Jag har blivit urdålig på att blogga. Men tycker vår vardag e så full med program, å jag njuuter av varje dag att få vara hemma eller skuttar runt med andra mammor på loppis eller tar en fika. Otroligt va fort tiden går, dagarna bara susar iväg.
Vår trollunge blir nästa vecka 7 månader. Hon har en envis förkylning som bäst, näsan e full med snor. Hon blir arg som ett bi så fort hon ser mamma komma med en näsduk eller sugen för att få bort lite. Stackarn. Huvudänden i sängen är höjd så mycket att hon rasar mot fotänden hela tiden. Men, det ger väl sig nog snart. Glad e hon på dagarna i alla fall. Nätterna e för tillfället lite bättre. Inatt var första natten hon sovit i ett sträck, från 20.30-05.40. Annars har vi här tidigare haft mycket nattätande, tror det har varit tänderna som bråkat. Morgonpigg e hon, så vi stiger vanligtvis upp en 6 tiden. Men igår å idag steg vi upp efter 7. Mamma var suuuupernöjd över att få sova lite längre. Tänk, jag trodde aldrig man skulle vara happy happy över att få stiga upp klockan 7! Heh...tänk vad livet ändras.
Nu sover hon ute som bäst, sovit en timme nu så hon vaknar snart.
Imorgon ska jag försöka julpynta, har tyvärr ingen julstämning än, men den infinner sig förhoppningsvis när pyntet kommer in. Hoppas jag iaf. :)
tisdag 7 december 2010
söndag 14 november 2010
Farsdag
Här får vi fira farsdag för första gången! Tänk det, vem hade kunnat tro det ifjol innan miraklet började växa i min mage! :) Nu e hon en stor tös, växer så det knakar.
Emma har skapat en farsdagspresent. På familjecafé hade de temadag så man fick göra fot eller handavtryck i lera. Så nu har vi skapat ett fotavtryck med emmas namn på som vi ska ge åt pappa när han vaknar. De hade missat sig å bränt lertavlan med blå-glasyr istället för grå, men den blev jättefin ändå. Hoppas pappa blir glad!
GRATTIS TILL ALLA PAPPOR!!
Emma har skapat en farsdagspresent. På familjecafé hade de temadag så man fick göra fot eller handavtryck i lera. Så nu har vi skapat ett fotavtryck med emmas namn på som vi ska ge åt pappa när han vaknar. De hade missat sig å bränt lertavlan med blå-glasyr istället för grå, men den blev jättefin ändå. Hoppas pappa blir glad!
GRATTIS TILL ALLA PAPPOR!!
fredag 22 oktober 2010
5 månader
Emma blev 5 månader i tisdags. Igår var vi till rådgivningen för kontroll. Tösen e nu 7950gr och 67,1 cm lång. Hon växer duktigt. Vaccin fick hon oxå. Varit lite orolig å lessen idag, kan det månne vara vaccinen som spökar?!? Rådgivningen säger att det endast ska ge nå biverkning samma kväll men tycker att hon har inte varit sig lik idag.
Idag gav vi för första gången lite potatis-smakis. Vilka grimaser hon bemästra, mamma å pappa tyckte det va skitkul att se på alla ansiktsuttryck. Men det gick ändå förvånansvärt bra, lite for in iaf, tror jag. Hoppas inte det e magen som bråkat idag då. Men tycker det va så lite hon fick i sig, int kan ju det väl ge magknip. Men det e å följa med å se.
För två veckor sen så svängde hon sig från mage till rygg. Men ännu behöver hon hjälp med att svänga sig andra vägen. Rådgivningen var förvånad att hon svänger sig först från mage-rygg, det e ju svårare. Men hon håller huvudet så högt å när hon lutar det åt sidan så följer resten av paketet med.
Här e en minneslista av vad tösen bemästrar vid 5 månader:
- Svänga från mage till rygg
- När hon ligger på mage så lyfter hon upp sig med armarna
- å "roterar" lite( det gjorde hon första gången vid rdg)
- står stadigt på hela foten
- flyttar leksaker från en hand till den andra
- å så klart så ska aaaalllt i munnen
Det va det. Nya saker kommer varje dag, det e såå roligt att följa med för nu går det undan.
Idag gav vi för första gången lite potatis-smakis. Vilka grimaser hon bemästra, mamma å pappa tyckte det va skitkul att se på alla ansiktsuttryck. Men det gick ändå förvånansvärt bra, lite for in iaf, tror jag. Hoppas inte det e magen som bråkat idag då. Men tycker det va så lite hon fick i sig, int kan ju det väl ge magknip. Men det e å följa med å se.
För två veckor sen så svängde hon sig från mage till rygg. Men ännu behöver hon hjälp med att svänga sig andra vägen. Rådgivningen var förvånad att hon svänger sig först från mage-rygg, det e ju svårare. Men hon håller huvudet så högt å när hon lutar det åt sidan så följer resten av paketet med.
Här e en minneslista av vad tösen bemästrar vid 5 månader:
- Svänga från mage till rygg
- När hon ligger på mage så lyfter hon upp sig med armarna
- å "roterar" lite( det gjorde hon första gången vid rdg)
- står stadigt på hela foten
- flyttar leksaker från en hand till den andra
- å så klart så ska aaaalllt i munnen
Det va det. Nya saker kommer varje dag, det e såå roligt att följa med för nu går det undan.
torsdag 7 oktober 2010
Tiden suuusar iväg
Tänk vad fort tiden går. Emma blir 5 månader den 19:nde. Vår lilla tös börjar bli stor. Mamma e stolt som en tupp. Saknar henne på kvällarna när hon somnar, vill bara snusa henne i håret å pussa hennes runda å goa kinder. Så när morgonen kommer å man e lagom trött å grinig så tittar man ner i spjälsängen å man får det mest underbara leende, som om hon laddat upp det hela natten, å man kan inget annat än att le tillbaka, å all trötthet e som bortblåst (nästan iaf).
Jag mår bättre nu. Kan erkänna att det har tagit tid för mig att "hitta mig själv" i mamma-rollen plus lite annat strul som vi haft. Men nu känner jag att jag hittat min plats. Önskar att tiden stod stilla att jag skulle få vara hemma med tösen lääänge å inte behöva börja jobba igen. Visst, det är först i februari-mars men tiden går ju så fort. Ska försöka aaallt för att få lämna hem med henne så länge som möjligt. Mammas hjärta går ju sönder om jag måste lämna henne till dagvård innan hon å jag, framförallt, e redo för det.
Men... nu ska jag passa på å njuta av "nutiden" som e här å nu. Å nästa vecka bär det iväg på resa. Ska bli så skönt. Å Emma, hon hänger med såklart.
Jag mår bättre nu. Kan erkänna att det har tagit tid för mig att "hitta mig själv" i mamma-rollen plus lite annat strul som vi haft. Men nu känner jag att jag hittat min plats. Önskar att tiden stod stilla att jag skulle få vara hemma med tösen lääänge å inte behöva börja jobba igen. Visst, det är först i februari-mars men tiden går ju så fort. Ska försöka aaallt för att få lämna hem med henne så länge som möjligt. Mammas hjärta går ju sönder om jag måste lämna henne till dagvård innan hon å jag, framförallt, e redo för det.
 |
| Mitt ♥, min kärlek! |
torsdag 16 september 2010
torsdag 19 augusti 2010
Skrattet
Igår fick vi för första gången höra vårt lilla mirakel skratta. Å jag kan lova er att det rann lyckotårar ner för mina kinder. Hon blev själv lite förvånad av ljudet som kom ut ur henne så hon visste inte först om hon skulle fortsätta skratta eller börja gråta. Hursomhelst så är det något jag längtat efter å det kändes som en otrolig belöning åt sig själv att äntligen få höra det, skrattet. Vår lilla Emma... :)
Vi var till rådgivningen idag å hon växer så det knakar. Nu e hon 7 kg å 63 cm lång. Hon ryms snart inte i bärkassen till vagnen. Men mamma e nöjd för det betyder ju att hon får tillräckligt med mat. Hon fick sina första vaccinationer nu oxå, så gumman har varit lite lessen ikväll. Benen värker ju... Men det blir nog bra.
Vi var till rådgivningen idag å hon växer så det knakar. Nu e hon 7 kg å 63 cm lång. Hon ryms snart inte i bärkassen till vagnen. Men mamma e nöjd för det betyder ju att hon får tillräckligt med mat. Hon fick sina första vaccinationer nu oxå, så gumman har varit lite lessen ikväll. Benen värker ju... Men det blir nog bra.
 |
| Emma 3 månader |
tisdag 10 augusti 2010
Det vackraste jag vet...
Det vackraste jag vet är att se dig när du sover!
Tänk att jag får uppleva denhär känslan. Känslan av att få hålla i mitt barn å känna hennes doft. Hon e det vackraste jag någonsin sett å hon e bara min. Å mannens förstås! ;) Det e så att man får tårar i ögonen...
Tänk att jag får uppleva denhär känslan. Känslan av att få hålla i mitt barn å känna hennes doft. Hon e det vackraste jag någonsin sett å hon e bara min. Å mannens förstås! ;) Det e så att man får tårar i ögonen...
söndag 18 juli 2010
Förlossningen
Antar jag får börja plita ner om förlossningen så länge den e i färskt minne. Tiden vill bara vara lite knapp å man hittar ju inte alltid ro till att sätta sig ner å skriva. Men jag vill ha det skrivet för man glömmer ju lätt med tiden.
Den 18 Maj en 16-tiden började jag känna av värkarna. Slemproppen gick tidigare på dagen. De höll sig oregelbundna men konstanta. De kom allt mellan 7-20 minuter emellan. Jag kände mig ivrig, äntligen var det på gång. Jag hade ju gått 6 dagar över tiden så det kändes skönt att det började hända något. Det kunde ju vara falskt alarm men något hände ju iaf. Jag kände mig trygg här hemma, klarade galant av värkarna med att andas igenom dem. Kändes då så mycket bättre än den molande värken jag hade haft tidigare på dagen.
