Vecka 21+0 & Rådgivningsbesök

Igår var jag till rådgivningen. Det var skönt att prata med U som nog tyckte min värk lät mest som växtvärk både av muskler och ligament. Hon sa jag ska vila om jag känner av att värken blir kraftigare men annars får jag göra sånt som jag mår bra av. Kroppen säger nog till om något är på tok.

Annars är allt okej. Hb är fortsättningsvis på 115. Äter ju multi-tabs regelbundet å om jag vill får jag börja ta järntabletter. Men jag tycker så länge som jag inte lider av att Hb är för lågt så klarar jag mig utan. Vill inte sätta magen i uppror av järntillskott.

Blodtrycket var ok. Vikten hade ökat *harkel* med 3,5 kg men jag skyller på julen. U tyckte ändå att det var helt okej med tanke på att jag i början ökade ganska lite i vikt. Men jag tror nog jag ska se efter lite vad som åker in i brödluckan. Mat behövs ju men man kan ju dra ner lite på allt gott. Julgodiset har varit mera popp än andra år. ;)

Hjärtljuden var sköna att höra på. Mäktigt när man märker hur de har ändrat i styrka. Tidigare var det bara dova dunk dunk, nu låter dom mera som bank bank. Starka ljud fick vi upp å de varierade i hastighet oxå så allt var okej.

Hon frågade om jag kan sova på nätterna å om jag fortfarande kan sova på rygg. Å det kan jag. Får bara vänta å se när det ändrar.

Föräldraförberedelsekursen börjar i nästa år ngn gång. Hon sa det är tre kvällar plus ett besök till BB. Ser framemot kursen. Får möta andra bebis-väntare å få lite info om hur det fungerar på BB och vilka möjligheter som finns här i vår stad. Fast jag jobbar i samma hus som BB så är det ju inte allt för ofta som man har ärende dit.

Fundusmåttet mätte vi för första gången och jag var mitt på kurvan! :)

Nästa besök blir den 26:e Januari. Då får J komma med å bekanta sig lite med rådgivningen oxå, åså får han ju lyssna på hjärtljuden.

Igår fick jag mot min vilja gå å köpa gravid-trosor. Gillar verkligen inte modellen med hög midja. Men jag tycker vanliga hipsters trycker på magen, känns obehagligt. Så bekvämligheten får gå före skönhet ;) Här blir det trosor som man får upp till BH nivå, hahahaha... J tyckte jag kunde köpa strumpebandshållare å knäppa fast trosorna i BH:n, hihi... Ingen dum idé ;)

Bebben har varit morgonpigg imorrn. Började sparka redan halv 7. Mysigt mysigt...

Jag myser...

... av sparkarna som började redan klockan 8 imorn. Det är en underbar känsla.
Blir helt varm inombords å alla orostankar suddas ut. Dagen har börjat bra. :)
Har tid till rådgivningen klockan 15 idag så då får jag lyssna på det underbara ljudet av hjärtslag!

Värk i magen

Imorn vaknade jag med ont ner i magen. Tog en morgonpromenad i snöyran och kände att det med några minuter emellan tog sjukt i vänstra sidan av magen. Man blir lätt orolig. Har ju nog känt av stickningar, värk å dyl i magen under graviditeten, men inte nåt som sitter i sig hela dan. 
Kom hem å skottade lite snö försiktigt men lämnade över hälften åt maken. Det e inte värt att riskera något. Gick in å lag mej å sov ett par timmar till. Kändes skönt att vakna när magen var bättre. Men nu igen har jag en molande värk i magen å ibland blir den helt hård för några sekunder. Säkert sammandragningar bara men när man som gröngöling kämpat för att komma såhär långt så blir man ordentligt orolig när allt inte känns okej. Bebben sparkar på, så h*n mår ju bra iaf. Kanske det ger med sig mot kvällen... Värken e väldigt svag men existerande, så jag vill inte ringa till förlossningen å kolla för eventuellt lite "växtvärk". Det är bara att följa med.
Nu för stunden känns det lite bättre. 

En vän till mig förlorade sitt barn i vecka 25, tror jag det var. Å en annan bekants baby dog i magen samma dag som hon skulle födas. Så man blir lätt lite hyper. Oron stiger ibland onödigt fort. Men man vet ju inte hur det ska kännas, när man aldrig varit gravid förr... bläää för oro!!

Ultraljud och sparkar (v 19+6)

I torsdags kom dagen för vårt ultraljud. Jag var ordentligt nervös före ska jag säga. Orolig för att allt inte är som det ska. Men det var det. Gynekologen var urgullig. Förklarade allt, han gick igenom hela bebisen från mun å näsa till hjärtkamrar och aorta och urinblåsan. Kändes tryggt att få se att allt såg okej ut.
Har tidigare sagt att jag INTE vill veta om vi väntar en pojke eller flicka. J vill gärna veta. Före vårt ultraljud blev jag osäker, visst skulle det vara roligt att veta. Lättare att förbereda med färger. Å plus att vi hela tiden talar om "han", kanske det kunde vara nyttigt att förbereda oss för en ev. flicka. Hade beslutsångest före men när vi väl såg vår älskade bebis med ultraljud så kände jag att jag verkligen ville veta. Men tji fick vi. Bebben var så smart så h*n låg med rumpan så lågt ner mot livmodershalsen så det var omöjligt att se vad som gömde sig där. Så nu får vi snällt vänta å se. :) Spännande det oxå, men blev lite snuvad på konfekten när jag en gång bestämt mig. Men å andra sidan känns det skönt, för det var inte vårt beslut. Bebben vill hålla sin identitet dold än så länge iaf. hehe... Vackert så, mamma och pappa får snällt vänta å se!

Har så länge längtat efter att få känna sparkarna. Därför hann jag bli orolig inför ultraljuden när man inte hade känt nå sparkar, men kvällen före i onsdags alltså så låg jag hemma på soffan å kände plötsligt en liten rörelse i magen. Vågade inte tro det var en spark och vågade inte säga åt J innan jag kände fler. Först efter 5 rörelsen kunde jag tro att det var sant å berättade åt J att -nu sparkar vi där inne! Jag blev helt lugn å varm inombords, det var en obeskrivlig känsla att få känna ens baby sparka. Kändes väldigt svagt, mer som små smekningar. Varje gång man känner en rörelse så stannar man upp å bara väntar på följande, å det kan dröja. Men nu på bara några dagar märker jag att sparkarna har blivit starkare. Idag åkte vi bergådalbana där inne. Det känns så häftigt så man har allt svårt att vara tyst när det rör sig där inne. Man spricker av lycka varje gång. Går inte att vara på dåligt humör efter att man känt en spark. Det e otroligt! =)

Jag lever i en lyckobubbla som bäst, det är helt ofattbart att vi äntligen har vår bebbe i magen. Tänk att vi lyckades, att allt har gått så bra. Vi får hoppas å tro att resten oxå går bra. Imorgon är jag i vecka 20+0, halva tiden gått nu...

Vecka 18+1

Då var det en ny graviditetsvecka. Tiden bara susar iväg, vilket jag säkert skrivit många gånger förr. Men jag har ju snart gått halva tiden. :)

Lillbebben har inte viljat ge sig tillkänna än med nå sparkar. Inte ens nå fjäderlätta rörelser men jag antar att jag snällt får vänta. Magen växer iallafall för var dag känns det som. Det e en så mysig känsla, helt otroligt.

Jag mår bara fint annars, e trött men mår bra. Har inget illamående endast envis huvudvärk nästan varje dag. Men det e bara att bita ihop. Vill ju inte leva på paracetamol heller, så tillvida att värken inte bryter ut i migrän.

Jag e gräsänka denna vecka. När man är van att vara två så känns det fruktansvärt konstigt när huset e tomt när man kommer hem. Tack och lov har man hund så helt ensam e man ju inte. Men man får perspektiv på livet kan jag lova. Har annars inte svårt att vara ensam, tycker det rent av är nyttigt ibland att få vara "med sig själv" å hitta sig själv lite. Men det ska nog vara skönt när han kommer hem sen, så att livet återgår till det normala. Om int nå annat så är det skittråkigt att laga mat åt sig själv. Tror jag lever på rester och färdiglagat denna vecka eller nå snabblagat som pasta t.ex. :)

Litelite julstämning har infunnit sig. Har hängt upp lite julgardiner å pyntat lite. Tycker kvällarna går så fort, hinner inte med allt jag vill. Plus att jag blir fort ganska trött på kvällen. Energin orkar inte heeela dan!

Hittade sååå sött mönster på en stickad overall. Mailade den åt min mamma å sa att hon får börja sticka nu så den e klar till nästa jul.

Den e ju bara för ljuvlig! 8)

Vecka 16+3

Här susar tiden iväg bara.

Jag var till rådgivningen i torsdags å allt var okej.
Hb e på 115, så fortfarande lågt men det har ju inte sjunkit iaf. Hade ökat i vikt med 1,5 kg. Har inte ätit mer men kanske rört mig mindre. Men bebben börjar ju vara 16 cm så nog börjar det ju synas alltid. En liten bulle har man. Var för ett par veckor sen så nöjd över att jag än kom i mina vanliga jeans, men fick nog åka iväg på shoppingtur med mor å inhandla lite mammabyxor då mina egna har blivit för små. Hatar att ha byxor som spänner på magen, så här ska det vara bekvämt å löst om magen! :)

Har börjat känna mera av magen, värker lite ibland å sticks här å där. Ligger ofta på kvällarna och försöker känna efter de första sparkarna. Som vi har väntat på dem. Men än iaf har jag inte känt nåt. Men det lär nog märkas när det börjar.
Fick lyssna på hjärtljuden i torsdags. Man märker hur de har ändrats, blivit mycket kraftigare än de små ticktick ljuden man hörde i början. Låter som ett starkt hjärta som pumpar på där inne. Det är så otroligt mäktigt dethär. Å är så överlycklig att vi lyckats få uppleva dethär. Jag glädjs var eviga dag över det lilla knytet i magen å längtar tills vi får bli tre. Märker oxå att min man funderar mycket. Män har ju det alltid svårare att sätta ord på sina känslor. Han är nog orolig om allt ska gå bra. Ska bli kul att se hur han kommer att växa in i pappa rollen. Han kommer att bli en suverän pappa, han har ett stort varmt hjärta å har mycket kärlek att ge. Den dagen när jag får se glädjen i hans ögon över att vi fått vårt lilla knytet till oss, den dagen kommer att vara en av de största dagarna i mitt liv. :,o) Nu håller jag på å skriva så starka ord här att jag blir allt tårögd. :) Har tidigare inte känt av nå hormon-humör men den här sista veckan har jag blivit riktigt blödig! Fått lätt för att bli tårögd. :) Mycket känslor på gång här.

Den 17.12 blir det ultraljud. Ska bli såå kul att få se vår lilla sparkare igen. Hoppas vi får med oss en fin bild oxå!

