ månad kvar. :D Det närmar sig...ska bli sååå kul. :D