En 23-tiden på kvällen började jag märka att jag läckte fostervatten, bara lite men jag ringde till BB å kollade med dem. De tyckte jag skulle komma in å kolla upp det. De kan ju med en sticka ta prov å se om det faktiskt e fostervatten. Jag frågade vad de gör om det är det å den vänliga sköterskan i telefon sa att de tar ett infektionsvärde och om det är förhöjt ger de en antibiotika. Jag konstatera att nå labbprov tas ju inte inatt för labbsköterskorna har ju dejour å jag tvivlar starkt på att de kallar in någon för att kolla mitt infektionsvärde. Så jag frågade om det är okej att jag försöker sova här hemma några timmar å komma in på morgonen istället. Det var det. Några timmars sömn fick jag iaf. Så en 6 tiden på morgonen for vi in. Samma sköterska som jag talat med i telefon tog emot oss å vi fick börja med en CTG-kurva. Kändes skönt att höra babyns hjärtljud. Man vet ju att allt e okej då. Såklart så hade jag inga kraftiga sammandragningar när de mätte. Efteråt undersökte hon å testade för fostervatten.Testet visade ett svagt svagt plus så hon tyckte jag skulle lämna in. Till min glädje så sa hon att jag var öppen 3 cm. Yes, tänkte jag. Vi kommer att ha ett barn i famnen innan eftermiddagen. Eller nåt... :) BB-väskan hade vi lämnat där hemma, vi bor knappa 1 km från sjukhuset, så vi bestämde att vi hämtar den å åker tibax till BB sen. Väl hemma meddelade jag åt mamma å svärmor att nu e det på gång. Snart så e hon här.
Vi åkte tillbaka till BB, igen togs en CTG kurva. Bebbens puls sjönk plötsligt lågt när J å jag följde med kurvan. Till min lättnad så berodde det på att apparaten snappade upp min puls. Efter det fick vi gå till familjerummet. Värkarna var ännu oregelbundna. Jag fick antibiotika via dropp p.g.a. att mitt infektionsvärde var lite höjt. Sen lag de på värkstimulerande dropp, endast svagt. Å jag trodde fullt ut att det skulle räcka för att starta förlossningen. Heh...
Vid en 11-tiden blev värkarna regelbunda. Vid 12-tiden undersökte de mig och jag var 5 cm upp. Jag var laddad som tusan, trodde att dethär går ju fort som fan. Snart har vi vår efterlängtade dotter hos oss. Barnmorskan ville dock höja på droppen för att snabba på allt lite. Jag fick in en eva-stol och stod å gungade i flera timmar. Hade bara en tanke i huvudet: NER, NER, UT UT! Hade ju läst att ju mer man e upprätt desto fortare sjunker barnet ner. De kom å kollade sammandragningarna med CTG med jämna mellanrum. Det kändes skönt att höra babyns hjärtljud, man visste att allt var okej då. P.g.a. att jag var kopplad till dropp hela tiden skippade jag duschen, hade varit så krånglit att stå där med ena handen utanför duschen. Tyckte jag klarade värkarna galant, stod å gungade med bäckenet å bara andades genom värkarna. J vilade mellan varven. Jag hade inte ro för det. Men tyckte att han kan spara sin kraft till senare. Ett par gånger fick han nog ner mig i sängen, trött var jag men kände att allt stannade upp när jag lag mig ner.
Tror de undersökte mig en 15-16-tiden å då var jag fortsättningsvis bara öppen 5 centimeter. Då brast det för mig, värkarna hade nog blivit starkare å de höjde droppen ytterligare. Men då tog min "laddade inställning" slut. Hade ju trott att jag åtminstone skulle ha öppnats ett par centimeter. Men nej då... Tårarna rann en stund, J var suverän å peppade å tröstade mig så jag fick nya tag. Kämpade vidare dock utan någon smärtstillning, tyckte det gick bra ändå. Vi testade att massera mig i ryggslutet när värkarna kom men tyckte inte det gjorde någon stor skillnad.
En 18-tiden bad jag att få smärtstillande av ngt slag, började med lustgas. Vilket moln man kliver in i när man sippar på lustgas. Tyckte det fungerade ganska bra men hade svårt att veta när jag skulle börja för värkarna kom så snabbt. Gasen hann inte göra någon värkan när jag började för sent. Så det slutade med att jag sipprade i mig lustgas så fort jag inbillade mig att en värk var på väg. Men, bättre än inget allt.
Klockan 20-tiden fick vi kvällsmat å då började det bli oumbärligt. Hann inte bita en tugga av smörgåsen heller innan en ny värk kom. Barnmorskan kom in å jag sa att nu får de nog börja kalla in anestesiläkaren för nu vill jag ha en epidural om jag alls ska ha nå krafter att krysta sen. Hon ville undersöka mig före å på samma gång lag hon fast skalpelektroden på babyns huvud så de kunde följa med babyns puls och ekg. Då var jag 6 cm öppen. Barnmorskan sa att vi fick flytta till förlossningssalen, jag hann bara stiga upp ur sängen så FORSADE det fostervatten. Hon fick leda mig in i salen å värkarna blev otroooooligt intensiva på en gång. Plus att jag hade ju ingen lustgas att andas in på vägen dit. Stod vid fönstret brevid sängen i förlossningsalen å VÄÄÄÄNTADE på att hon skulle koppla på gasen. Värkarna blev på en gång intensiva, då kände jag verkligen de som alla talar om att man sjunker in i sig själv. Allt annat var som ett dovt brus. Kunde knappt få fram något. Kämpade på några minuter med kraftiga värkar. Barnmorskan tyckte de hade blivit så intensiva så hon ville undersöka mig igen. Värkarna fick sin förklaring, på 10 minuter från att jag gått till förlossningssalen hade jag öppnats 2 cm till, var nu 8 cm öppen. Bm frågade om vi skulle kalla in anestesiläkaren men jag visste att det skulle ta för länge för läkaren att hinna dit, det var ju mitt inatten å de kommer hemifrån. Så jag sa att vi struntar i epiduralen, det var för sent. Jag körde med lustgas istället.
Minns att jag tänkte när värkarna kom att vad gör de om jag inte orkar mera. Smärtan var ju otrolig å man glömde faktiskt vad man egentligen arbetar för. Man föder ju fram sin bebis, men jag var helt fokuserad på varje värk. Vi varvade ju tre skift av barnmorskor. Barnmorskan som förlöste vår lilla tös kom en 22-tiden i jobb. Hon var underbar. De hjälpte mig upp, å ni kan tro det var inte lätt att utföra, =) Stod å vajjade å hängde över eva-stolen. Mera fostervatten kom å denhär gången var det grönt. Hörde i bakgrunden att barnmorskorna skulle förbereda sugen så att de får suga bebisen direkt när hon kommer ut.
J var ett stort stöd, kändes otroligt tryggt att ha honom nära. Jag stod å tryckte huvudet in i magen på honom varje gång en värk kom, heh.
Hade en liten flik som inte ville ge sig men bm fick skuffat den åt sidan så att jag äntligen fick börja krysta.
Krystningsskedet tog strax över en timme. Jag hade ju så stort tänkt att jag skulle stå på knäna när jag krystade men man låg ju bara där. Var otroligt trött. Krystandet kändes ändlöst, ville bara att bm skulle säga att nu är det nära. Det gjorde ju inte egentligen ont, kändes bara väldigt tungt. Eller ont gjorde det väl, men det var ju en bråkdel av hur de sista centimetrarna i öppningsskedet kändes.Var tacksam att de påminnde mig om att snart kommer barnet, hade nästan glömt bort varför jag var där. Man e så fokuserad i allt, smärtan, tröttheten å allt annat.
Bm frågade av J om han ville se huvudet, -nej, ropade vi nästan i kör. Vi hade bestämt från början att regionen i söder hade han inget ärende till.
-Vill mamma se då? Frågade hon -Vill du ha en spegel?!?!
-Nej, tack blev mitt svar. Kände att det var det sista jag ville se. Men jag gick med på att känna. Har förstått att det är peppande när man får känna huvudet. Jag blev egentligen lite småsur när jag kände huvudet, hade ju trott att det var halvvägs ute, men nehepp. Knappa 3 cm i diameter kände jag. Hursomhelst så kändes det ganska otroligt att jag kände huvudet på vår dotter. Mycket hår hade hon!
Sneglade i något skede på klockan å såg att hon var 23.30. Fick en kick av det, tänkte att tösen ska ut under detta dygn, ville inte ligga här nå mer. Plötsligt kände jag en intensiv smärta i underlivet å tänkte att nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer. Hörde att de hade lagt på sugen, kunde inte förstå varför, innan jag hörde en bebis som skrek. HON VAR JU UTE! Klämde i ett par gånger till å då kom hon. Ögonblicket som jag för evigt kommer att ha färskt i mitt minne. De la henne på min mage å allt kändes som en dröm. Både jag å maken flämtade av förvåning och glädje. Vilket mäktigt ögonblick, måste garanterat upplevas. -Men... hon e ju perfekt, sa maken. Å det var hon ju. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag kunde få en så vacker dotter. Hon e den vackraste människan som finns. Å all smärta e ju som bortblåst, man e otroligt trött men känslan e ju underbar. Man pumpar av adrenalin. Efterskedet var ju kanske inte det härligaste men rent ut sagt så brydde jag mig inte ett skit. Hade ju en liten ny varelse på min mage. Den 19 Maj klockan 23.37 kom vår vackra dotter Emma! 4005gram och 51 cm bara kärlek! =)
Pappa satt med henne i sin famn när jag stuvade ner mina smörgåsar som smakade himmelskt. Var skakig efteråt å otroligt trött så aptiten var inte den bästa, men man behövde all energi man kunde få. På skakiga ben gick jag med stöd till duschen som kändes ljuvlig. Tror aldrig det har varit så skönt att duscha. Vi fick gå tillbaka till vårt familjerum å sova natten där. Följande dag skulle vi få gå till ett nytt rum. Blev ingen sömn den natten, fast man var trött. Man låg nog bara å beundrade vår lilla tös.
Imorgon är hon 2 månader. Tänk va fort tiden går. Nu har man landat. Största delen av alla omtumlande hormoner har lagt sig. Kan ärligt säga att trodde aldrig att man kunde känna sådan kärlek men på samma gång är man i en känslostorm över den stora förändringen i ens liv. Men varje dag med Emma är en gåva. Vi har äntligen fått vad vi längtat efter. Det går inte en dag som jag förundras över hur vi har kunnat få en sån fin dotter, som e så perfekt. (Alla tycker ju såklart att ens egna barn e perfekta, jag vet) Men... känslan man har, den kärlek man känner. E obeskrivlig. Först nu börjar man ha förståelse över ens egen mamma. Vilka bekymmer å orosmoln hon vilat på. Det e nu man får känna på den, den eviga kärleken till sitt barn.
Den 18 Maj en 16-tiden började jag känna av värkarna. Slemproppen gick tidigare på dagen. De höll sig oregelbundna men konstanta. De kom allt mellan 7-20 minuter emellan. Jag kände mig ivrig, äntligen var det på gång. Jag hade ju gått 6 dagar över tiden så det kändes skönt att det började hända något. Det kunde ju vara falskt alarm men något hände ju iaf. Jag kände mig trygg här hemma, klarade galant av värkarna med att andas igenom dem. Kändes då så mycket bättre än den molande värken jag hade haft tidigare på dagen.