Nu ska jag gå å göra något vettigt här... ;)

Vecka 15+3

Oj, va tiden susar i väg. Tänk att man e i 16:e veckan redan.
Jag mår superbra, illamåendet har helt gått över. Känner att nåt e på gång i magen, det drar å småkrampar lite ibland. Har ingen aning hur sammandragningar ska kännas men den dag jag får dem antar jag att man vet vad det e. Bebben börjar ju vara 14 cm nu så den har det säkert lite trångt där. Smygtittade för en tid sen på ultraljud, bara en kort stund, å såg när vår älskade bebbe satt å sparkade förbrilt. Såg precis ut som om han försökte fixa mer rum åt sig där inne. Tycker väl det e lite trångbott där, men vänta bara. Det blir nog trängre. :)

Hittade lite inspiration på min lediga dag igår så jag köpte ett underbart babytyg, skumgummimadrass och vadd å åkte hem och tillverkade ett babynest. Blev faktiskt riktigt nöjd, fint blev det. Tur e ju det för det lockar ju att fortsätta å sy då, annars blir jag lätt bränd om det inte lyckas å skiter totalt i att försöka sy till något annat. ;o)
Det fattas ännu tryckknappar vid madrassöppningen, likaså vid sidorna. Istället för att fylla kanterna med vadd så sydde jag en lång orm istället som jag fyllde med vadd som man får trä in i kanterna. Går ju mycket lättare att tvätta då. Man vet ju aldrig om man får ett spyttbarn! :)

Tyget var jättefint å det lämnade mycket över oxå så vi ska se vad man hittar på. Ska ännu fixa en amningskudde, filt å skydd till spjälsängen. Men får vänta tills man har sängen här hemma, lite lättare med mått och sånt då.
Hursomhelst så e jag nöjd över att jag hitta lite inspiration till att göra något. Det har varit lite dåligt med det på sistone.

Igår fyndade jag ett graviditetsbälte. Har tittat på nätet oxå men då kommer ju fraktkostnader till. Men hittade bältet i en barntillbehörsbutik i stan å fick prutat ner priset till samma som på nätet, så jag fick ju det billigar egentligen! :) helnöjd blir man när man lyckas pruta ner lite på priset. Testade bältet igår å det var helt okej, känns lite ovant åså ska man ju inte ha brått ur bilen, för kommer man inte ihåg att man har det så sitter man ju fast, hehe. Men det känns tryggt att ha det. Vill inte riskera att något ska hända bebben. Krockar man så slungas kroppen framåt med en vikt av 3-5 ton. Ni kan tänka er vilken påfrestning det blir på magen. I de olyckor var gravida har haft bältet har fostret klarat sig. Så... man får hoppas det fungerar.

Ha en skön lördag, vädret ser ju betydligt bättre ut idag än vad det gjorde igår när det regnade hela dan.

:)

På botten...

Humöret e på botten. Känner mig totalt nere å sååå trött. Antar det kan bero på om Hb är lågt, men det var ju ändå inte SÅ lågt, än iaf.
Men, humöret e nere. Sku helst bara vara hemma. Det e som om hornen skulle titta fram här på jobbet, irriterar mig på allt å "alla"(nästan iaf). Blir tungt i längden.

Så idag känner jag mig främst som en hormonstinn klimakteriekossa! :/ tyvärr...

Vecka 12+5

Magen har börjat puta. Trodde först att den annars bara e svälld men nepp, den puuutar. :)

E helt överlycklig, det e nu det börjar hända. Nu som man faktiskt börjar se en förändring. Som jag har väntat att det ska börja synas. Ännu så ser jag bara lite extra fet ut 8) men det är på gång i alla fall...

Förövrigt börjar jag må lite bättre för varje dag. Har inte så ihållande illamående mer, bara om det blir långa stunder mellan måltiderna. Men håller jag dem så mår jag ganska bra. Har haft en envis huvudvärk varje dag, men det ger väl sig.

Har googlat som en tok å sökt efter en barnvagn som vi vill ha å som uppfyller våra krav. Å nu tror jag att vi har hittat den. Inte så värst dyr men med alla finesser som jag söker efter. Nu blir det att vänta tills man får "prova" den sen å se om den faktiskt e så bra som man tror. Det återstår att se.

Har bara tagit det lugnt i helgen. Städade lite i lördags, räfsade å sånt. Men jag tog ingen stress utan gjorde lite åt gången. Igår fick jag äntligen färdigstickat babybyxorna till dressen som jag har jobbat med i många år. E inte så värst stickande av mig, men när min brors fru börja vänta sitt första så ville jag sticka en dräkt åt babyn som jag bestämt trodde skulle bli en pojke. Babyn blev en flicka som idag har fyllt 8 år, så mitt stick-projekt har varit ganska utdraget, hihi. Men nu får ju vi användning av det istället.

Har nu köpt mera garn å hade faktiskt tänkt jag skulle börja sticka mer babykläder, bara jag hinner bli klar med det till Maj-månad. Annars får jag ge det åt min mor som får sticka klart det. Hon e duktig. Vi var å hälsa på min mamma&pappa igår å då visade hon filten som hon har färdig stickat åt babyn, i vit mjukt bomulls garn. Å den var sååå söt, perfekt att ha i vagnen. (se bilden)
Nu ska hon börja sticka en filt med flätor. Det e så roligt att se mamma när hon börjar vänta så på sitt tredje barnbarn, ivrig och vill så gärna hjälpa till allt vad det går. Hon e toppen!


Nu ska jag gå å jobba lite till innan man får gå hem... Den efterlängtade lunchen börjar infinna sig! :o)

Andra rådgivningsbesöket

Vad tiden går fort. Idag e jag redan i 13:nde veckan, (v.12+0).
Rådgivningsbesöket gick bra, hon hade en studerande där på praktik som livrädd försökte ställa frågor. Tyckte allt synd om praktikanten, man vet ju hur pirrigt det kan vara. Hade egentligen velat diskutera med hälsovårdaren som går under namnet "U" hedan efter om den stress som jag känner ha kommit tillbaka den sista tiden. Å det beror bara på att vi hade det väldigt tufft här före å nu efteråt så kommer ju stresskänslan tillbaka. Egentligen ska jag vara glad att den inte visade sig under behandlingarna för då hade jag säkert inte orkat. Nu känns det ändå bättre, fast det är jobbigt. Vi har ju vår bebbe på odling redan. Men jag VILL ju så kunna ta det lugnt å må bra, så att bebben int ska behöva känna av min oro och stress. Försöker ta det lugnt så gott det går. Min stress visar sig genom att jag får tungt att andas. Känns som om lungorna inte skulle räcka till. Det e en jävlig känsla, inte alls välkommen. Men försöker för fulla muggar att godkänna den, för att lättare kunna släppa den å gå vidare. Vill ju inte må så här. Vill inte erkänna för mig själv att jag inte klarar av mer än dethär. Vill ju vara starkare än vad jag tydligen är.

Hursomhelst. Till min glädje hade jag gått ner 100 gr sen förra gången. :oD Har ätit mer än vanligt men försökt äta nyttigare. Å så varje dag går jag ut på promenad mellan ½-1 timme,på helgerna blir det ibland 1½-2 h/dag, vill bibehålla konditionen så bra det går. E int så intresserad av att springa på gym mera, föredrar promenader.
Hb hade sjunkt från 123 till 113, förklarar min trötthet. Ska börja ta Multi vitaminer för gravida för att oxå få i mig D vitaminer under den mörka delen av året.
Blodproven från fosterdiagnostiken var helt okej. Hade väl en risk på 1:880 typ, så det var helt okej. U sa att om det är 1:250 så utreder de mera.
Vi lyssnade för första gången på hjärtljuden och de slog kraftigt ca 160slag/minut, vilket e helt normalt. Jag blir helt varm inombords när jag hör hjärtljuden, det e en sån otroligt härlig och skön känsla att höra att vi har vår bebbe där inne som växer för fullt. Jag känner mig såå lycklig för det.
Urinprovet som lades till odling visade lite extra så hon bad att jag sku lämna ett nytt till laboratoriet för att kolla upp att allt e i sin ordning. Tack&lov får jag ta en provburk hem istället för att hålla mig till halv 9 som jag gjorde igår på morgonen, det var ingen lätt match kan jag säga. :)

Följande rådgivningsbesök bokade vi till den 26.11. Nu ska jag gå å jobba vidare några timmar innan jag får gå hem. Får gå lite tidigare idag! :o)

Vecka 11+3/ Ultraljud

I torsdags var vi på vårt andra ultraljud (v.11+1). Förra gången som det syns på bilden två inlägg tidigare hade vi ju bara en liten räka att skymta, men nu, nu ser man ju klart och tydligt att vi har en liten bebbe där inne.
Det var underbart att se, den va 44mm lång (CRL) och rörde på sig ryckigt som de gör i detta skede. Bebben hade fart på, benen sprättade på med jämna mellanrum. Och så såg vi när bebben torkade svett från pannan med ena armen och fortsatte att jumppa. Hela mitt hjärta fylldes av glädje, tårarna brann bakom ögonlocken och vi var ljuvligt lyckliga. Speciellt för min man var det säkert roligt att se att det faktiskt är något där inne, å att det börjar likna en liten bebis. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när bebben hade värsta gympasset där inne. Det såg så härligt ut. Nupp-testet d.v.s. nacktjockleken var helt okej. Allt såg finfint ut enligt gynekologen.
På tal om gynekologen så han var nog inte av denna värld. Men förstås majoriteten av läkarna saknar väl förmågan att kommunicera och bemöta andra människor. Han var sur å butter. Förklarade jätte dåligt och när jag frågade om Nupp-testet var okej så såg han på mej hånlog å frågade "-VA??!!"
- Ja, var nacktjockleken okej? *frågar man ju oroligt*
- JA, det va okej!! Svarade han j-vligt butter och snorkigt.
Jag blev lite smått stressad men jag var så överlycklig över att fått se bebben så det va inget som kunde förstöra min dag i torsdags. Jag lät det rinna av mig.
Men speciellt när man själv arbetar inom vården och vet hur viktigt det är att bemöta människor bra, så skulle jag ALDRIG, ALDRIG försätta patienten i en sådan situation som han försatt mej i i torsdags. Men...som sagt, inget förstörde min dag då! :)

En annan sak som jag stör mig på är att förrutom när vi var till kliniken för äggplock och ET så vid alla andra ultraljud eller läkarbesök så är den blivande pappan bara som ett onödigt bihang. Det finns aldrig en extra stol brevid där var kvinnan/blivande mamman ska sitta utan min man har alla dessa gånger fått hitta en egen stol eller pall åt sig i något hörn, ca 4 meter ifrån läkaren och mej. Vad e det för bemötande?!?!?!! Det e lika viktigt för pappan om inte snäppet viktigare att han får "delta" i konversationen och mötet och känna sig delaktig i det hela. Inte som något som bara följer med och redan gjort sitt typ.... Usch, vad arg jag blir. Kommer garanterat att ge feedback! Kvinnan e ju oftast den som har det på det klara, iaf jag läser ju mig till allt och vill inte ha nå många frågetecknen hängande i luften. Däremot kan jag tänka mig att pappan i fråga kan känna sig osäker, det e ju så mycket nytt och läser kanske inte lika mycket som mamman.

Tyvärr fick vi ingen bild med oss hem. Han tog en 3D bild som han lag i journalen. Men skötaren sa sen efteråt att vi får en nästa gång. Vi fick ny tid å det blir den 18 December. :)
Vill ju gärna ha en bild så kanske jag ska zooma in bebben på jobbet, hade ju den förmånen, hehe...

Nedvarvning och välmående

Märker att man har inte lika stort behov av att plita ner text nu när allt rullar på som på räls. Jag mår suveränt, har illamående dagligen och med jämna mellanrum. Men har jag något att tugga på så lättar det oftast. Och ärligt sagt så är jag för lycklig för att bry mig. :)
Varje morgon vaknar jag upp å får konstatera för mig själv att JAG E GRAVID! Det känns otroligt overkligt och spännande. Tänk, tänk att vi lyckades.
Vi ska på ultraljud nästa torsdag den 22:a. Vi har varit i valet och kvalet om vi ska göra en fosterdignostik för att kolla kromosomavvikelser m.m. men vi bestämde oss för att testa. Så nästa torsdag ska de kolla nack-tjockleken på bebben å så ska jag å ge blodprov som skickas för analys. Vad som händer om testet visar en kraftigt ökad risk kan jag inte svara på. Det måste vi avgöra då. Men med högsta sannolikhet är vår bebbe frisk. Jag e ju under 30, så risken borde ju vara 1:1900 att få ett barn med kromosomavvikelser. Men jag oroar mig inte för det, vi tar dagen som den kommer och jag är oerhört tacksam för varje dag som går och jag och bebisen mår bra.

Har redan börjat spana lite på barnvagnar, det är ju en enda stooor djungel där ute med dem. Mina kriterier är klara, så det är bara att hitta en som passar bäst in på dem. Tänkte spana klart på nätet, så man har bestämt sig sen och vet varifrån man kan få den mest förmånligt. Med de tester jag har bekantat mig med kan man helt klart konstatera att dyrt och bra går inte alltid hand i hand. Många billigar vagnar och bilstolar har klarat testen bättre än de dyraste.
Bilstol har jag bestämt redan, det blir en Maxi-Cosi Cabriofix när den dagen närmar sig. Den va bäst i test vid alla krocktest och övrigt är den väldigt smidig och lätthanterlig. Så ett problem mindre iaf. Den hör inte till den dyraste modellen heller fast den var bäst i test! :D Det lönar sig att gooogla...

Idag har vi varit å räfsat på gården till min mans mommo. Massor med löv å småkvistar. Efter det tog jag en skön hundpromenad å nu tänker jag bara ta det lugnt och koppla av. Det har varit en jätteskön höstkväll, med fint väder å solsken.

Jag njuter faktiskt av hösten detta år. Tidigare år har jag bara tyckt det har varit deprimerande när löven faller å det blir kallt. Men iår känns det skönt, harmoniskt på något sätt. :)

Ultraljudsbild och widgets

Här e vår efterlängtade bebbe. Bebisen e till vänster om "bollen" i mitten . Tycker "bollen" liknar Pacman, men den har nog en mycket viktigare funktion än det! :)

Ska hitta en fin ram så får man ha inramat första fotot av sin bebis.

Kunde inte bestämma mig vilken widget jag vill ha. Båda e bra när de visar olika saker, sååå...det fick bli båda. :)

V 8+1 / Längesen nu...

Det var längesen det skapats något inlägg här.
Vi har varit på resa så det har varit lite mycket nu. Plus att jag svävar ju på rosa moln, finns inga sorligheter här inte. Känslan e obeskrivlig.

Jag var till mödrarådgivningen idag för första gången. Det tog cirka en timme å tusen frågor ställdes. Mycket info fick man, men inte mycket som jag inte redan tagit reda på. Suger ju åt mig information som en svamp. :)

Nu som bäst e jag i vecka 8+1. Vikten har gått upp, ca 2 kg. Tror det mesta har farit i brösten, hehe. Jösses va de kan svälla, å då e det väl bara början. ;) Har illamående dygnet runt, men får det dämpat med att småäta lite när jag känner att illamåendet kommer krypande. Försöker hålla mig till frukt som mellanmål och sen russin, nötter å torkade persikor när jag börjar må illa. Det har hjälpt hittills iaf. Mat äter jag, utan problem. Men märker att jag har jättesvårt att föreställa mig på förhand vad jag vill äta. Känns som det bara vänder sig i magen.
Men, jag lovar, illamåendet, obehaget m.m. har jag med ett leende på läpparna.

Min mamma var på ultraljudsundersökning till kliniken var jag jobbar så jag passade ju på att smita in i ultraljudsrummet efter undersökningen och ge blivande mormor en liten glimt av hennes kommande barnbarn. Syntes dåligt, e ju så tidigt ännu, men man såg vår lilla bebbe å hjärtat som ticka på för fullt. Mitt hjärta fylldes med glädje.
Tänk att det äntligen lyckades för oss. Jag e tacksam för varje dag som går och bebben bor kvar i min mage. Jag oroar mig inte för framtiden eller fasar för hur det kan gå, det har jag tyvärr sätt 2 ggr på nära håll, utan jag e bara evigt tacksam för de dagar jag får ha vår bebis i magen utan några tecken på problem.
Jag bara längtar till att magen ska börja puta å man ska börja se att det faktiskt är någon som bor där inne. För nu känner man ju sig bara smått lönnfet! :D Men den dagen kommer nog, förr eller senare...

Jag ska scanna in första ultraljudsbilden senare, har inte hunnit än. Har även börjat fota magen varje vecka, för att kunna se när det börjar synas. Kan ju vara kul sen att kunna titta tibax å se hur fort magen växt. Men än så länge så syns inget, bara mycke mjukdelar :oD

Vår första ultraljud

Äntligen, äntligen kom dagen.
Jag har inte varit ett dugg nervös före, men nog min man. Men imorrn så hann nervositeten upp mig. Usch va jag skaka. Jag var ju livrädd att inte allt var okej.

Men till vår glädje fick vi se ett litet knyte på 8.5 mm, å med dess lilla hjärta som bulta på för fullt. Åååå vad jag var lycklig. Glädjetårarna rann ner för mina kinder. Känslan e obeskrivligt underbar. Allt såg okej ut å idag e jag i vecka 7+0.

Denna dag e helt enkelt perfekt. Nu bär vi iväg på vår miniresa

Vecka 5+6 / Härlig stund

Idag har jag varit på helkroppsmassage, å oj va skönt å avslappnande det var. Kunde riktigt känna hur kroppen slappnade av och man fick en stund för sig själv.

Hon började med rygg å nacke å sen benen, magen och armarna. Till sist gav hon ansiktsmassage och hårbottenmassage. Behandlingen tog 2 timmar och efter det ville man bara glida ner i en skön säng å sova en stund. Man var såååå avslappnad.
Hon spela väldigt lugn instrumental musik å man kunde bara vara tyst å koppla av å låta tankarna åka iväg.
Jag rekommenderar det varmt. Kommer garanterat att unna mig det igen. :o)

Jag låg och tänkte på barnet som växer i min mage å längtar efter nästa onsdag när vi får se hur bebben har det där inne. Hjärtat borde ha börjat slå i början av denna vecka. Ska bli spännande. Efter ultraljuden så ska vi samma dag åka på en liten semester å vara borta några dagar hos släktingar. Ska faktiskt vara skönt att få "komma bort" en stund, från jobbet och vardagen. Men först vill ja ha ett fint ultraljuds-foto att tumma på av vår lilla bebis. Åker int på semester före det! ;o)

Vecka 4+6

Idag e jag i vecka 4+6.
Känner inget skilt förrutom molvärk å brösten är ack så ömma! :) Men det e ju inget man inte överlever. Redan tanken på att man har en liten bebis i magen får vilken trist stund att bli helt ljuvlig.
Väntar på vårt första ultraljud. Enligt min beräkning borde hjärtat på pyret börja slå måndagen den 14:e. :)
Känner av lite lätt matthet allt emellanåt, å lite illamående men annars så mår jag riktigt bra!

Nu e det bara att vänta på ultraljuden å hoppas att allt e okej med vår lilla bebbe där inne.

GRAVID

Jag kan inte tro att det är sant! Tänk att vi hade en sån tur att få bli gravid på "första" försöket med IVF. Går hela tiden å intalar mig själv att: Jag e gravid! Känslan e märkligt underbar. :)

* Jag e GRAVID!* hehe...

Dagen med stort D

Tänk att denhär dagen äntligen har kommit. Dagen som jag har längtat efter och fasat för. I lördagsnatt när vi kom hem från bekantas så ville jag inte lägga mig ner å sova... morgonen skulle ju komma då å jag var uttryckligen i panik över att ta testet.
Min kropp säger mig en sak och det värsta vore att testet inte stämde överens med kroppens signaler.

Jag steg upp kl 5, tar ju Lugesteronen då. Kissade i "burken" å ack å ve när urinen bör vara under 30 grader. Hade inte fred att vänta och ska jag vara helt ärlig så klarade jag inte av att testa då än. Ville dra ut på tiden lite, ville inte se sanningen i vitöga än.
Vaknade klockan 7 å låg å preppade mig säkert i 15 minuter. Intalade mig själv att nu SKA jag bara gå på toan å ta testet, hur farligt kan det va???!!
Hade ju såklart tidigar på kvällen lusläst bruksanvisning på testet fast jag kan det nästan utantill från tidigare.

Jag tog ett djupt andetag, tog testet å la det hastigt ner tillbax å vände bort blicken. Jahapp... nu hade jag kommit såhär långt.... Då var det ju bara den lilla biten kvar att avläsa testet. Fick än en gång samla mod till mig för att kunna svänga på huvudet å se på testet.
När jag vände mig å såg på testet så stod jag säkert stilla i flera minuter. Jag kunde bara inte tro mina ögon... Är det fel på testet eller kan dessa test faktiskt visa POSITIVT???!!!!
För det GJORDE DET....

Jag är GRAVID! GRAVID! :o)

Känslan att se testet var overkligt och underbart. Jag hade föreställt mig att jag skulle stå å grina om testet varesig visa positivt eller negativt. Men jag bara stod där å sa: -Ja e GRAVID!! Rörde inte en min. Alla signaler som min kropp har skickat som inte berodde på medicinen var sanna, inte inbillning.
För att vara riktigt säker tog jag ett test till. Å båda visade två STARKA streck. Saken e biff! Jag e änligen äntligen gravid.

Kunde ju glömma att gå tibax i säng. Jag var hur pigg som helst. Min man låg å sov, han drack vin för bådas del igår å ville inte väcka honom när han annars sover så dåligt på nätterna. Så jag fixade frukost åt mig och sen for jag ut på morgonpromenad. Hade bara en tanke i huvet såklart. Jag e gravid. Vår lilla bebbe som man talat med i två veckor nu och försökt få å inse att h*n gör bäst av att stanna där har stannat. Det finns ju inga ord att beskriva denhär känslan. Alla som har genomgått barnlöshet vet ju säkert att oron slutar ju inte här. Man vet ju tyvärr för mycket, i detta fall gör man inte bättre av att vila på för mycket kunskap. Skulle man inte ha så mycket kunskap så skulle man ju inte heller kunna oroa sig
.
Men det hade jag inte tänkt göra heller. För nu är vi såhär långt, vi har +plussat+ å nu tar vi en dag i taget och håller tummarna upp å hoppas på det bästa. Känns så otroligt skönt att embryot har fastnat, man vet ju att det är "tekniskt" möjligt då. :o)

När jag kom hem så vaknade min man å han frågade hur läget är väldigt försiktigt. Han var säkert jätteorolig när han i mörkret inte kunde läsa mitt ansiktsuttryck. Jag sa: "- allt e bra, du ska bli pappa!"
-E det sant?
-Ja, det är det!
Först då började jag grina. :o) Känslan e obeskrivlig, finner ju inga ord. Vi låg länge å bara log å höll om varandra.