En 23-tiden på kvällen började jag märka att jag läckte fostervatten, bara lite men jag ringde till BB å kollade med dem. De tyckte jag skulle komma in å kolla upp det. De kan ju med en sticka ta prov å se om det faktiskt e fostervatten. Jag frågade vad de gör om det är det å den vänliga sköterskan i telefon sa att de tar ett infektionsvärde och om det är förhöjt ger de en antibiotika. Jag konstatera att nå labbprov tas ju inte inatt för labbsköterskorna har ju dejour å jag tvivlar starkt på att de kallar in någon för att kolla mitt infektionsvärde. Så jag frågade om det är okej att jag försöker sova här hemma några timmar å komma in på morgonen istället. Det var det. Några timmars sömn fick jag iaf. Så en 6 tiden på morgonen for vi in. Samma sköterska som jag talat med i telefon tog emot oss å vi fick börja med en CTG-kurva. Kändes skönt att höra babyns hjärtljud. Man vet ju att allt e okej då. Såklart så hade jag inga kraftiga sammandragningar när de mätte. Efteråt undersökte hon å testade för fostervatten.Testet visade ett svagt svagt plus så hon tyckte jag skulle lämna in. Till min glädje så sa hon att jag var öppen 3 cm. Yes, tänkte jag. Vi kommer att ha ett barn i famnen innan eftermiddagen. Eller nåt... :) BB-väskan hade vi lämnat där hemma, vi bor knappa 1 km från sjukhuset, så vi bestämde att vi hämtar den å åker tibax till BB sen. Väl hemma meddelade jag åt mamma å svärmor att nu e det på gång. Snart så e hon här.
Vi åkte tillbaka till BB, igen togs en CTG kurva. Bebbens puls sjönk plötsligt lågt när J å jag följde med kurvan. Till min lättnad så berodde det på att apparaten snappade upp min puls. Efter det fick vi gå till familjerummet. Värkarna var ännu oregelbundna. Jag fick antibiotika via dropp p.g.a. att mitt infektionsvärde var lite höjt. Sen lag de på värkstimulerande dropp, endast svagt. Å jag trodde fullt ut att det skulle räcka för att starta förlossningen. Heh...
Vid en 11-tiden blev värkarna regelbunda. Vid 12-tiden undersökte de mig och jag var 5 cm upp. Jag var laddad som tusan, trodde att dethär går ju fort som fan. Snart har vi vår efterlängtade dotter hos oss. Barnmorskan ville dock höja på droppen för att snabba på allt lite. Jag fick in en eva-stol och stod å gungade i flera timmar. Hade bara en tanke i huvudet: NER, NER, UT UT! Hade ju läst att ju mer man e upprätt desto fortare sjunker barnet ner. De kom å kollade sammandragningarna med CTG med jämna mellanrum. Det kändes skönt att höra babyns hjärtljud, man visste att allt var okej då. P.g.a. att jag var kopplad till dropp hela tiden skippade jag duschen, hade varit så krånglit att stå där med ena handen utanför duschen. Tyckte jag klarade värkarna galant, stod å gungade med bäckenet å bara andades genom värkarna. J vilade mellan varven. Jag hade inte ro för det. Men tyckte att han kan spara sin kraft till senare. Ett par gånger fick han nog ner mig i sängen, trött var jag men kände att allt stannade upp när jag lag mig ner.
Tror de undersökte mig en 15-16-tiden å då var jag fortsättningsvis bara öppen 5 centimeter. Då brast det för mig, värkarna hade nog blivit starkare å de höjde droppen ytterligare. Men då tog min "laddade inställning" slut. Hade ju trott att jag åtminstone skulle ha öppnats ett par centimeter. Men nej då... Tårarna rann en stund, J var suverän å peppade å tröstade mig så jag fick nya tag. Kämpade vidare dock utan någon smärtstillning, tyckte det gick bra ändå. Vi testade att massera mig i ryggslutet när värkarna kom men tyckte inte det gjorde någon stor skillnad.
En 18-tiden bad jag att få smärtstillande av ngt slag, började med lustgas. Vilket moln man kliver in i när man sippar på lustgas. Tyckte det fungerade ganska bra men hade svårt att veta när jag skulle börja för värkarna kom så snabbt. Gasen hann inte göra någon värkan när jag började för sent. Så det slutade med att jag sipprade i mig lustgas så fort jag inbillade mig att en värk var på väg. Men, bättre än inget allt.
Klockan 20-tiden fick vi kvällsmat å då började det bli oumbärligt. Hann inte bita en tugga av smörgåsen heller innan en ny värk kom. Barnmorskan kom in å jag sa att nu får de nog börja kalla in anestesiläkaren för nu vill jag ha en epidural om jag alls ska ha nå krafter att krysta sen. Hon ville undersöka mig före å på samma gång lag hon fast skalpelektroden på babyns huvud så de kunde följa med babyns puls och ekg. Då var jag 6 cm öppen. Barnmorskan sa att vi fick flytta till förlossningssalen, jag hann bara stiga upp ur sängen så FORSADE det fostervatten. Hon fick leda mig in i salen å värkarna blev otroooooligt intensiva på en gång. Plus att jag hade ju ingen lustgas att andas in på vägen dit. Stod vid fönstret brevid sängen i förlossningsalen å VÄÄÄÄNTADE på att hon skulle koppla på gasen. Värkarna blev på en gång intensiva, då kände jag verkligen de som alla talar om att man sjunker in i sig själv. Allt annat var som ett dovt brus. Kunde knappt få fram något. Kämpade på några minuter med kraftiga värkar. Barnmorskan tyckte de hade blivit så intensiva så hon ville undersöka mig igen. Värkarna fick sin förklaring, på 10 minuter från att jag gått till förlossningssalen hade jag öppnats 2 cm till, var nu 8 cm öppen. Bm frågade om vi skulle kalla in anestesiläkaren men jag visste att det skulle ta för länge för läkaren att hinna dit, det var ju mitt inatten å de kommer hemifrån. Så jag sa att vi struntar i epiduralen, det var för sent. Jag körde med lustgas istället.
Minns att jag tänkte när värkarna kom att vad gör de om jag inte orkar mera. Smärtan var ju otrolig å man glömde faktiskt vad man egentligen arbetar för. Man föder ju fram sin bebis, men jag var helt fokuserad på varje värk. Vi varvade ju tre skift av barnmorskor. Barnmorskan som förlöste vår lilla tös kom en 22-tiden i jobb. Hon var underbar. De hjälpte mig upp, å ni kan tro det var inte lätt att utföra, =) Stod å vajjade å hängde över eva-stolen. Mera fostervatten kom å denhär gången var det grönt. Hörde i bakgrunden att barnmorskorna skulle förbereda sugen så att de får suga bebisen direkt när hon kommer ut.
J var ett stort stöd, kändes otroligt tryggt att ha honom nära. Jag stod å tryckte huvudet in i magen på honom varje gång en värk kom, heh.
Hade en liten flik som inte ville ge sig men bm fick skuffat den åt sidan så att jag äntligen fick börja krysta.
Krystningsskedet tog strax över en timme. Jag hade ju så stort tänkt att jag skulle stå på knäna när jag krystade men man låg ju bara där. Var otroligt trött. Krystandet kändes ändlöst, ville bara att bm skulle säga att nu är det nära. Det gjorde ju inte egentligen ont, kändes bara väldigt tungt. Eller ont gjorde det väl, men det var ju en bråkdel av hur de sista centimetrarna i öppningsskedet kändes.Var tacksam att de påminnde mig om att snart kommer barnet, hade nästan glömt bort varför jag var där. Man e så fokuserad i allt, smärtan, tröttheten å allt annat.
Bm frågade av J om han ville se huvudet, -nej, ropade vi nästan i kör. Vi hade bestämt från början att regionen i söder hade han inget ärende till.
-Vill mamma se då? Frågade hon -Vill du ha en spegel?!?!
-Nej, tack blev mitt svar. Kände att det var det sista jag ville se. Men jag gick med på att känna. Har förstått att det är peppande när man får känna huvudet. Jag blev egentligen lite småsur när jag kände huvudet, hade ju trott att det var halvvägs ute, men nehepp. Knappa 3 cm i diameter kände jag. Hursomhelst så kändes det ganska otroligt att jag kände huvudet på vår dotter. Mycket hår hade hon!
Sneglade i något skede på klockan å såg att hon var 23.30. Fick en kick av det, tänkte att tösen ska ut under detta dygn, ville inte ligga här nå mer. Plötsligt kände jag en intensiv smärta i underlivet å tänkte att nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer. Hörde att de hade lagt på sugen, kunde inte förstå varför, innan jag hörde en bebis som skrek. HON VAR JU UTE! Klämde i ett par gånger till å då kom hon. Ögonblicket som jag för evigt kommer att ha färskt i mitt minne. De la henne på min mage å allt kändes som en dröm. Både jag å maken flämtade av förvåning och glädje. Vilket mäktigt ögonblick, måste garanterat upplevas. -Men... hon e ju perfekt, sa maken. Å det var hon ju. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag kunde få en så vacker dotter. Hon e den vackraste människan som finns. Å all smärta e ju som bortblåst, man e otroligt trött men känslan e ju underbar. Man pumpar av adrenalin. Efterskedet var ju kanske inte det härligaste men rent ut sagt så brydde jag mig inte ett skit. Hade ju en liten ny varelse på min mage. Den 19 Maj klockan 23.37 kom vår vackra dotter Emma! 4005gram och 51 cm bara kärlek! =)
Pappa satt med henne i sin famn när jag stuvade ner mina smörgåsar som smakade himmelskt. Var skakig efteråt å otroligt trött så aptiten var inte den bästa, men man behövde all energi man kunde få. På skakiga ben gick jag med stöd till duschen som kändes ljuvlig. Tror aldrig det har varit så skönt att duscha. Vi fick gå tillbaka till vårt familjerum å sova natten där. Följande dag skulle vi få gå till ett nytt rum. Blev ingen sömn den natten, fast man var trött. Man låg nog bara å beundrade vår lilla tös.