Nu har vi ultraljuden den 23:e September, då får vi se bebben på riktigt å se om hjärtat slår å så. Ska ta det lugnt dessa dagar å blicka framåt. För det är ju nu som vår resa börjar. Vår resa till att bli tre!

Denhär dagen är oförglömlig.

1 dag

1 hel dag till testdagen.
Söndag morgon kommer det att ske!! Bara jag vågar, får allt ångest med tanke på att jag ska ta testet. :o/
Vill ju inte se nåt annat än två streck på stickan...
Har ont i magen allt emellanåt, känns ju precis som mensen kunde komma vilken minut som helst. FAN va det här kan vara jobbigt!

Men...snart e väntan slut. Endera rasar min värld eller så svävar jag/vi på rosa moln. Hoppas, hoppas hoppas verkligen på det sistnämnda! :)

Inget nytt

Håller väntandes andan ihop om att det ska lyckas! :)
*
*
*
*
*
4 dagar kvar....

Förkyld

Har dragit på mig en förkylning. :(
Sjuk hals, hosta å snuva står på dagsagendan. Usch... Den kom från ingenstans. Vanligtvis har jag sjuk hals i ett par dar innan det byter till hosta å till sist snuva. Men nu kom allt på en gång. Kan ju bara hoppas att den försvinner lika fort som den kom.

Fick börja morgonen med Paracetamol. Trodde huvudet skulle spränga. Men nu ikväll känns allt okej. Hoppas hoppas att huvudvärken har gett med sig! :)

Imorgon ska man i jobb. Sen e det inte många dagar kvar till testdag! IIIIK....spännande! :)

En OTROLIG huvudvärk

Har haft migrän tidigare så jag vet hur det känns.
Men har nu haft huvudvärk i 2 dygn å ikväll nådde det sin kulmen. Tog kl.7 imorrn en Paracetamol 500mg. Hjälpte inte ett dyft. Så jag genomled dagen och försökte ta det lugnt.
När ja kom hem från jobbet så fick jag en nackmassage av min man i hopp om att värken skulle försvinna å jag skulle klara mig utan mera värkmedicin. Skulle inte gärna ta något nu innan man vet... Men kl.18 fick jag ta en till.
Kändes som om huvudet höll på att spränga. Kunde bara ligga å blunda å hoppas att pulsen skulle sjunka så det inte skulle ta så sjukt i huvudet varje gång blodet kom upp. Usch! Hann bli orolig. Mannen sa att om värken inte släpper snart så åker vi till sjukhuset. Men... vad skulle de kunna ge mig för medicin där, när jag helst inte vill ta paracetmol heller. Men efter 1½ timme så kände jag hur värken gradvis började släppa. Vilken underbar känsla när värken försvann å synen blev klarare. Nästan så man hörde fåglarna kvittra. ;o)
Kan bara hoppas att värken inte kommer tibax. Vill inte ta mera medicin...

Nervvrak

Denna väntan...jag blir tokig!!!
Vet inte vad jag skall skriva här egentligen. Tror jag har varit oskriven de senaste dagarna p.g.a. att om jag skriver något här så kommer det att kunna läsas mellan raderna att "uppehållandet" av hoppet inte har lyckats så bra som jag hade tänkt... :(
Jag försööööker verkligen, å jag vill ju såååå gärna, men det kommer de mörka stunderna hur man än gör. Egentligen kan man inte klandra sig själv. Med all motgång i vårt försök till att bli tre så blir man lite skeptisk till att tro att det äntligen skulle ha lyckats.

STATUS:

• Det e 8 dagar kvar till testdag
• Mensen har inte visat sig, tack och lov
• Brösten är ömma som tusan
• Huvudvärk 2 dygn i sträck nu
• Har fått acne i ansiktet (brukar ha minimalt av det)
• Lite magkänningar emellanåt

Så ligger det till. Får panik varje gång jag känner av värk i magen. Å ja VET att det inte behöver vara negativt, men man kopplar ihop det med mensen så klart. Igår kväll hade jag en konstig känsla i magen, blev ledsen å känner mig som ett nervvrak när man inte har någon kontroll över situationen.

Plötsligt när jag stod å gjorde i ordning kvällsmaten så började tårarna rinna ner för kinderna. Jag e så jävla lycklig att vi kommit såhär lång men oxå så otroligt rädd att det inte ska lyckas. Väntan har varit värre denna gång. Tidigare har det börjat kännas först andra veckan men denna gång började tankarna snurra redan från ruvardag 3. Därför känns denna väntan ännu längre.

Sen har jag gett mig själv ännu mera huvudbry. På kliniken var jag jobbar har vi en ultraljudsapparat. Jag har ju såklart försökt titta med den å se om man skulle skymta något hur det ser ut i livmodern. Men har ju inte haft blåsan tillräckligt full så lika bra bild som vi fick vid insättningen fick jag ju inte. Men något har jag skymtat: en rund "boll" som ser ut att vara "vätskefylld" mäter ca 0.7 cm i diameter. Kunde ju eventuellt vara början till något. Likväl kan det vara bara blodansamling som lurar lite med tanke på dess figur. Hursomhelst så måste jag sluta att oroa mig nu å ta en dag i taget. Testdagen kommer nog, så tillvida att mensen inte hinner före. Med min tur så håller mensen sig säkert bort framtill testdag, å testet visas negativt å mensen kommer efter det...

Usch vad den tidigare meningen var negativ, jag skulle ju inte syssla med sånt denna gång intalade jag ju mig själv. Men...jag e väl bara människa jag å... Nu ska jag på allvar försöka tänka positivt. Ska ha en fras i huvet som jag ska upprepa för mig själv: "- Jag är gravid tills motsatsen är bevisad!" hehe... :oP Bara jag inte börjar upprepa den högt här på jobbet! *fniss*

Nu tar jag mig i kragen. Det e ju faktiskt tyngre att vara negativ än positiv...

Kämpar

Jag kämpar med hoppet idag. Inte bra med tanke på att det är 13 dagar till testdag.
Men jag ska försöka bita ihop och "hoppa" vidare. :) Så här långt har vi ju aldrig varit förr.

Talar med lilla Bebben varje dag å försöker få h*n å inse att det är bäst att stanna inne nu ;o)

Ont i magen

Förrutom ömheten runt äggstockarna å livmoder så har jag ont MITT i magen. Känns som en knut. Vet inte om det har att göra med överstimuleringen?!
Försöker dricka mycket vatten å vilar ganska mycket, e mycket trött. E ju förstås född trött! ;o)
Hoppas bara det ger med sig.

Min positiva inställning fortsätter. Känns skönt men ändå lite skrämmande att bibehålla tanken att det är nu det lyckas, nu e jag gravid. Men man måste våga ta chanser i livet. Drömmer mig bort med allt från mammakläder till att sy å sticka babyplagg. Det känns roligt å spännande.

Om två veckor får vi veta hur det har gått. Vi bestämde att vi testar söndagen den 6.9. Har mensen (mot förmodan) kommit då, så då vet man ju. Men söndagen blir vår testdag. Väntar på den dagen. : )

Vår första ET

Äntligen äntligen äntligen har vi kommit såhär långt.

De hade ju plockat 9 ägg varav 5 stycken var mogna. Av de delades 3 stycken. Två var TOP embryon å ett var dåligt.
Så nu vilar ett TOP embryo i min mage å ett embryo har vi i frysen! 8)
Det kändes så overkligt när vi satt i väntrummet innan ET. Jag vågade inte riktigt hoppas att det skulle ha lyckats så bra att vi fick tibax ett.
Men det fick vi, allt gick bra å vi fick en fin bild att ta med oss hem från ultraljuden. Tyckte allt var så rörande efteråt, ville bara börja gråta av glädje. Det var en mäktig känsla.

Känslan att vara såhär långt e obeskrivlig.
Nu vilar vår "bebis" i min mage å vi kan bara hoppas å tro att h*n finner sin plats där å vill ge oss det vi önskar allra mest. :)
Nu är det bara att vänta å se hur det går. Nu igen är inget i våra händer.
Vi kan bara hålla hoppet uppe!

Idag är en underbar dag å inatt kommer jag att somna med ett leende på mina läppar.

Inga samtal

inga samtal idag från kliniken...hoppet stiger...
hoppas hoppas hoppas.....

Plockningen

Orkade inte skriva igår när vi kom hem, så det blir idag istället.

Jag fick en god nattssömn till skillnad från min man som knappt hade sovit en ½ timme. Jag tröstade honom med att jag kan köra hem sen, men nej det kunde jag ju int p.g.a. alla mediciner, det hade jag helt glömt bort. Men den sista tiden är det inte det enda jag har glömt. För någon dag sen fick mina räkningar lämna obetalda på grund av att jag inte kom ihåg min inloggningskod till banken på nätet, heh. :)

Plockningen ja... Den var nog mera smärtsam än förra gången, men jag var ju lätt överstimulerad denna gång. Det var en kvinnlig läkare som utförde ingreppet. Å när hon tittade snabbt med ultraljuden så sa hon att det är säkert 30 äggblåsor som bäst.
Men de fick plockat 9 ägg! Jag är överlycklig att vi fick nå ägg men på samma gång så hade jag hoppats på fler. Min läkare som utfört ultraljuden under stimuleringen tippade på 15 ägg. Men jag antar att vid överstimulering så är det väl ganska stor risk att det produceras äggblåsor utan ägg i?!?!

9 ägg är bra, nu får vi bara hålla upp tummarna att det blir många fina embryon av dessa. Å hoppas för Guds skull att de inte ringer idag. Jag pallar inte med mera motgångar, inte när man kommit så här långt. När man känner doften av kakan men inte får provsmaka heller.
Men, det kommer å gå fint ska vi hoppas. Imorgon kl 10 ska vi vara där igen. Jag har sjukledigt tills imorgon men läkaren sa att det kan hända hon skriver ledigt resten av veckan oxå, just p.g.a. att man kan vara lite sjukare vid överstimulering.

Igår på kvällen mådde jag fint, lite värk i magen som mensvärk, men imorrn kl 5.30 vaknade jag å det kändes som mina äggstockar var fastklämda i ett skruvstäd. Gick på toa i hopp om att smärtan minskar när man tömmer blåsan. Lite bättre blev det, men jag tog en Ibuprofen å gick å la mej igen. Nu känns det ändå ganska bra. Ska bara ta det lugnt idag, sitta med tummarna upp hela dan. ;) Har nog fått min sömn så det räcker å blir av: När vi kom hem igår sov jag 3 h, sen på kvällen mellan 20-22 sov jag, plus att inatt har jag sovit som en stock. M.a.o. så känner jag mig ganska utvilad idag.

Det går som det går, hur mycket jag än vill så kan man inte påverka något härifrån, allt e i någon annans händer. Man kan bara hålla hoppets låga brinnande å be för det bästa.
Så tillvida att de inte ringer idag så får vi imorgon veta hur det har gått.
Det e bara att vänta å se!

Imorgon ÄP

Imorgon bär det av. Vi ska vara på plats klockan 8.15.
Jag e int alls nervös, tycker bara det ska vara skönt att komma oss iväg. Börjar ha sjuk mage å får springa på toa en gång i timmen typ. Resan dit tar 2,5 h, blir nog många kisspauser för min del. :)

Nu e det bara att hoppas att allt går som det ska, skulle gärna ta lite medvind nu...

Uppdaterar mig imorgon! :)

3:dje ultraljuden

Jahapp, då börjar man se slutet på denna behandling.

Jag e på gränsen till hyperstimulering, hade 25 ägg idag. Men jag mår relativt bra å läkaren tyckte att vi fortsätter som planerat. Tar idag å imorgon en lite mindre dos på 100IE.

På söndagen skall jag ta min sista spray på eftermiddagen, å sen kl.23 på kvällen ta min Pregnyl-dos. Sen e det bara att vänta på tisdagen.

På tisdagen kl 8.15 skall vi vara vid universitetssjukhuset för då händer det! :) Ska bli sååå skönt att få detta avklarat, komma ett steg längre.


Läkaren sa att jag skall dricka lite extra. Hade nog ett antal ägg som var mellan 16-17 mm, men många var mellan 12-15 mm.

Tog ett nytt blodprov idag å tack och lov så var allt ok. Mitt Hb var på 125, mao så var det hälsovårdarens apparat som visade fel. Litar nog mera på när de tappar blod ur armen än vrider ur ett finger. :)
Hursomhelst är jag nöjd att det inte vara något annat på gång.
Nu ska jag hålla ut till tisdagen, för då bär det av på blåbärsplock!
Läkaren önskade oss lycka till å jag sa att vi ska hålla tummarna upp att det inte är något fel på deras apparatur denna gång. Då sa han att det som hände oss förra gången har han inte under sin 10-åriga karriär inom IVF stött på. Så chansen att det ska hända igen är nog obefintlig. :)

Over and out!

Lite orolig

Idag e jag lite orolig å nervös.
Var till personalhälsovårdaren och kollade Hb igår. Har tyckt att jag varit tröttare än vanligt den sista tiden men det fick sin förklaring.
Hade Hb på 104!!
Jag har alltid haft bra Hb, hälsovårdaren tyckte jag skulle ta en järn kur i två veckor å komma å testa på nytt.

Ifall om vårt försök lyckas så är det ju verkligen viktigt att ha bra Hb.

Undrar om mitt låga värde kan ha något att göra med dessa mediciner å dylikt?!?!? Har inte ändrat något annat i mitt liv, kost t.ex.
Hoppas bara att det inte beror på något annat....

2:a ultraljudet av våra blåbär :)

Har just varit på mitt andra ultraljud å jag e riktigt nöjd!

Äggen var till antal 23!!!!!! Wiiiiiiiieeeeeeee..... :)

Nu förstår man varför magen är öm.

Jag hade 13 ägg som var under 10mm, 9 stycken som var mellan 11-14 mm å en stackare som var 15 mm. Skall fortsätta enligt planerna med 150IE, och äggplockningen är beräknad till tisdag eller onsdag nästa vecka!

Jag hoppas hoppas hoppas att allt ska gå vägen denna gång!

Hursomhelst, idag är jag glad! :)

Sämre dag

Både igår å idag har jag känt av illamående och det kan jag säga är INTE välkommet. Klarar av mycket men å må illa gillar jag inte. Speciellt int när det inte är morgonillamående, det lovar jag att jag kan överleva.

Igår led jag av inbillningssjuka. Symtom vid överstimulering är ju buksmärta, diarré, viktökning och illamående. Igår hade jag alla symtom förrutom buksmärta, ni kan ju bara tänka er vad jag hade för diagnos på mig själv då?!?! Överstimulering, såklart! Tårarna brann bakom ögon av frustration och rädsla för att så skulle vara fallet å att vi INTE skulle få ens en chans att försöka med vårt ICSI.
Vi åkte ut till mina föräldrars sommarstuga å på vägen dit rann tårarna ner för kinderna. Jag veeeeet att jag inte är överstimulerad men jag blev bara så ledsen med tanken av att vi inte skulle komma längre den här gången heller. Men, ack vad tårarna gjorde gott. Det kändes lättare efteråt.
Tyvärr idag är oxå en sån dag, tårarna är inte långt borta. Hormonerna spelar spratt med en.
Igår när min man såg bestört ut när jag satt å grät i bilen, så sa jag att det är bara hans hormonstinna klimakteriekossa som har en jobbig dag. :) Lättare å smila när man skojar lite, för sååå usligt är det ju ändå int. Det är nog säkert bara alla hormoner som blossar på!

Det känns nog i magen, e lätt öm när jag sätter mig ner. Ska vara spännande att få se hur många ägg jag har imorgon. Kl.7.30 har jag ultarljud!
Håller upp tummarna att de ska vara stora, många å av bra kvalitet. Inga fler krav har jag... jo...de ska befruktas å bli av toppen kvalitet, fastna å bli till vårt barn. ;)

Första UL:n

Idag hade jag mitt första ultraljud.
Läkarbesöket gick under 7 minuter. =) Allt såg okej ut å läkaren sa att det var perfekt startläge för att börja på.
Tog idag 200IE, ska ta det imorgon oxå. Sen ska jag gå ner till 150IE resten av tiden.
IIIIK!! Nu e vi på gång igen, det känns spännande.

När jag var å handlade mat idag så gjorde jag ett litet framsteg. Vanligtvis när jag har handlat alla matvaror å ska styra mot kassan så brukar jag gå en lite längre bit, innan jag svänger in i rätt gång bara för att undvika att gå förbi alla baby kläder som de har upphängt där. För att undvika att tårarna skall bränna bakom ögonlocken.
Men idag så gick jag förbi där å tittade noggrant. Såg först på flick-kläder men min man e övertygad om att när vi får barn blir det en pojke, det tror jag oxå faktiskt, så gick jag lite längre fram för att titta på pojk-kläderna. Å jag kan bara säga att det kändes underbart, jag kunde njuta av vad jag såg. För jag skriver ju så stort om att jag har ett hopp om att det ska lyckas, men innerst inne har jag tvekat. Har inte vågat ta del av ngt med rädsla för att bli besviken sen. Men nu, nu känns det härligt att kunna ta in allt utan att känna sorg eller ilska. Modellerna var sååå söta, tror bestämt att när +:et kommer ska jag börja sy upp egna barnkläder.

Det kändes skönt. Fridfullt.
Idag har varit en bra dag. :)

En till ev. biverkning

Glömde nämna en till biverkning.

Har under loppet av 1½ vecka gått upp 3 kilo!!!! Kan mycket möjligt bero på sommaren å att man kanske äter mer å onyttigt, men 3 kilo på så kort tid tycker jag låter märkligt?!?!

Suprecuren kan ju ge viktökning men jag tycker det skulle gälla de som tar den under en längre tid, det används väl för kvinnor med endometrios oxå?! Inte för nån som tagit den i två veckor.

Hur som helst så gör det inget. Jag håller upp tummarna att jag inte behöver jobba bort kilona under det närmaste året iallafall... ;) Snarare öka, hehe

Spraydag 12

Ny dag å nya möjligheter.

Har både i torsdags, i fredags och idag känt av biverkningar tror jag.
Känner mig yr, lätt vinglig. Som om ögonen inte hinner med när man svänger på huvudet. Riktigt obehagligt faktiskt.
Både i torsdags å fredags förklarade jag det som vätskebrist men känner av yrseln även idag. Man kan ju nog läsa på Suprecurs-bipackssedel att vanliga biverkningar är yrsel. Huvuvvärken har oxå varit mera envis nu, ingen Ibuprofen som biter på den inte. Men om det inte blir fler biverkningar än detta så är jag bara nöjd å belåten. Har ju ändå sprayat snart i två veckor så eventuellt andra biverkningar borde ju nog ha visat sig vid det här laget.
Förra stimuleringen gick ju så utomordentligt bra (förrutom efter då...) så jag tror starkt på att det kommer å gå fint denna gången oxå.

Känner mig positiv idag, full av energi för vårt försök. Kan troligtvis bero på att det snart är onsdag vilket betyder att jag har mitt första UL å förhoppningsvis får börja ta Puregon. =)

Tidigare har jag försökt slå bort tankarna som kommer om att man skulle få se sig med stor mage, men med tips av MissHopeful så ska jag bara låta de positiva tankarna komma. Min visuella bild för framtiden ska vara en bild av mig med växande mage med en bebis inuti. ;o)

Jag har hopp-mätaren på fullt för här ska tillverkas bebis! Hehe...
Både min man å jag e envisa å det ska banne mig visas i detta skede oxå.

Dag 7 -Today is a bad day

Tycker jag klättrar på väggarna idag. Vill att tiden ska gå fortare, vill börja på nu...orkar inte vänta.. Jaja, tiden har sin gång å man ska inte stressa. Men jag tycker vi har väntat tillräckligt länge nu, speciellt på grund av förra gången.

E på uruselt humör idag, mensen vill inte uppenbara sig, den har endast skickat in(ut) en föranmälan... :oP
Pessimistiska jag funderar idag vad som kan gå fel denhär gången då??!!! Hmmm... jag kan bli överstimulerad, vi kan få dåligt med ägg, inga av embryon påbörjar sin fördelning, de är av dålig kvalitet, deras apparatur går sönder?!?!, å om vi skulle komma så långt som att få tillbaka ett embryo, så kan det hända att det inte fastna heller. Samt att de som vi eventuellt skulle få i frysen överlever inte en upptining.
Jag lever på hoppet men jag kan lova er detta att om något händer utöver det vanliga (som att embyot ej fastnar) så garanterar jag er att mitt hopp dalar. Om något går emot oss nu, som hindrar oss att försöka en gång till så börjar jag starkt tro att det kanske inte är meningen för oss. Det som hände förra gången, det är FÖRJÄVLIGT, men visst det finns en lite j-vla procentuell chans att det kan hända. MEN om något annat inträffar som har dylik procentuell storlek, så dalar mitt hopp, min tro på att vi kommer att bli föräldrar. För ingen kan ha sån otur att det ska hända igen.

Idag e inte min dag, idag e en jobbig dag. Känner mig nere å texten jag plitar ner e inte "jag". Men alla har vi bra å dåliga dagar, å idag e min dåliga dag. Skulle helst krypa ner i soffan med en filt upp till öronen å bara sitta å tycka synd om mig själv. Varför inte vi? Varför kan en nära vän till mig sitta å tänka att h*n såå gärna skulle vilja ha en pojke, inte en flicka till?!! När man själv sitter å längtar efter att bara få ett barn, oavsett kön. Längtar efter att få ett friskt barn. Att få känna doften, värmen av en baby.