Imorgon är hon 2 månader. Tänk va fort tiden går. Nu har man landat. Största delen av alla omtumlande hormoner har lagt sig. Kan ärligt säga att trodde aldrig att man kunde känna sådan kärlek men på samma gång är man i en känslostorm över den stora förändringen i ens liv. Men varje dag med Emma är en gåva. Vi har äntligen fått vad vi längtat efter. Det går inte en dag som jag förundras över hur vi har kunnat få en sån fin dotter, som e så perfekt. (Alla tycker ju såklart att ens egna barn e perfekta, jag vet) Men... känslan man har, den kärlek man känner. E obeskrivlig. Först nu börjar man ha förståelse över ens egen mamma. Vilka bekymmer å orosmoln hon vilat på. Det e nu man får känna på den, den eviga kärleken till sitt barn.
söndag 11 juli 2010
Usch va dålig jag e
E extremt dålig på att uppdatera här. Men vi mår sååå bra. Magknipen har lagt sig å jag njuter varje dag med vårt lilla mirakel. Det har varit väldigt varmt nu de senaste dagarna, för varmt för att vara ute med vagnen. Förmiddagen å kvällarna e det lite svalare.
Tösen sover som en stock. Vågar knappt säga hur bra hon sover...men här kommer det...hon sover heela natten, vanligtvis. Mellan 9-10 timmar. Ammar henne för kvällen en 20-21 tiden. Efteråt lägger jag henne i säng. Där ligger hon i allskönsro tills hon somnar av sig själv. Å sover till en 6.30-7.30 tiden. Njuter av varje natt för man vet inte hur fort det kan ändras. Hon kan nog vakna en 4-5 tiden å ligger å stonkar, stönar å krystar men är ändå nöjd. Det är nog främst mammas mjölkmaskin som vill att hon ska börja äta. ;o)
Det e en otrolig värme som känns i hjärtat när hon ler åt en. Alla bekymmer e som bortblåsta. Tänk att man kan känna en sån här kärlek till någon. Å tänk att vi äntligen äntligen fick vår ögonsten, som vi längtat.
Jag e ju så kär.... :)
Tösen sover som en stock. Vågar knappt säga hur bra hon sover...men här kommer det...hon sover heela natten, vanligtvis. Mellan 9-10 timmar. Ammar henne för kvällen en 20-21 tiden. Efteråt lägger jag henne i säng. Där ligger hon i allskönsro tills hon somnar av sig själv. Å sover till en 6.30-7.30 tiden. Njuter av varje natt för man vet inte hur fort det kan ändras. Hon kan nog vakna en 4-5 tiden å ligger å stonkar, stönar å krystar men är ändå nöjd. Det är nog främst mammas mjölkmaskin som vill att hon ska börja äta. ;o)
Det e en otrolig värme som känns i hjärtat när hon ler åt en. Alla bekymmer e som bortblåsta. Tänk att man kan känna en sån här kärlek till någon. Å tänk att vi äntligen äntligen fick vår ögonsten, som vi längtat.
onsdag 9 juni 2010
När livet fått en ny mening
Idag blir vår älskade lilla dotter 3 veckor gammal. Otroligt hur fort tiden går. Känns som att det var igår vi låg på BB å beundrade denna skapelse som vi äntligen fått. Hon e så perfekt vår lilla dotter Emma,
Hon har kämpat med magknip men nu är det lite bättre. Dessa veckor har varit extremt intensiva, att få en stund ledig för att blogga har inte funnits på agendan. Vila har varit högst på prioriteringslistan. Men nu har vi landat lite, vi börjar komma in i en rutin här, känns skönt. Å för varje dag lär man känna Emma bättre. Jag har fortfarande svårt att tro att vi verkligen lyckats, att vi faktiskt har vårt efterlängtade barn hos oss. Jag kan sitta å beundra henne i timtal. Känner hur kärleken till henne växer mer å mer för var dag som går.
Idag var vi på vårt första rådgivningsbesök. Hon har ökat bra i vikt å vuxit bra på längden. Känns skönt att veta att hon får tillräckligt med mjölk. Nätterna har fungerat underbart. Vi har haft fler nätter när hon sovit mellan 6-7 timmar mellan amningarna. Suveränt så mor oxå får sin vila. Känner nu att man kan mer å mer slappna av. Ibörjan var man ju ur sängen vid första pip å kolla att allt var okej.
Nu ska jag gå å njuta av "vuxentiden" med min man, Emma ligger å hickar i sängen. Hon somnar nog snart. Vår duktiga flicka.
Hon har kämpat med magknip men nu är det lite bättre. Dessa veckor har varit extremt intensiva, att få en stund ledig för att blogga har inte funnits på agendan. Vila har varit högst på prioriteringslistan. Men nu har vi landat lite, vi börjar komma in i en rutin här, känns skönt. Å för varje dag lär man känna Emma bättre. Jag har fortfarande svårt att tro att vi verkligen lyckats, att vi faktiskt har vårt efterlängtade barn hos oss. Jag kan sitta å beundra henne i timtal. Känner hur kärleken till henne växer mer å mer för var dag som går.
Idag var vi på vårt första rådgivningsbesök. Hon har ökat bra i vikt å vuxit bra på längden. Känns skönt att veta att hon får tillräckligt med mjölk. Nätterna har fungerat underbart. Vi har haft fler nätter när hon sovit mellan 6-7 timmar mellan amningarna. Suveränt så mor oxå får sin vila. Känner nu att man kan mer å mer slappna av. Ibörjan var man ju ur sängen vid första pip å kolla att allt var okej.
fredag 28 maj 2010
Vårt lilla mirakel har anlänt
Den 19 Maj kl 23.37 såg vår efterlängtade dotter "nattens" ljus. =) Veckan har varit extremt intensiv för hon har såå magknip. Men vi mår bra alla tre å jag uppdaterar när det blir mer tid över.
tisdag 18 maj 2010
Vecka 40+6
Hade molvärk hela natten å idag har slemproppen äntligen lossnat! :o) Från en 16-tiden har jag haft värkar med 20-15-10 minuters mellanrum. Det kan ju ta länge än, eller så är det en provkörning, men hursomhelst så är vi på gång. Tycker det känns bättre nu när den molande "mensvärken" släppt, har aldrig varit förtjust i den. Tar hellre en värk med 5-10 minuters mellanrum som varar <1 minut än att ha konstant molande värk.
Än så länge så kommer man långt med andning å vetedyna. :o)
Snart, hoppas jag, får vi möta vår ögonsten. Lääääängtar så! :o)
Håll upp tummarna för oss!
Än så länge så kommer man långt med andning å vetedyna. :o)
Snart, hoppas jag, får vi möta vår ögonsten. Lääääängtar så! :o)
Håll upp tummarna för oss!
måndag 17 maj 2010
Vecka 40+5
Bebben har bestämt sig för att stanna. Hon vill INTE komma ut! Tror det blir den första bebisen i historien som kommer att stanna för evigt i mammas mage... ;o) Känns så iaf.
I lördags när vi satt i bilen så hade jag regelbundna sammandragningar med 5 minuters mellanrum, kände att de ökade kraftigt för var värk. Jag var laddad som tusan å tänkte att JA, nu blir det BB. Men nehepp, jag steg ur bilen å så var all värk som bortblåst. Det var bara förvärkar. Tji fick jag. Jag var så redo i lördags, men det var bara falskt alarm.
Skall till rådgivningen idag, får se vad hon har att säga då. Fötterna mina ser ut som knubbsälar på kvällarna. J storflinar varje gång jag ska kravla mig upp ur soffan. Alltid lustigt att se en flodhäst med knubbsälsfötter försöka rulla sig ur soffan. :o)
Det e bara att snällt vänta...
I lördags när vi satt i bilen så hade jag regelbundna sammandragningar med 5 minuters mellanrum, kände att de ökade kraftigt för var värk. Jag var laddad som tusan å tänkte att JA, nu blir det BB. Men nehepp, jag steg ur bilen å så var all värk som bortblåst. Det var bara förvärkar. Tji fick jag. Jag var så redo i lördags, men det var bara falskt alarm.
Skall till rådgivningen idag, får se vad hon har att säga då. Fötterna mina ser ut som knubbsälar på kvällarna. J storflinar varje gång jag ska kravla mig upp ur soffan. Alltid lustigt att se en flodhäst med knubbsälsfötter försöka rulla sig ur soffan. :o)
Det e bara att snällt vänta...
lördag 15 maj 2010
Inget nytt...
...på bebbe fronten än iaf. Molande "mensvärk" allt emellanåt, känns ovant å främmande, men annars inget speciellt. Känner att huvudet e långt ner, gör ont när man ska sätta sig ner.
Så det e nog dags för dej att komma ut nu! =) Lyd mamma!
Så det e nog dags för dej att komma ut nu! =) Lyd mamma!
onsdag 12 maj 2010
Dagen med stort D! Vecka 40+0
Har svårt att tro att det är sant. Förundras att vi verkligen kommit såhär långt. Vi har en bebben färdiggräddad i magen som vi bara väntar på att ska titta ut. I fjol i Maj höll jag som bäst på att preppa mig med hormoner inför vår första äggplockning som gick käpprätt åt h-lvete. Å nu ett år senare är vi här. Kampen om att bli en familj har varit tuff både psykiskt å fysiskt men ändå har allt gått relativt fort. Det känns som igår när jag stod med graviditetstestet på toaletten å inte visste hur jag skulle våga läsa av resultatet. Kunde inte förmå mig att svänga på huvudet å få igen uppleva en besvikelse. Men den infann sig aldrig, till vår glädje var där två vackra röda streck = GRAVID! Jajjamän! Å efter den dagen har allt bara rullat på. Har fått må bra under hela graviditeten, ingen risk för nå högt blodtryck, preclampsi eller dylikt. Har fått kämpa med foglossning å sammandragningar men det har ändå varit en bisak, bebben å jag har fått må så bra.
Nu väntar vi bara snällt på att något ska börja hända. Igårkväll hade jag ganska mycket sammandragningar men inget som gjorde ont, utan hade bara magen som en spänd uppumppad fotboll. Men inget annat. Kan tänka mig att jag kommer galant att gå över tiden, men som det känns nu så e det helt okej. För vi mår båda bra. Igår å idag har/är jag lite tröttare än vanligt men annars har energin spirat. I måndags stod jag på alla fyra i rabatten å rensade bort gamla blomrester, planterade morotsfrön å räfsade lite.
Var på kontroll till rådgivningen igår. Blodtrycket var lite högre än vanligt 144/80 men inget som hon reagerade på. Fortsätter att ha spår av protein i urinen. Vikten hade ökat med 1 kg, men jag hade jeans igår vilket jag vanligtvis inte brukar ha så vi skyller på det. Svullnaden har iaf inte ökat. Skulle faktiskt vara intressant att veta hur mycket vätska i kilo man har samlat på sig. För jag e lagom plufsig. 8) Fingrarna e som korvar å vaderna svällda, men det avtar ju efter att vår älskade lilla bebbe vill titta ut.