Vår tid kommer, det lever jag på, hoppas på. Men idag...idag e bara en dålig dag! :(

En underbar låt

Every time our eyes meet

This feeling inside me

Is almost more than I can take

Baby when you touch me

I can feel how much you love me

And it just blows me away

I’ve never been this close to anyone or anything

I can hear your thoughts

I can see your dreams

I don’t know how you do what you do

I’m so in love with you

It just keeps getting better

I wanna spend the rest of my life

With you by my side

Forever and ever
Every little thing that you do
Baby I’m amazed by you

The smell of your skin

The taste of your kiss

The way you whisper in the dark

Your hair all around me

Baby you surround me

You touch every place in my heart

Oh it feels like the first time every time

I wanna spend the whole night in your eyes

I don’t know how you do what you do

I’m so in love with you

It just keeps getting better

I wanna spend the rest of my life

With you by my side

Forever and ever

Every little thing that you do

Baby I’m amazed by you

Lonestar - Amazed

Den e sååå fin, den beskriver så bra min känslor till min man!

Dag 1

Nu e det sprayning som gäller! :)

Började imorrn kl.7. Tar ju sprayen 4 gånger om dan, kl.7,12,17 och 22! Tack och lov att man har telefonen som kan påminna en. Lite dåligt med mitt komihåg.

Den 5:e augusti har jag min första ultraljud då blir det Puregon 900IE som gäller om allt är som det ska vill säga. Det ska jag komma ihåg att beställa, förrästen. Väntar på att få meddelande om att jag har nåt min självriskgräns av mediciner för detta år. Då skulle man slippa lägga ut pengar före. Om det int har kommit denna vecka tror jag att jag ringer å snabbar på dem lite. ;)

Jobbar på som vanligt. Min semester är slut å nu finns det inget ledigt före vinterledigt, suck! Meddelande till alla som har sin semester framföre sig: NJUUUUUT nu! Efter semestern så går det en vecka å så är man tillbax i behovet att ha semester. Värst vad man glömmer fort! ;)

Ska förrästen bli spännande att se hur min kropp reagerar på det här försöket. Förra mådde jag ju prima, visste inte av nån biverkning. Får hoppas det fortsätter så...

Ni som har försökt fler gånger, har ni reagerat olika inför varje IVF/ICSI, med biverkningar å sånt??!

Chefen meddelade igår att om vårt försök lyckas å jag blir gravid. Så om svininfluensan kommer hit så får jag ej vara i jobb. Speciellt om vi börjar få många fall här på sjukhuset. Får hållas hemma då isf. Äsch va synd.... hehe... :)

Nu ska jag gå å jobba lite. Har mycket kvar av arbetsdagen! Puh!

7 dagar kvar...

...tills jag börjar med Suprecuren.
Jag väntar med spänning, ska bli så "kul" att börja med ett nytt försök. Det ska gåå denhär gången. Jag vill, jag vill, jag vill!!!!! :)

Ska å hämta sprayen från apoteket idag. Då fylls mitt självriskstak för medicinutgifter, får hoppas att jag hinner få hem brevet att jag får resterande mediciner gratis detta år då. Skulle ju inte vara helt illa med tanke på vad medicinerna kostar.

Vi väntar på onsdagen den 22:a.

Over and out!

Det närmar sig

Nu börjar det vara nära. Både till bröllopet och min första spraydag. :)
Den 22:a ska jag börja spraya. Nu på torsdagen så ska jag på en kontroll till polikliniken p.g.a. när jag var på min årskontroll till min egen gynekolog för 4 veckor sen så såg hon en "vätskepåse" strax bakom livmodern på 7 mm eller något sånt. Hon sa att det kan antingen vara ett myom som e helt ofarligt eller en sväld körtel eller något sådant. Men jag vill kolla upp det iaf innan jag börjar på med sprayen så att det inte bara e något hinder för att börja på.
Vecka 34 är beräknad till plockning om allt går som det ska. Jag bara hoppas å önskar att det ska gå lika bra som förra gången, stimulering alltså. Vi fick ju 12 ägg förra gången. Önskar att det skulle vara åtminstone lika många denna gång. Man vet ju att man får räkna med ett litet svinn.

När jag fick hem epikrisen av vår första plockning blev jag helt ställd. Jag hade trott att vi skulle köra med IVF men de hade gjort ICSI. Sen när jag kollade på de gamla pappren från när vi började med vårt första försök så har de nog varje gång skrivit om ICSI, och det har antagligen gått mej heeelt förbi. Men vad gör det. Får ju hoppas det funkar hur de än gör.

Fick blanketen hem för följande stimulering och där hade läkaren färdigt planerat att jag ska börja med 200IE i 3 dagar å sen trappa ner till 150IE resterande tiden. Förra gången tog jag de första 5 dagarna 150IE sen 3 dagar 200IE och sen de 3 sista dagarna 150IE, p.g.a. att de var inte tillräckligt stora. Så vi får hoppas att starten med 200IE ska sätta igång tillväxte direkt. :)

Kan inte vänta tills jag får börja på. Ser såå framemot vår följande behandling.
För nu ska det banne mig lyckas!!!!!

Följande brev

Igår fick vi ett till brev på posten från kliniken. Satt länge å tittade på det innan jag vågade öppna det. Egentligen tycker jag att det inte spelar någon roll angående kompenseringen, det viktigaste har ju ändå gått förlorat, tiden och våra små.... Men pengar är alltid välkomna, dessa behandlingar är ju verkligen kostsamma på alla plan.
Hur som helst så öppnade jag kuvertet. Där fanns en kopia av deras beslut av kompensering av patientens vårdutgifter. BESLUT: Patienten (jag alltså) kompenseras enligt de utgifter som har blivit redovisade, totalt 13.000 kronor!!!! Trodde jag skulle hoppa högt av glädje. Visst, det viktigaste vid förlorat är tid, men den summan tar man gärna emot. Plus att de visar att de verkligen vill kompensera deras miss. Min blivande man å jag tittade på varandra å nickade. Jepp, nu är de förlåtna. :D hihi...
Känns bra, vi fick tillbaka alla pengar vi lagt ut plus lite till. Nu har vi ett nytt försök med en ny stimulering om ca 5 veckor inbokat. Å självrisken kommer ju att täcka de nya medicinutgifterna, vilket gör att det känns ännu bättre. :)

Nu är det bara att njuta av semestern fast det är lite mulet, samt pyssla till bröllopet. Å sen veckan efter börjar vi på på nytt, med ny energi å förväntan.

Over and out

Brev på posten

Idag när jag kom hem så låg brevet på köksbordet. Brevet från kliniken. Hur kan vi ha sån tur så vi får svar redan , tänkte jag. Sen så kom jag ner på jorden å gissade att det säkert är angående kompenseringen av medicinkostnaderna o.dyl., att det inte alls hade med stimuleringen att göra.

Men oj va glad jag blev... 8) Vi fick ny tid, å just den tiden som vi önskade. Så m.a.o. så veckan efter vårt bröllop får jag börja med Suprecur-sprayen å vår andra plockning är beräknad till v.34.
Jag hoppas å ber att det ska gå bättre denhär gången. Tycker vi har haft våra prövningar så det räcker.

Nu ska jag njuta av mitt kalla semesterväder å ladda upp inför vår nya stimulering. Känner hur ett lugn än en gång lägger sig över mig. Nu e det bara att ladda upp å ta det lugnt.

Räknar dagar

Jag e rastlös. Skulle så gärna vilja veta när vi kan börja på igen, redan att få ett bestämt datum skulle kännas lugnare.

Försöker räkna ut att om jag skickade brevet i Måndags, så borde det ha varit framme igår. Vilket betyder att om de skulle prioritera att skicka ut svar, så fort som möjligt, så skulle vi kanske få svar redan denna vecka, imorgon, om vi har tur (för en gångs skull). Men det kan jag väl drömma om... Tar nog säkert ett par veckor. Å typiskt skulle det ju vara om de har semesterstängt i augusti!! Usch vad jag e negativ, men vem kan klandra mig egentligen. Kan man ha mera jävla otur?!?!

Det e väl bara att försöka ha tålamod å vänta snällt. Har de inte hört av sig i nästa vecka så ringer jag dit å kollar. För hur mycket tålamod å snällhet har jag inte...

Får ju iaf styrt tankarna mina på något annat, nämligen på vårt stundande bröllop. Brudbuketten är beställd å jag blev jättenöjd, tror jag, det e ju inte så lätt att säga. Man skulle ju gärna få en modell ihopplockad, svårt att besluta på basen av en liten liten knippe blommor. Nu ska tårtan beställas å provsmakas. Plus lite pysselkvällar för att få allt smått i skick.

E sista veckan i jobb å sen nalkas 4 veckor semester. Å hade inte i planerna att lägga hela semestern i bröllopsfixas, utan ska koncentrera ngr dagar för att få allt i ordning. För att sedan njuta till fullo av semestern tillsammans med min blivande man.
Ska bli sååå skönt. Får bara hoppas på fint väder å varmt!

Fortsättning...

Nu börjar det sakta sjunka in att vårt försök misslyckades.
Det känns rent ut sagt förjävligt ännu, men jag börjar rikta in mig på ett nytt försök till hösten. Man kan ju inget annat.

Vi fick brev från kliniken i fredags med nya recept samt epikris var det stod redovisat vad som gått fel. Natten efter plockningen blev det något fel i deras apparatur så att gasnivån i "ägg"skåpet ändrades så drastiskt att embryona inte kunde användas. Ny tid för stimulering skulle ordnas i brådskande ordning. Skrev å bad dem att om det bara är möjligt så skulle jag vilja börja med en ny Suprecur-behandling redan i Juli så att om de har öppet i Augusti skulle vi få komma på en ny plockning. Nu är det bara att hålla upp tummarna å hoppas att det går.

Jag kan ärligt säga att jag har varit mera arg, mera lessen å frustrerad än om en embryotillförsel hade misslyckats. Varför?!?! Därför att chansen att detta ska hända, att embyona dör p.g.a. tekniskt fel, är procentuellt MYCKET MYCKET mindre än om en embyotillförsel misslyckas. De säger väl att man har ca 25% chans att embryot fastnar, vad månne kan procenten vara för att ett tekniskt fel ska uppstå JUST när vi har våra "bebisar" där?!?!? 0.5%?? Kanske t.o.m. för mycket, snarare 0,1%. Just därför är jag mera nere nu än när våra inseminationsförsök misslyckades. Men av någon anledning var det inte meningen för oss att lyckas på första IVF, tydligen meningen vi ska försöka igen. Det som känns surt är att vi står helt tomhänta, helt omedvetna om de befruktades överhuvudtaget. Tänk om det vid andra försöket visar sig att de inte klarar att befruktas?? Försöker sudda bort dessa tankar. Å istället ladda mig inför ett nytt försök. Har ju inget annat val, det ska gå. Jag ger inte upp hoppet, inte än på långa vägar! Det ska gå. Vi SKA få vårt kärleksbarn till oss, h*n bara dröjer lite. Testar å se om vi e redo! ;)

Hur som helst så nalkas min semester. E sista veckan i jobb före semestern. Ska lägga första veckan till å planera å fixa så mycket som möjligt klart till bröllopet, så att jag sen kan njuta av semestern i lugn&ro. Ska idag med mamma å beställa min brudbukett samt bukett till min lilla brudnäbb. Samt även corsage och lite dekorationsartiklar, får se vad de har. Mycket att tänka på, å mycket att pyssla, men jag tar det med ro fast det bara är knappa 1½ månad kvar. :D Det närmar sig...ska bli sååå kul. :D

Det mest osannolika

Sitter å funderar hur jag ska får nedplitad denna text. Känns som om jag inte vill lägga händelsen i ord, för då blir det ju verklighet.