Jag väntar med spänning att något ska börja hända. För tillfället känner jag mig inte ett dugg nervös, tycker det bara ska vara häftigt när förlossningen startar. Men vänta bara, hinner nog ändra uppfattning. Säkert när förlossningen startar på riktigt blir jag skitnervös å känner att jag inte är redo. Men....det tror jag man aldrig blir iaf.
J tror stort att bebben kommer först nästa måndag. Det e säkert önsketänkande för på måndag e det vår förlovningsdag, så antar han vill "banka" ihop datumen för att få det lite enklare, hehe...
Nu ska jag sätta mig ner vid köksbordet å pyssla lite. Har sågat till lite klossar som jag tänkte måla å fixa till å hänga i vagnen för bebben att studera. Lite klurigt är det för jag hade tänkt måla namnet på klossarna, men int kan vi ju vara 100% säker på namnet än. Så endera får jag måla å sen eventuellt måla över, eller så får vi avvakta. Men tror tiden blir lite knapp att måla sen, men man vet ju aldrig. Hehe... det återstår att se hur jag gör.
Ska ta ett allvarligt snack med bebben att hon gör bäst i att komma ut nu. ;o)
Vi väntar med spänning....
Nu väntar vi bara snällt på att något ska börja hända. Igårkväll hade jag ganska mycket sammandragningar men inget som gjorde ont, utan hade bara magen som en spänd uppumppad fotboll. Men inget annat. Kan tänka mig att jag kommer galant att gå över tiden, men som det känns nu så e det helt okej. För vi mår båda bra. Igår å idag har/är jag lite tröttare än vanligt men annars har energin spirat. I måndags stod jag på alla fyra i rabatten å rensade bort gamla blomrester, planterade morotsfrön å räfsade lite.
Var på kontroll till rådgivningen igår. Blodtrycket var lite högre än vanligt 144/80 men inget som hon reagerade på. Fortsätter att ha spår av protein i urinen. Vikten hade ökat med 1 kg, men jag hade jeans igår vilket jag vanligtvis inte brukar ha så vi skyller på det. Svullnaden har iaf inte ökat. Skulle faktiskt vara intressant att veta hur mycket vätska i kilo man har samlat på sig. För jag e lagom plufsig. 8) Fingrarna e som korvar å vaderna svällda, men det avtar ju efter att vår älskade lilla bebbe vill titta ut.
Jag väntar med spänning att något ska börja hända. För tillfället känner jag mig inte ett dugg nervös, tycker det bara ska vara häftigt när förlossningen startar. Men vänta bara, hinner nog ändra uppfattning. Säkert när förlossningen startar på riktigt blir jag skitnervös å känner att jag inte är redo. Men....det tror jag man aldrig blir iaf.
J tror stort att bebben kommer först nästa måndag. Det e säkert önsketänkande för på måndag e det vår förlovningsdag, så antar han vill "banka" ihop datumen för att få det lite enklare, hehe...
Nu ska jag sätta mig ner vid köksbordet å pyssla lite. Har sågat till lite klossar som jag tänkte måla å fixa till å hänga i vagnen för bebben att studera. Lite klurigt är det för jag hade tänkt måla namnet på klossarna, men int kan vi ju vara 100% säker på namnet än. Så endera får jag måla å sen eventuellt måla över, eller så får vi avvakta. Men tror tiden blir lite knapp att måla sen, men man vet ju aldrig. Hehe... det återstår att se hur jag gör.
Ska ta ett allvarligt snack med bebben att hon gör bäst i att komma ut nu. ;o)
Vi väntar med spänning....
söndag 9 maj 2010
Lilla Du Därinne - av Lycke
Lilla du därinne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här!
Är det dina tår jag känner?
Ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?
Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
Vem du än är!
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här!
Är det dina tår jag känner?
Ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?
Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
Vem du än är!
torsdag 6 maj 2010
Vecka 39+1
6 dagar kvar... Helleduudan då... Tänk att det bara är 6 dagar kvar. Puh, spännande! =) Jag försöker intala bebben att hon får jättegärna komma före den 12 Maj. Med J håller fast bestämt vid att tösen kommer inte ut förrän den 17 Maj. Det återstår att se!
Var på rådgivningskontroll igår å allt var okej. Blodtrycket va helt okej å endast spår i urin av protein. Å tack&lov hade jag inte gått upp mer än 100 gram. TACK FÖR DET! Börjar ju känna mig lagom svälld å plufsig av all vätska. Bebben får nog öka i vikt, men mina vätskedepåer kan hållas konstanta. ;o)
Hade nog tänkt att när man börjar vara såhär långt i graviditeten så är man urled å totalt trött å immobiliserad. Men förrutom lite ryggvärk å sjuka leder i händerna så går det ingen nöd på mig. Visst känns det som en hel valross-svängning i sängen på nätterna när man ska byta sida, å höfterna värker å armarna e bortdomnade. Redan att böja sig å knyta skosnören vill ju plocka fram tårarna, hehe. Men... det känns på något sätt ändå så bra att vara i dethär tillståndet. Jag njuuuuter varje dag. Det e ju dethär vi har kämpat för, som jag längtat efter. Å efter dethär blir det mycket amning, bajsblöjsbytning osv så jag passar på att njuta i massor nu sålänge allt körs med autopilot i magen, haha...
Idag ska jag ta det lugnt. Rensade jordgubbslandet i måndags, storstädade i tisdags å igår hade jag storkok här hemma. Fixade till köttsoppa och kalops som jag frös ner. Underlättar första tiden med bebbe här hemma så behöver inte J stå vid spisen heeela dagen ;o). För det ska han få, hehe, känns som jag har stått där nu hela tiden som jag varit ledig. Så så tillvida att amningen inte funkar för honom så får han fixa käk. Annars delar vi bra upp hemgörandet, men denhär sista tiden har varit lite rörig, så jag har stått för matlagningen.
Kanske om jag orkar ska jag trimma vinbärsbuskarna lite, de behöver verkligen en uppdatering. Vädret e iaf underbart idag, solen skiner för fullt.
Var på rådgivningskontroll igår å allt var okej. Blodtrycket va helt okej å endast spår i urin av protein. Å tack&lov hade jag inte gått upp mer än 100 gram. TACK FÖR DET! Börjar ju känna mig lagom svälld å plufsig av all vätska. Bebben får nog öka i vikt, men mina vätskedepåer kan hållas konstanta. ;o)
Hade nog tänkt att när man börjar vara såhär långt i graviditeten så är man urled å totalt trött å immobiliserad. Men förrutom lite ryggvärk å sjuka leder i händerna så går det ingen nöd på mig. Visst känns det som en hel valross-svängning i sängen på nätterna när man ska byta sida, å höfterna värker å armarna e bortdomnade. Redan att böja sig å knyta skosnören vill ju plocka fram tårarna, hehe. Men... det känns på något sätt ändå så bra att vara i dethär tillståndet. Jag njuuuuter varje dag. Det e ju dethär vi har kämpat för, som jag längtat efter. Å efter dethär blir det mycket amning, bajsblöjsbytning osv så jag passar på att njuta i massor nu sålänge allt körs med autopilot i magen, haha...
Idag ska jag ta det lugnt. Rensade jordgubbslandet i måndags, storstädade i tisdags å igår hade jag storkok här hemma. Fixade till köttsoppa och kalops som jag frös ner. Underlättar första tiden med bebbe här hemma så behöver inte J stå vid spisen heeela dagen ;o). För det ska han få, hehe, känns som jag har stått där nu hela tiden som jag varit ledig. Så så tillvida att amningen inte funkar för honom så får han fixa käk. Annars delar vi bra upp hemgörandet, men denhär sista tiden har varit lite rörig, så jag har stått för matlagningen.
Kanske om jag orkar ska jag trimma vinbärsbuskarna lite, de behöver verkligen en uppdatering. Vädret e iaf underbart idag, solen skiner för fullt.
torsdag 29 april 2010
Vecka 38+1 Det närmar sig med stormsteg....
Kan bara konstatera att -Jösses vad tiden går. Nu är det två veckor kvar till BF. Hur var när har det gått såhär fort?!?!?!
I måndags var vi å hälsa på brorssonen för första gången, kändes bra att få testa å hålla i ett litet knyte på 3,4 kg. Man får förbereda sig lite, hehe. Å han var ju såå fin å liten. Jag längtar såååå efter vår lilla tös så det värker i mig. Efter besöket märker jag att det har gått upp ett ljus för mig... -VI SKA SNART HA BARN! Jag var nästan småchockad igår. Kom på att vi har ingen overall eller halare till bebben. Behöver ju åtminstonen ha en fleeceoverall. Panik!! Å ingen amningsbh har jag fått införskaffat än, iaf. Men det e ju inte så lätt att veta med storleken, de ändrar ju rejält ännu. Men det e väl att ta ett par storlekar större så man har att växa i.
Hur som helst så e allt klart här hemma, sånär som på overallen då, heh Vagnen fick vi hem igår, hade den på vinterförvaring hos mina föräldrar. Sängen e färdigbäddad å klar, skötbordet ska bara skruvas fast i väggen å kläder å dylikt är på sin plats. Har troligen ett råg för mycket av hormoner idag för bara av att skriva dethär så har jag nära till att pyyyla. :) Det känns bara så övermäktigt å otroligt att vi faktiskt har kommit såhär långt. För ett år sen hade vi ju inte änns börjat med ICSI, kunde aldrig tro att det skulle gå så bra så vi ett år senare skulle sitta här höggravida å redo att få barn. Eller redo?!?
Jag var på kontroll till rådgivningen igår å hon frågade om jag börjar vara redo att föda. -"Föda? Blir man det någon gång, redo alltså?!!?" Frågade jag. U svara - "nå iaf börjar man bli redo att få sin kropp tillbaka." -" Isf är svaret JA, för den har jag velat ha tibax i flera månder nu, hehe."
Har samlat på mig mycket vätska, så fingrarna e svällda som tusan. I tisdags så började jag känna hur tungan å läpparna började domna. DET var obehagligt kan jag lova. Ringde till rådgivningen å hon försäkrade mig om att det e inget farligt, utan beror på vätskeansamlingen i kroppen, att man e svälld runt läpparna. Å det e jag ju, ser ju ut som jag just skulle ha varit på silikonfyllning. =) Skönt att veta att det e inget farligt, men det kändes inte bra alls. Fick allt kalla kårar längs med ryggen å började fundera vad som håller på att hända med mig. Hursomhelst så ville hon ha mig på en extra kontroll igår. Blodtrycket är lite förhöjt, plus att jag har protein i urinen så hon ville ha en ny kontroll imorgon. Så får se då. Skulle helst se att jag inte behöver börja knapra nå blodtrycksmedicin å vill framförallt int att de ska sätta igång mig. Men, det är det ju inte jag som avgör. Jag gör det som e bäst för mig å bebben.
Nu har vi hallen nyrenoverad, det är otroligt vilken skillnad det kan bli bara av att ta bort en liten mellanvägg. Tamburen är sååå ljus å fin. Å stor känns den som. Vi bor ju i ett litet hus byggt i slutet av 1800-talet så rummen är ju inte av största storlek, så redan att vinna en par kvadratmetrar i hallen kan göra under. Nu har vi en hall på drykt 6 kvadratmeter, känns himmelskt. Gårdsgrinden hänger snart på sin plats oxå, så då hålls både hund och barn innanför. Å alla andra tokar på utsidan! =)
Nu ska jag se om jag hittar lite energi till att tvätta fönstren i vardagsrummet. Hade för övrigt tänkt ta det lugnt nu, pga av blodtrycket, men liiiite vill man ju göra.
Här sist e bilder på babysängen som e bäddad å klar. Spjälsängsskyddet har jag sytt själv, å med lite Vliesofix fixade jag till ett matchande "sängöverkast". Blev riktigt nöjd måst jag säga. =)
I måndags var vi å hälsa på brorssonen för första gången, kändes bra att få testa å hålla i ett litet knyte på 3,4 kg. Man får förbereda sig lite, hehe. Å han var ju såå fin å liten. Jag längtar såååå efter vår lilla tös så det värker i mig. Efter besöket märker jag att det har gått upp ett ljus för mig... -VI SKA SNART HA BARN! Jag var nästan småchockad igår. Kom på att vi har ingen overall eller halare till bebben. Behöver ju åtminstonen ha en fleeceoverall. Panik!! Å ingen amningsbh har jag fått införskaffat än, iaf. Men det e ju inte så lätt att veta med storleken, de ändrar ju rejält ännu. Men det e väl att ta ett par storlekar större så man har att växa i.
Hur som helst så e allt klart här hemma, sånär som på overallen då, heh Vagnen fick vi hem igår, hade den på vinterförvaring hos mina föräldrar. Sängen e färdigbäddad å klar, skötbordet ska bara skruvas fast i väggen å kläder å dylikt är på sin plats. Har troligen ett råg för mycket av hormoner idag för bara av att skriva dethär så har jag nära till att pyyyla. :) Det känns bara så övermäktigt å otroligt att vi faktiskt har kommit såhär långt. För ett år sen hade vi ju inte änns börjat med ICSI, kunde aldrig tro att det skulle gå så bra så vi ett år senare skulle sitta här höggravida å redo att få barn. Eller redo?!?
Jag var på kontroll till rådgivningen igår å hon frågade om jag börjar vara redo att föda. -"Föda? Blir man det någon gång, redo alltså?!!?" Frågade jag. U svara - "nå iaf börjar man bli redo att få sin kropp tillbaka." -" Isf är svaret JA, för den har jag velat ha tibax i flera månder nu, hehe."
Har samlat på mig mycket vätska, så fingrarna e svällda som tusan. I tisdags så började jag känna hur tungan å läpparna började domna. DET var obehagligt kan jag lova. Ringde till rådgivningen å hon försäkrade mig om att det e inget farligt, utan beror på vätskeansamlingen i kroppen, att man e svälld runt läpparna. Å det e jag ju, ser ju ut som jag just skulle ha varit på silikonfyllning. =) Skönt att veta att det e inget farligt, men det kändes inte bra alls. Fick allt kalla kårar längs med ryggen å började fundera vad som håller på att hända med mig. Hursomhelst så ville hon ha mig på en extra kontroll igår. Blodtrycket är lite förhöjt, plus att jag har protein i urinen så hon ville ha en ny kontroll imorgon. Så får se då. Skulle helst se att jag inte behöver börja knapra nå blodtrycksmedicin å vill framförallt int att de ska sätta igång mig. Men, det är det ju inte jag som avgör. Jag gör det som e bäst för mig å bebben.
Nu har vi hallen nyrenoverad, det är otroligt vilken skillnad det kan bli bara av att ta bort en liten mellanvägg. Tamburen är sååå ljus å fin. Å stor känns den som. Vi bor ju i ett litet hus byggt i slutet av 1800-talet så rummen är ju inte av största storlek, så redan att vinna en par kvadratmetrar i hallen kan göra under. Nu har vi en hall på drykt 6 kvadratmeter, känns himmelskt. Gårdsgrinden hänger snart på sin plats oxå, så då hålls både hund och barn innanför. Å alla andra tokar på utsidan! =)
Nu ska jag se om jag hittar lite energi till att tvätta fönstren i vardagsrummet. Hade för övrigt tänkt ta det lugnt nu, pga av blodtrycket, men liiiite vill man ju göra.
torsdag 22 april 2010
Vecka 37+1
Jösses va stressig denhär veckan har varit och ÄR. Det har nyligen gått upp ett ljus för mig och J att vi har hallen orenoverad å gårdsgrinden ofixad. Så det har vi förbrilt kämpat med denhär veckan. Far min har varit här å hjälpt oss för som sagt jag e ju inte till så stor nytta. Vankar mest runt å fixar lunch å kokar kaffe. Eller jag har faktiskt målat takpanelen, varit med till återvinningsstationen, valt ut golvmatta å sytt ett sängöverkast till spjälsängen. Å däremellan dammsugit upp det värsta dammet. Så med andra ord, varje kväll e jag TOTALT slut. Har börjat samla på mig vätska nu så benen såg ut som två stockar häromkvällen. Känns som att gå på moln när fötterna är svällda. Har försökt ha stödstrumpor å inatt sov jag med två kuddar under benen, å svullnaden e minimal imorrn. :) Men, under dagens lopp så hinner nog dit komma vätska. Men, hursomhelst är det jätteskönt att få hallen klar, den blir så ljus å fin. Enda som jag bannas över är varför vi inte började för två månader sen när jag ännu kunde kalla mig graciös.
Bror min å hans fru fick en son igår. Förlöst med kejsarsnitt å allt gick bra. Tacka vet jag dagens teknologi när det e bara att ta kort med telefonen å skicka till alla förväntansfulla släktingar å visa upp sin ögonsten. Han e bedårande. Tufft kommer han säkert att få med två äldre systrar, hehe.
Nu ska jag ta å göra en inhandlingslista, e nöjd om jag skulle få handlat idag, nå mycke mer krav än det har jag inte idag! :)
Rådgivningsbesök har jag imorgon, förrutom att jag e smidig som en flodhäst på en enhjuling å har ack så sjuka fogar å rygg så mår jag förträffligt.
Bror min å hans fru fick en son igår. Förlöst med kejsarsnitt å allt gick bra. Tacka vet jag dagens teknologi när det e bara att ta kort med telefonen å skicka till alla förväntansfulla släktingar å visa upp sin ögonsten. Han e bedårande. Tufft kommer han säkert att få med två äldre systrar, hehe.
Nu ska jag ta å göra en inhandlingslista, e nöjd om jag skulle få handlat idag, nå mycke mer krav än det har jag inte idag! :)
Rådgivningsbesök har jag imorgon, förrutom att jag e smidig som en flodhäst på en enhjuling å har ack så sjuka fogar å rygg så mår jag förträffligt.
lördag 10 april 2010
Vecka 35+3 / 32 DAGAR KVAR
Det e ju heeelt otroligt att vi kommit såhär långt. Känns ofattbart. Lääängtar sååå efter knodden som bökar på i magen. Sitter å asgarvar på kvällarna när man känner en fot som susar över magen. Bebben har skrämt sin mor två gånger så hon skrikit högt. Hehe! J har bara skakat på huvet å tror att jag har en skruv lös. Men ibland så kommer rörelsen så fort när man håller handen på magen å man bara känner när en fot swichar förbi. Det blir lite alien-stämpel över det hela, å jag skriker i min förskräckelse. Stackars baby, hihi... Mamma e livrädd. Nä, skämtåsido, det e såå mysigt när rörelserna har ändrats. Man kan mera urskilja nu, speciellt nära naveln var huden e tunnare. Mycket kärlek kan jag bara säga.
Vi var på läkarkontroll i onsdags. Bebben ligger med huvudet neråt å allt såg helt normalt ut. Läkaren tittade med ultraljud så vi fick se lite av vårt lilla mirakel. Vikten uppskattades till ca 2800 gr, vilket var helt normalt. Förra gången när vi var på ultraljud i vecka 19 så fick vi ju till vår besvikelse inte se vem som låg i magen, men det fick vi nu. Till 99,9% säkert så fick vi veta om det är en tös eller grabb där. E annars anonym med bloggen men jag har en vän som läser denna ibland. Så jag avslöjar inte än innan jag berättat åt henne personligen, hehe... Så, ni andra får hållas på sträckbänken en stund. :)
Men det känns mysigt att veta. Känns annorlunda på något sätt. Nu e vi bara såå nyfikna på hur du ser ut. 32 dagar kvar till BF, snart har vi dej här. ♥
Vi var på läkarkontroll i onsdags. Bebben ligger med huvudet neråt å allt såg helt normalt ut. Läkaren tittade med ultraljud så vi fick se lite av vårt lilla mirakel. Vikten uppskattades till ca 2800 gr, vilket var helt normalt. Förra gången när vi var på ultraljud i vecka 19 så fick vi ju till vår besvikelse inte se vem som låg i magen, men det fick vi nu. Till 99,9% säkert så fick vi veta om det är en tös eller grabb där. E annars anonym med bloggen men jag har en vän som läser denna ibland. Så jag avslöjar inte än innan jag berättat åt henne personligen, hehe... Så, ni andra får hållas på sträckbänken en stund. :)
Men det känns mysigt att veta. Känns annorlunda på något sätt. Nu e vi bara såå nyfikna på hur du ser ut. 32 dagar kvar till BF, snart har vi dej här. ♥
torsdag 1 april 2010
Vecka 34+1 Magbilder
Hur som helst, här har vi lite magbilder. En liten skillnad syns ju nog, eller.... Har så kul åt blomman på tapeten, den e undangömd i denna veckas bild. Har ju kunnat använda tapeten som måttstock, hehe...
Blindtarmsärret syns ack så bra i denhär bilden.
fredag 26 mars 2010
Vecka 33+2 & Inköp
I tisdags var vi å köpte bilstolen eller babyskyddet som det snarare heter. Men tycker bilstol låter bättre. Vi köpte en Graco Logico S, svart med röda detaljer. Tyckte den va stilig. Införskaffade oxå en spegel att ha i bilen så man har uppsikt över bebben även när man kör.