De ringde inte på torsdagen, vårt hopp steg å på fredags morgonen var vi påväg för att hämta vår "bebis". Vad var chansen av 12 ägg att inga skulle befruktas?! Vi hann halva vägen till kliniken, ca 130 km, så ringer IVF skötaren mig å berättar att deras apparat, värmeskåp, har gått sönder så INGA, märk INGA av våra embryon överlevde!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tårarna började spruta när jag satt med telefonen mot mitt öra å inte kunde ta in informationen. -"Det kan inte vara sant?!?!?" Hon sa att deras överläkare inte var på plats men att de återkommer senare när de vet hur de ska kompensera detta som hänt. Kompensera?! Va fan, försök förklara hur man ska kompensera en månad av förberedelse samt 8 månader före i kö, samt själva ingreppet?!?!
Tack Gode Gud att det gick så otroligt bra, ÄP alltså.

Hela vägen hem satt jag bara å tänkte att allt var för bra för att vara sant. Hela behandlingen. Jag hade varit såååå nervös innan vi börja att jag skulle få alla möjliga biverkningar å problem, men istället gled jag igenom hela behandligen som en dans, å mådde faktiskt bra. Under behandlingen tänkte jag att snart måste något skita sig, det kan inte vara så bra så att vi går igenom behandlingen utan problem. Men det gjorde vi. Jag hade ju iaf tänkt att isf att något ska gå snett så är det efter embryoinsättningen, att det inte ska hållas där.
Men.......så gick det i vårt fall inte nu. Det känns förjävligt helt enkelt, helt förjävligt. E så tacksam över att det inte är nå många som vet om vår situation, för jag skulle allvarligt inte orka referera detta nå många gånger. Varje gång jag tänker på det så ligger tårarna redo för att börja spruta ut.

Det värsta är ändå det att oavsett om vi får gå för i kön å påbörja en ny behandling så kommer det att ta till hösten. Det heter väl att man ska ha 2 normala menstruationer exklusive den som är efter IVF:n. Vilket betyder att först i September kan vi börja. Det känns som mest tungt just nu. Jag skulle ju vara beredd att börja redan idag....

Jag vet inte vem som håller å styr våra trådar här i livet, men jag skulle verkligen vara i behov av att veta varför detta tog en sådan vändning. VARFÖR??

Inget samtal

De har inte ringt från kliniken idag. Det kan ju bara betyda att iaf nått av de 12 ägggen har befruktats. Om de är av god kvalitet vet vi först imorgon. Klockan 10.20 ska vi vara där.

Känner en inre harmoni, jag tror på det här. Det kommer nog att gå vägen. Känner en sån otrolig närhet till min blivande man med detta. Känns som om vi hittat närmare varandra. Det känns tryggt.

Hoppas man får en god natts sömn, för imorgon är det oxå en spännande dag.... :)

Blåbärsplockningen

När vi äntligen kom oss i väg var det som om nervositeten rann av mig. Kände ett inre lugn på ngt sätt. När vi kom dit till kliniken var det en snäll skötare S som tog emot oss. Mänsklig å varm. :) Efter min premedicinering så eventuell ngn nervositet försvann där oxå, heh...

Efter ca 45 minuter var det vår tur. Äntligen, tänkte jag. Äntligen är vi så här långt. Å plocket gick fint, fick lite smärtstillande eller ngt annat lummigt just innan doktorn förde in nålen så det stack till lite bara. Det gick otroligt bra, allt var över på ca 10 minuter. Å jag som hade varit så rädd att det skulle göra förfärligt ont. Men det är ju så olika... Personalen var underbar, man kände sig trygg. J satt vid huvudändan med en hand på min axel, det kändes bra att han va med. Efteråt fick vi gå å vila å vänta på svaret. Jag var beredd att åka hem redan efter 10 minuter. Men med tanke på att vi har åkt så lång väg så ville de att vi skulle vänta å se att J:s "bidrag" räckte till. :) Å det gjorde det, plus att de fick 12 ÄGG! Jipppiiiii! Vi ska nog ha extrem otur om inte iaf ett ägg lyckas befruktas. Men man vet aldrig.

Nu e det bara att vänta på att de inte ringer imorgon, å sen på fredagen åka dit för att få tillbaka ett embryo. J sa vid vår andra ultraljud att de ser ut som om jag har ätit blåbär, iaf när man ser på UL skärmen :D Så, idag har vi varit på blåbärsplock. Nu som bäst ligger de å förhoppningsvis gör sitt bästa för att bli fina embryon till vårt blivande barn.

Endast väntan återstår, å för tillfället är det helt okej. Nu är inget i mina händer mera. Nu e det någon annan som avgör.

Imorgon Äggplock

Så har då den dagen äntligen kommit. Imorgon är det äggplockning som gäller. För tillfället känns allt okej, inte så värst nervös. Men imorgon, när vi ska sätta oss i bilen å köra 250km, då kommer tankarna att snurra hejdlöst.

E inte så rädd mera för själva ingreppet. Tar det sjukt så tar det, e nog mildare än en önskad framtida förlossning. Men jag e orolig för resultatet av äggkvaliteten och så vidare. Men vi tar dagen som den kommer å hoppas allt ska gå bra.

Längtan i mig efter vårt gemensamma barn är så stoooort för tillfället. Det bränner i ögonbottnen när jag ens tänker tanken. Jag hoppas å ber att det ska lyckas denna gång, att det ska vara vår tur att få uppleva det underbara med ett liv till. Jag vill känna sparkarna i magen, känna sig stor å bred, bara det innebär att vårt barn ÄNTLIGEN skulle komma till oss.

Imorgon är vi igen ett steg närmare det, jag håller mitt hopp uppe. Vad annat kan jag göra???!!! Jag saknar dej så.....

Dag 26 å tredje ultraljuden

Ultraljudet gick bra. Har totalt 15 blåsor men de var lite små ännu. Endast 2 stycken som är över 14 mm, så jag ska fortsätta med puregonen över helgen å först på måndagen ta Pregnyl-dosen. Vilket innebär att äggplockningen blir på onsdagen! iiiik.....spännande! :I Men det kommer säkert att gå bra. Nervös håller jag på å bli iaf, det kan inte hjälpas.

Håll upp tummarna för att det kommer å gå vägen...

Dag 23 & 2:a ultraljuden

2:a ultraljuden gick fint. Vi var in å ut på en halvtimme.
Jag har 7 äggblåsor på vardera äggstock. Å de var alla mellan 6-10 mm. Ska nu öka dosen till 200 I.U. tills fredagen så får vi se hur det blir då.
Jag konstaterade en sak efter ultraljuden. Att denhär processen påminner faktiskt om ett svårt inträdesprov med många urvalstillfällen. För fast jag har 14 blåsor betyder det ju int att de får ut alla eller att alla ens innehåller ägg. Innehåller de ägg kan de vara av dålig kvalitet å då väljs bort. De som e kvar å verkar dugliga får befruktas. Sen kommer följande krav, de ska klara befruktningen å kunna dela sig fint. De embryon som är av bästa kvalitet sätts in eller fryses ner. Med andra ord ett svårt urvalsprov!

Jag e så glad att gubben kom med till ultraljudena. Känns viktigt för mig att vi båda två e med om denna process. Å när han vet hur det har sätt ut på skärmen tidigare så har han ju ngt att jämföra med när ÄP ska ske. :)

Jag mår jättefint. Endast en envis huvudvärk men utöver det är allt ok.
Vi fortsätter i samma takt å håller tummarna upp... :D

Dag 22

Imorgon har vi följande ultraljuden. Får se då om jag har nå äggblåsor alls. Har inte känt ngt extra. Huvudvärk har jag, nästan varje dag. Men utöver det så är jag helt symtomfri, sku inte tro att vi håller på med en IVF överhuvudtaget om man ser till biverkningarna. Det känns skönt å tryggt att få må bra. Men på samma gång är man lite skeptisk, när ska det börja skita sig?!?! Man e ju van med att det alltid ska komma något negativt, så man har inte hjärta att bara koppla av å njuta över att det går såhär enkelt.
Tänker mycket på hur det ska gå med äggplockningen, om de får nå ägg alls, å om de är av bra kvalitet o.s.v. o.s.v., de som varit i samma position vet vilka tankar som snurrar i huvudet, de är TUSENTALS. Men vi tar en dag i taget. Får se imorgon hur dosen ska regleras. :)

Dag 18, klimakteriebesvär

För första gången sen jag började med Suprecur så vaknade jag i natt en 2 tiden av att jag hade kokhett. Svetten rann... Om jag inte hade varit så trött hade jag kastat mig under en iskall dusch, men jag kastade bort täcket å låg å svalkade mig en stund. Efter ca ½ timme lugnade det sig å jag somnade om.
Fick ju skryta så igår när IVF skötaren frågade om jag hade haft nå klimakteriebesvär å jag sa: "-Nej har inte kännt ngt överhuvudtaget!" Borde inte ha sagt det...heh... Nå, har varit så nöjd över hur bra det har gått hittills. Före vi började på var jag så nervös över hur jag skulle må, men hittills har det gått som en dans. Hoppas VERKLIGEN det skulle fortsätta så oxå.

Injicerade min andra dos av Puregon imorrn å det gick suveränt. Känns lite ovant att man sticker sig själv. Min man är ju insulindiabetiker så nålar å pennor är vi vana med. Men det kändes lite overkliget att picka sig själv å inte han. Men tekniken är ju den samma. :)

Sköterskan sa det är okej att träna å leva som vanligt till följande UL på tisdagen, efter det bör jag ta det lugnare. Så igår va jag med min svägerska på gym å ikväll blir det spinning. Känns så skönt att få träna. Det har varit över en vecka sen förra gymbesöket å jag märker ju hur bra jag mår efteråt. Det rensar huvudet från alla bekymmer å man tänker på ngt annat än bara detta.

Ska med mor min på shopping idag. Brudklänningen skall in för omsömnad, den är för stor. På samma gång ska vi spana efter en festblåsa åt henne å skor åt mig. Ska bli riktigt roligt, vi brukar ha ganska kul hon å jag. Man får ventilera å lätta sitt hjärta med henne. Hon finns alltid tillgänglig, hon e mitt stöd. :,)

Dag 17

Då va Ultraljuden klar å det gick finfint. Min endom.mätning var 2.6mm antar jag, vilket var bra. Tyckte de rabblade ngt sådant. Så det var bara att tuta å köra. Fick min första dos Puregon 900 á 150 enheter.
Skönt att vara så här långt på gång.
Vi fortsätter vår krokiga väg till familjeliv...