Just innan vi gick in i butik fick jag syn på ett badkar i skyltfönstret som jag "fastnade för". Flexi Bath heter det. Rymmer 39 liter å e från ålder 0-4 år å det är ihopvikbart. Vi har inte så stort badrum så dethär badkaret var ett måste. Istället för att ha ett vanligt badkar som tar mycket rum är ju det här perfekt. Det är testat att vikas ihop över 3000gånger utan att "läcka i sömmarna". :) Fick prutat på det en del oxå, så jag var svinnöjd med våra inköp. Älskar att pruta på priser!
Här e linken till deras hemsida: http://arealcoolworld.com/#/welcome
Har tagit det lugnt idag. Pysslade lite å klädde in en skolåda med nalle puh-tyg å med hjälp av vliesofix klippte jag ut bokstäver av ett annat tyg som jag sedan pressade fast på nalle puh-tyget. Å vitsen med detta var att min mans kusin fick en dotter i förra veckan. Å hennes namn står nu prydligt på den nyrenoverade skolådan. Tänkte det skulle vara roligare att få en låda som man har nytta av senare oxå som t.ex. förvaring. Hittade så söt mössa, body och pjamas samt en nalle-speldosa som snällt får vila i lådan tills den söta tösen får presenten i påsk.
Sammandragningarna fortsätter. Får nog ta det extreeemt lugnt, fort man gör lite extra, står för länge går för mycket etc. Att handla å diska samma dag e typ uteslutet, magen e spänd som en ballong konstant och även i vila. Tack&lov har de inte varit regelbundna nu som de var i förra veckan.
Vi var på besök till BB förra helgen. Kändes bra att få kolla hur allt ser ut där, så man vet vad som väntar en. Ska bli en spännande resa! Längtar så efter denhär lilla krabaten som bökar åpå i magen på dagarna. Det börjar se ut att bli trångt där nu.
47 dagar kvar till beräknad dag! Jösses va tiden går fort... :) Snart har vi skrutten här!
Just innan vi gick in i butik fick jag syn på ett badkar i skyltfönstret som jag "fastnade för". Flexi Bath heter det. Rymmer 39 liter å e från ålder 0-4 år å det är ihopvikbart. Vi har inte så stort badrum så dethär badkaret var ett måste. Istället för att ha ett vanligt badkar som tar mycket rum är ju det här perfekt. Det är testat att vikas ihop över 3000gånger utan att "läcka i sömmarna". :) Fick prutat på det en del oxå, så jag var svinnöjd med våra inköp. Älskar att pruta på priser!
Har tagit det lugnt idag. Pysslade lite å klädde in en skolåda med nalle puh-tyg å med hjälp av vliesofix klippte jag ut bokstäver av ett annat tyg som jag sedan pressade fast på nalle puh-tyget. Å vitsen med detta var att min mans kusin fick en dotter i förra veckan. Å hennes namn står nu prydligt på den nyrenoverade skolådan. Tänkte det skulle vara roligare att få en låda som man har nytta av senare oxå som t.ex. förvaring. Hittade så söt mössa, body och pjamas samt en nalle-speldosa som snällt får vila i lådan tills den söta tösen får presenten i påsk.
Sammandragningarna fortsätter. Får nog ta det extreeemt lugnt, fort man gör lite extra, står för länge går för mycket etc. Att handla å diska samma dag e typ uteslutet, magen e spänd som en ballong konstant och även i vila. Tack&lov har de inte varit regelbundna nu som de var i förra veckan.
Vi var på besök till BB förra helgen. Kändes bra att få kolla hur allt ser ut där, så man vet vad som väntar en. Ska bli en spännande resa! Längtar så efter denhär lilla krabaten som bökar åpå i magen på dagarna. Det börjar se ut att bli trångt där nu.
47 dagar kvar till beräknad dag! Jösses va tiden går fort... :) Snart har vi skrutten här!
torsdag 18 mars 2010
Vecka 32+1 Sammandragningar
Idag blir det bara att viiiiiila å ta det lugnt. Har så många sammandragningar i vila. Det började redan igår på dan, men blev värre till kvällen. De kommer fast jag bara ligger å slappar, å om inte då så fort jag stiger upp har jag en. Blev smått orolig igår på kvällen faktiskt. Under 1½timme hade jag sammandragningar med 15 minuters mellanrum. De gör ju inte ont, men orolig blir man.
Lyckligtvis ringde U upp från rådgivningen idag, läkaren hade förlängt min sjukledighet tills mammaledigheten börjar. Passa på att berätta om sammandragningarna, å hon tyckte jag ska vila, vila å vila nu. Å kommer de ofta ska jag ringa in till Mödrapolikliniken eller BB kvällstid för att åka in på en CTG-kurva å kolla att allt e okej.
Så, idag blir det att vila. Får sysselsätta mig med något så humöret hålls uppe. Hoppas iaf att det lugnar ner sig, det är 8 veckor innan bebben ska komma. Inte än... :/
Lyckligtvis ringde U upp från rådgivningen idag, läkaren hade förlängt min sjukledighet tills mammaledigheten börjar. Passa på att berätta om sammandragningarna, å hon tyckte jag ska vila, vila å vila nu. Å kommer de ofta ska jag ringa in till Mödrapolikliniken eller BB kvällstid för att åka in på en CTG-kurva å kolla att allt e okej.
Så, idag blir det att vila. Får sysselsätta mig med något så humöret hålls uppe. Hoppas iaf att det lugnar ner sig, det är 8 veckor innan bebben ska komma. Inte än... :/
måndag 15 mars 2010
Sitter på nålar här...
Nu e jag ordentligt nervös. Bekanta till oss e för tillfället på BB och klämmer ut deras lilla knodd. Hon e i v.41+3 så det e nog bäst att bebben kommer ut nu.
IIIIIK, spännande! :)
IIIIIK, spännande! :)
måndag 8 mars 2010
Klädtvätt
Hur ljuvligt känns det inte att få stå å hänga upp babykläder på tork??!!!??! Allt blev mittiallt så verkligt när jag stod i badrummet å hängde upp bodyn å sparkbyxor; vi ska ju snart få ha vår efterlängtade knodd iklädd dessa kläder. Helt otroligt! Jag myser av känslan... Länge tog det när jag hängde upp kläderna, hade ju svängt alla med avigsidan utåt, stretchade dem i alla kanter innan jag varsamt hängde upp dem på torksträcket. Smålog för mig själv för sen när vi har bebben här så kommer man ju typ bara kasta upp dem på sträcket. :) Men nu, nu när jag har tid, så njuuuter jag av alla förberedelser, att få ställa i ordning för vår nya familjemedlem.
Vi längtar så efter dej!!
fredag 5 mars 2010
Vecka 30+2 Hemma, hemma
Här tar vi det bara lugnt! Det har äntligen slutat att snöa. Vi har så otroligt mycket snö på gården så ska det snöa mer så börjar vi ha slut på ställen att skotta det. Vi har oljuget över 1,5 m snö över hela gräsmattan. Å jag som drömmer om våren å att få börja pyssla på i trädgården. Jordgubbslandet ligger under ett massivt snötäcke. Får vara nöjd om vi får fram dem innan Juli-Augusti.
Har varvat ner ganska bra tycker jag. Förrutom idag, idag känns det jobbigare. Magen trycker på uppåt så jag har så tungt att andas. Sitter här å flåsar under tiden jag skriver... Bebben sparkar på för fullt på kvällarna så magen gungar från sida till sida. Det e suverän kvällsunderhållningen att ligga å titta på magen. Jag börjar mer å mer urskilja rörelserna. =)
Läkarbesöket gick bra. Min cervix är ej påverkad å livmoderhalsen var typ 3 cm. Kändes tryggt att få höra med tanke på mina sammandragningar. Det har kanske varit liiite lugnare med dem nu de sista dagarna. Men då har jag å andra sidan inte gjort mycket heller. Suttit å slappat å varit motivationslös. Har städat i skåpet lite iaf. Å plockat bort de kläder jag VET att jag inte kommer att rymmas in i till sommaren ;o) , de får vi spara till nästa sommar. Höll upp en jeanskjol som jag hade ifjol å började småfnissa för mig själv. Vågade inte prova den för jag hade högst fått upp den till knä-nivå, hehe... Men, jag SKA nog i den en dag. Vi ska föda fram en baby först å amma så det ryker om! =)
Familjförberedelsekursen var helt okej i tisdags. Vi hade en som kom å föreläste om parförhållandet å hur det ändras när man blir tre. Sen fick männen diskutera sinsemellan medan vi magrunda satt å ventlilerade allt från förlossning, till barnavård till morföräldrar. De flesta var väldigt pratglada å diskussionen flöt på. Sen fick vi alla se på en förlossningsfilm. Den va typ från 80-talet men den va väldigt realistisk. På något sätt ingav den mig trygghet. Som sagt en förlossning är ju ett dygn av ens liv, inte mer (förhoppningsvis) än det. Plus att sen kommer ju belöningen efter all smärta. Min kropp vet hur den ska föda fram ett barn. Min uppgift är egentligen att lita på kroppen å hålla huvet kallt. Blir jag stressad/orolig etc så utlöser jag stresshormoner som hämmar oxytocinet i kroppen som gör att förlossningen startat å aktiverar livmodern att föda fram barnet. De poängterade i filmen oxå att smärtan vid förlossningen e ju en helt annan sorts smärta än vad man e van vid om man typ skadar sig. Man ska inte vara rädd för smärtan utan lita på att arbeta igenom den för den för en närmare ens barn. Puh, det blev mycket text. Men, det håller jag hårt på tills motsatsen blir bevisad. Boken som jag läsar "Att Föda" betonar mycket detdär oxå att det beror mycket på kvinnans "mentala stadie" ,om man e orolig, rädd eller stressar, hur länge en förlossning tar. Och att man ska på förhand se sig själv, vad ger mig styrka när jag har det jobbit etc. Så att mannen kan hjälpa å peppa en på bästa sätt när man e som mest frustrerad å matt. Knappa 10 veckor kvar... Det ska bli spännande...
Nu ska jag gå å möta min mor på stan. Ska kännas skönt att gå lite, det pressar så mycket uppåt mot lungorna, så kanske det blir lättare att gå lite...