Första UL:n

9.20 ska vi vara vid polikliniken för vårt första ultraljud. Å jag e nervööööös. Inte för ultraljuden, nålar eller medicin. Utan för att det ska vara ngt hinder som gör att vi inte kan börja på med Puregonen. Enligt bipackssedeln stod det att man inte får ge den om man har cystor på äggstockarna. Sist när vi försökte med inseminationen och jag fick en liten liten dos Clomifen så blossade det upp en cysta. Hoppas verkligen att Suprecuren inte har en sådan effekt oxå. Den gör ju precis motsatsen till Clomifen, men när man e nervös så är ens tankar inte alltid logiska. Eller rättare sagt man oroar sig i onödan.

Nåja, det ska nog gå bra.
*håller upp tummarna*

Dag 15

Mensen kom i fredags. Trodde faktiskt int att man kunde vara så glad för att mensen sku börja. I vanliga fall e det ju det värsta som finns. Men jag var nöjd för nu kan vi hålla oss till planen.

Helgen har varit underbar, med mycket sol å vila. Har pysslat på i trädgården å motionerat mycket. Sköna morgonpromenader med hundarna samt friska cykelturer med en god vän.

Jag mår som vanligt, känner inget speciellt. Kanske lite tröttare än vanligt men man har ju förstås varit mycket utomhus nu i helgen så bara det kan göra en ovan vinterhatare trött. :)

Ska till Apoteket å hämta medicinen idag, den beställde jag i torsdags å jag blev så glad när jag fick höra att man får avdrag på den. Känns mycket bättre än att betala det fulla priset för den, för den e INTE billig.

Nu ska jag jobba en stund till å sen åka hem. Vill att det ska bli onsdag, har första UL då, plus att jag får börja med injiceringen av hormonerna. Här ska det bli äggruvning av.... :)

Dag 10

Fortfarande ingen mens....
Ringde mottagningen och hon sa att så tillvida att mensen hinner börja innan min första UL (6.5) så e det ok. Det e bara en vecka dit, hoppas verkligen den skulle visa sig. Så att den skulle vara överstökad innan ultaljuden, lite trevligare då. ;)

Annars mår jag finfint. Vi var å shoppade kostym+skjorta åt min blivande igår, de hade 50% rabatt i en herrbutik. Billigt blev det. Å oj vad han var stilig. :D Nu e det bara skorna kvar för bådas del. Jag har tyvärr lite svårare att hitta skor än vad min blivande har. Vill ha dem i en lite annorlunda färg, heh..
Det e bara att spana vidare i skojakten!

*over and out*

Dag 8

Här sprayar jag för fullt å det går hur bra som helst. Har inte fått nå biverkningar än å hoppas det skulle fortsätta så. Kanske lite mera svettig än vanligt men annars inget speciellt. Mensen borde ha kommit igår men den sken med sin frånvaro. Vad månne händer om mensen ej kommer?!?! Jag var ju lite osäker när min förra menscykel började, så är det A&O att man börjar spraya just den 23:e. Tror nog att det var på rätta dagen men man börjar ju grubbla när mensen ej kommer om man har gjort ngt fel. Vill inte få höra att man gjort ngt fel så att vi inte kan göra vår IVF nu, vill få det gjort i Maj, har ju ett bröllop i Juli som jag vill planera å dona till. Vad skulle vara mera underbart än att få gifta sig i Juli och veta att man har vår baby på tillväxt i magen. Min lycka skulle vara fullbordad då. :,)

Den sista tiden när man e ute å rör sig bland folk, så har man en förmåga att se gravida kvinnor ÖVERALLT. Kommer de inte höggravida med 2 barn i matkärran i butiken, så ser man dem ute på promenad i en vankande ankstil. Gud vad avundsjuk man blir. Skulle helst skrika ut: -"Stick å brinn!" Jaja, jag glädjs för deras skulle men jag sörjer min egen. En bekant till mig förlorade deras barn när hon var över halva tiden gått. Värkarna kunde inte hindras å hon födde en flicka vars hjärta slog ngr gånger tills hon dog. Lungorna var ju inte ännu utvecklade. Å jag lider så med henne. Det e tragiskt. Hon vet inte vilken kamp vi har med att få barn. Hon sörjer sitt barn som dog, men jag, jag sörjer det barn som inte kommer till oss. Det värker i min kropp av längtan. Att få känna den underbara känslan att någon växer i min mage. När den dagen kommer, den kommer att vara himmelsk.
Märker nog att hormonerna spelar lite spratt med en, för i förra veckan när jag var ut på hundpromenad så började jag tänka på graviditetstestande efter införandet. Tänk om det skulle vara positivt.... Redan tanken av det gjorde att jag fick bita mig i läppen för att inte börja storbööla. Det är otroligt hur stark känslan kan vara... men det ska gå, jag vet det...

Hur som helst så känner jag ännu ett lugn. I helgen har jag bara tagit det lugnt, räfsat, sorterat å lagat det fint i trädgården efter vinterns rusk å kyla. Vi hade ett underbart väder i helgen, solen sken å man fick ett litet smakprov på sommarvärmen. Dock blåste det ordenligt. Inbjudningskorten är klara för att postas, endast frimärk saknas. Vill att tiden ska gå fort så jag får börja injicera hästdoser av hormoner. Här ska ruvas ägg! :)

3:e dagen

Nu e jag på tredje dagen av mitt "sprayande".
I måndags när jag började på så rann all stress å oro av mig som smält smör på en gås.(eller vad man kallar det, heh) Nu existerar ingen oro inom mig längre. Nu känns det likadant som efter en insemination, att nu har vi kommit en bit på vägen. Detta är mycket bättre än väntan när inget händer. Nu e vi på gång å jag är LADDAD som tusan. NO pain NO game! :)

Sprayandet går bra, det smakar ju inte illa heller. Hade trott det skulle vara värre. Inga biverkningar än men det e ju barar tredje dagen så.
Känslan när min oro har försvunnit e obeskrivlig. Före var jag rädd för biverkningar, överstimulering å smärta. Nu e jag redo, ta me f-n om jag inte ska klara detta.

Den 6:e har jag min första UL, den dagen börjar jag med injektionerna. Följande UL är den 12:e & 15:e. Får se då hur det går. Ser framemot detta med spänning! :)

Nu börjar det hända saker...

Nu rör det på sig :)

Den 20.4 börjar jag ta nässprayen för att bromsa min egen hormonproduktion. Ultraljuden är inbokade å om allt går som planerat så vecka 21 är veckan för äggplockningen.
Det känns otrooligt pirrigt å nervöst. Tidigare har man haft det i tankarna om att i en snar framtid skall vi börja på, men nu när man har fått datumen fastställda så känns allt mittiallt så verkligt. Ska vi verkligen få börja på med vårt första IVF-behandling?!

Jag e nervös å rädd över hur man kommer att må. När man bloggar å läser andras berättelser så verkar det vara en tuff behandling. Bloggarna är få där man skrivit att det gått fint å ingreppet varit smärtfritt. Jag VET att det är inget emot en förlossning men jag känner mig nervös iaf. Rädd över att man inte har kontroll över situationen. Rädd över att man ska bli överstimulerad eller att det ska inträffa något som gör att behandlingen inte kan slutföras.
Tvi för yrkesskada, när man jobbar inom vården så har man ibland för mycket erfarenheter om saker gällande sjukdomar, vården å kroppen både fysiskt å psykiskt. Plus att man ofta läser om att äggblåsorna är få i antal, av dålig kvalitet vilket leder till att de inte kan frysas in.
Usch, vad man grubblar på en massa skit. Ibland önskar jag att man bara kunde rikta in sig på vad som är planerat å inte grubbla sig tokig.
Men jag har tack å lov mycket annat inplanerat för våren och sommaren, så kanske jag kan tänka på annat emellanåt å koppla bort ivf:en. Vi ska gifta oss i sommar så man har ganska mycket att planera, införskaffa å laga tills det. Det ska bli såå otroligt kul. Jag ser framemot vår dag med iver å spänning. Det känns så otroligt rätt, jag har hittat min stora kärlek, vi har en sån "outtalad" harmoni, eller hur jag ska förklara. Vi sitter många kvällar å konstaterar hur bra vi har det å hur tur vi hade som hittade varann. Han kompletterar mig å utan honom känner jag mig inte hel. Han gör verkligen mitt liv värt att leva. Det finns inte ord till att beskriva hur jag känner. Därför känns det tryckt ändå med tanke på vårt IVF-försök, för vi vet var vi har varandra, vi vet våra åsikter å vet hur vi båda två vill ha det. Han stöder mig till 100% å det känns otroligt tryggt.

Nu har jag nedräkning till den 20:nde, sen får vi se hur det går. Ser framemot att äntligen få börja på. Hoppas man får må bra å inte behöver må illa, det e min största skräck. Humörsvängningar å svettningar å dylikt tror jag att man klarar av, men mår man illa så har man svårt att kunna koncentrera sig på annat.

Väntar med spänning på att dagarna ska gå... :)

Mitt hjärta gråter

Mitt hjärta det gråter i saknad av dig mitt älskade barn.

Gick på stan i lördags för att shoppa en födelsedagspresent. Å det skär i mitt hjärta när man ser kvinnor i samma ålder som mig med höggravid mage eller med en barnvagn framför sig. Såg t.o.m. två jämnåriga kvinnor som hade två barn redan.
Just i den livssituationen var det ju meningen att jag oxå skulle vara!!!! Jag avundas dem, å det värsta är att de säkert inte är medvetna om vilken kamp man kan ha för att få barn. På ett sätt är jag glad för det, att inte alla behöver känna denna känsla av sorg, men å andra sidan så hoppas jag att det verkligen värdesätter den gåva de har fått å inte tar det förgivet.

Jag e så glad för alla mammor skull. Men jag kan inte förklara tillräckligt noggrannt hur gärna jag oxå skulle vilja känna den känslan av att hålla i mitt eget barn, känna värmen av denna lilla kropp som är resultatet av min å min mans kärlek. Det gör så ont i saknaden av den känslan.

Mitt hjärta det gråter och mina ögon de vattnas...

Första inlägget

Suttit nu i några minuter å funderat hur jag ska börja...

Öppnade denhär bloggen för att ha ett ställe att skriva av mig på.
Förr när man var en lite flicka hade man dagböcker var man skrev om sina hjärtesorger.
Dethär får bli min dagbok, mitt ställe att skriva av mig och få ventilera mina tankar, funderingar å händelser i livet.

Vi, min man och jag är ofrivilligt barnlösa. Vi har försökt nu i snart 3 år och vi har nu fått tid för IVF till maj-juni. Spänningen e stor hur det ska gå.
Har försökt några gånger med IUI(insemination) utan resultat, så nu förbereder jag mig mental för att genomgå en äggplockning.

Öppnade främst denhär bloggen för att få skriva av mig om just detta. Jag vill ha ett ställe där ingen vet vem jag e, var jag kan skriva precis hur jag känner...

Hoppets låga, den brinner starkt. Utan hopp kommer man ingenstans. Jag bygger upp hoppet bra dagar så att jag har det kvar när de dåliga dagarna kommer. Min högsta önskan är att få ett eget barn och i vårt fall så tycks det behövas mycket hopp. Därav namnet på bloggen: Hoppets låga!