Solen skiner å det är en bra dag idag! :)
Har varvat ner ganska bra tycker jag. Förrutom idag, idag känns det jobbigare. Magen trycker på uppåt så jag har så tungt att andas. Sitter här å flåsar under tiden jag skriver... Bebben sparkar på för fullt på kvällarna så magen gungar från sida till sida. Det e suverän kvällsunderhållningen att ligga å titta på magen. Jag börjar mer å mer urskilja rörelserna. =)
Läkarbesöket gick bra. Min cervix är ej påverkad å livmoderhalsen var typ 3 cm. Kändes tryggt att få höra med tanke på mina sammandragningar. Det har kanske varit liiite lugnare med dem nu de sista dagarna. Men då har jag å andra sidan inte gjort mycket heller. Suttit å slappat å varit motivationslös. Har städat i skåpet lite iaf. Å plockat bort de kläder jag VET att jag inte kommer att rymmas in i till sommaren ;o) , de får vi spara till nästa sommar. Höll upp en jeanskjol som jag hade ifjol å började småfnissa för mig själv. Vågade inte prova den för jag hade högst fått upp den till knä-nivå, hehe... Men, jag SKA nog i den en dag. Vi ska föda fram en baby först å amma så det ryker om! =)
Familjförberedelsekursen var helt okej i tisdags. Vi hade en som kom å föreläste om parförhållandet å hur det ändras när man blir tre. Sen fick männen diskutera sinsemellan medan vi magrunda satt å ventlilerade allt från förlossning, till barnavård till morföräldrar. De flesta var väldigt pratglada å diskussionen flöt på. Sen fick vi alla se på en förlossningsfilm. Den va typ från 80-talet men den va väldigt realistisk. På något sätt ingav den mig trygghet. Som sagt en förlossning är ju ett dygn av ens liv, inte mer (förhoppningsvis) än det. Plus att sen kommer ju belöningen efter all smärta. Min kropp vet hur den ska föda fram ett barn. Min uppgift är egentligen att lita på kroppen å hålla huvet kallt. Blir jag stressad/orolig etc så utlöser jag stresshormoner som hämmar oxytocinet i kroppen som gör att förlossningen startat å aktiverar livmodern att föda fram barnet. De poängterade i filmen oxå att smärtan vid förlossningen e ju en helt annan sorts smärta än vad man e van vid om man typ skadar sig. Man ska inte vara rädd för smärtan utan lita på att arbeta igenom den för den för en närmare ens barn. Puh, det blev mycket text. Men, det håller jag hårt på tills motsatsen blir bevisad. Boken som jag läsar "Att Föda" betonar mycket detdär oxå att det beror mycket på kvinnans "mentala stadie" ,om man e orolig, rädd eller stressar, hur länge en förlossning tar. Och att man ska på förhand se sig själv, vad ger mig styrka när jag har det jobbit etc. Så att mannen kan hjälpa å peppa en på bästa sätt när man e som mest frustrerad å matt. Knappa 10 veckor kvar... Det ska bli spännande...
Nu ska jag gå å möta min mor på stan. Ska kännas skönt att gå lite, det pressar så mycket uppåt mot lungorna, så kanske det blir lättare att gå lite...
Solen skiner å det är en bra dag idag! :)
fredag 26 februari 2010
Vecka 29+2 Mycket på gång men ändå inte...
Damen har bestämt svårt att varva ner. Hur otroligt som helst. Här har man tidigare gått på jobbet å drömt om när man får börja vara hemma å dona på. Men nu, när man e här hemma så STRESSAR jag. Man känner sig allt bra koko. :)
Jag gör dock så lite som möjligt men känner ändå av en stresskänsla över allt som jag skulle vilja göra å allt som jag inte kan göra. J satt å skakade på huvet häromdan när jag försökte förklara åt honom hur jag känner. Han föll nog av vagnen redan vid första stationen. Det e inte så lätt att förklara hur det känns. Men just detsamma. Nu e det bara viktigt att ta det lugnt.
Sammandragningarna har ökat, känner av dem redan om jag står en stund å diskar eller lagar mat. Häromkvällen hann jag ha 5 stycken på en 20 minuters promenad.
Hade tid till rådgivningen igår å hon bokade in mig till läkaren pånytt nu inkommande måndag. Jag vill att de ska kolla att livmodershalsen inte är påverkad. Skulle känna mig rätt så mycket lugnare då. Hon sa nog att ibland kan de komma i vila, men inte allt för ofta. Utöver det så var allt i sin ordning. Hb hade stigit till 121, därför har jag känt mig lite piggare tror jag. Blodtrycket var 131/70, helt ok med andra ord. Vikten hade ökat med 1,5 kg, så lite har det ju avtagit. Gillar int idén med att man ska gå upp över 500 gr/vecka när det ännu e över 10 veckor kvar. Men hon lovade att det avtar nu en tid. Såtillvida att jag inte vrääker i mig mat, men det gör jag bestämt inte. Märker att magen har börjat trycka på mera uppåt, kan endats äta små portioner åt gången, å jag får lätt halsbränna å "symtom" från gallan. Men det e ju bara småsaker, det kan man leva med att man har spysmak i munnen alltid nu som då. Hellre det än nå större problem med graviditeten. Hjärtat ticka på så vackert när vi lyssna. Hon försökte känna hur bebben låg men kunde inte avgöra än. Kanske nästa gång. H*n smet iväg varje gång iaf när vi sökte efter hjärtslagen, en finurlig liten rackare. Denna vecka har det nämligen varit cirkus i magen. Istället för en puck här å en puck där så har vi rena rama trummslagaren i magen. Det dunkas å sparkas åt alla håll. Jag förundras ännu över hur tur vi har att vi får uppleva dethär. Det är en otrolig känsla. Underbart att få uppleva en graviditet. Magen hade växt rejält. Steg lite över kurvan, men allt ok med det.
Vi skulle lämna in blankett till BB oxå, å JÖSSES vad problem vi hade med att komma med namnförslag inför ev. nöddop. Det var inte det lättaste. Men vi enades om ett flicknamn å ett pojknamn. Får se sen när krabaten kommer ut om vi håller fast vid de namnen eller om vi hinner ändra oss tusen gånger. :)
I tisdags var vi på familjförberedelsekurs. Det var helt okej, lärorikt å mycket info kom. Vi har 2 ggr kvar plus BB-besök. Det var tack&lov många i "vår" ålder. Känns bättre än att det ska va blivande föräldrar i 20-års åldern. Man e ju ändå på ganska olika plan. J sa före att det är garanterat inte nån han känner eller nån i hans ålder. Men det var tre stycken som han "kände" som var i hans ålder. Jag kände typ en person från tidigare, sådär vagt. Så så kan det gå. Bra för J:s del, kanske männen har lite lättare att disskutera då när de är i samma ålder. De har ju oxå massor av funderingar å orostankar.
Det blev ett långt inlägg dethär. Men har ju uppdaterat mig lite om vad som hänt å händer. Ska sätta mig ner å fortsätta sticka på en söt babymössa som jag hitta mönster på. Garnet var svinbilligt å det räcker säkert till vantar oxå.
lördag 20 februari 2010
Sjukskrivning
Jahapp. Då blir det att vänja sig med att ta det lilla lugna. Var till rådgivningsläkaren igår som sjukskrev mig fram till 19 Mars. Känns bra, vet ju hur lätt sammandragningarna kommer så fort jag gör något extra. Hon sa jag ska ta ny kontakt om de även börjar komma i vila. Men?!!? Jag har nog sammandragningar i vila ibland, på kvällarna när man ligger i soffan å ibland på morgonen när jag ligger i sängen. Men de kommer ju bara ibland. Int tycker jag det är något att reagera på... Eller??
Har tid till rådgivningen nästa torsdag, får fråga U hur det ligger till då.
Hursomhelst så idag har jag städat. Det tog 3 timmar för jag vilade allt mellan varven. Gick ganska bra tycker jag, men jag var trött efteråt, så jag låg å läste å vilade i 3 timmar när jag var klar. Så dit for min lördag. Men, jag har ju ledigt. Får börja vänja mig att det är ingen brådska med något. Men det är ganska stressfullt att ta det lugnt oxå. :)
Ska fixa till en lista på småsaker som behöver göras. Så när jag känner för att dona på med något så e det ju bara att titta på listan å se om man hittar något som lockar! ;)
Har tid till rådgivningen nästa torsdag, får fråga U hur det ligger till då.
Hursomhelst så idag har jag städat. Det tog 3 timmar för jag vilade allt mellan varven. Gick ganska bra tycker jag, men jag var trött efteråt, så jag låg å läste å vilade i 3 timmar när jag var klar. Så dit for min lördag. Men, jag har ju ledigt. Får börja vänja mig att det är ingen brådska med något. Men det är ganska stressfullt att ta det lugnt oxå. :)
Ska fixa till en lista på småsaker som behöver göras. Så när jag känner för att dona på med något så e det ju bara att titta på listan å se om man hittar något som lockar! ;)
torsdag 18 februari 2010
Vecka 28+1 Sammandragningar & sjukledigt
Hej hopp i lingonskogen!
Usch, vad vi har det kallt. Mätaren visade -20 grader imorrn. Brrr... Längtar ju sååå till våren! Får nog snällt vänta lite till antar jag för denhär snön e ju lika envis som myggor i augusti.
I måndags å tisdags började jag känna av sammandragningar. Int så mycket i vila men så fort jag steg upp eller började dona med något. På tisdagen ringde jag till rådgivningen och talade med U. Hon ville skriva sjukledigt åt mig tills imorgon (fredag) för då fick jag en tid till rådgivningsläkaren. Mer än 10 sammandragningar per dag ska man normalt inte ha. Å jag hade nog avklarat mina 10 redan på förmiddagen. Det gör ju inte ont, men man e ju orolig att man överanstränger sig å sätter igång något man kunnat klara sig utan.
Men nu känns det mycket bättre. Har i princip inte gjort något nu på dagarna. Redan på tisdagskvällen minskade sammandragningarna när jag tog det lugnt. Så det känns ju tryggt, att man kan håller dem borta med vila.
Får se vad läkaren tycker på fredagen nu då. Tänker inte riskera något med att försöka fara i jobb än iaf. Bär på för dyrbar last för att vara envis. Foglossningen har nu i snart två veckors tid varit mycket mildare, märker det när humöret blir bättre. För när det gör ont som tusan e det f-n så svårt att hållas på bra humör. Med foglossningen så vet man ju att man skadar inte bebben med att jobba på fast man har ont, men det är ju lite annat med sammandragningarna. Visst längtar vi efter bebben redan men vi vill nog du ska bo kvar där inne tills du har växt till dig!
Så nu blir det att ta det lugnare. Lättare när man e hemma å kan göra lite i gången å vila emellan. Ta korta promenader utan att jäkta t.ex. På jobbet e det lite svårare, kan inte reglera arbetshastigheten så bra där. Mina arbetskompisar e suveräna med att låta mig slippa tunga lyft och mycket spring. Men det känns lite orättvist mot dem att sitta på röven å se dem jobba på. Chefen e urgullig å placerat mig på lugnare arbetsstationer, så att jag ska kunna undvika tunga lyft. Utan det hade jag nog inte klarat de veckorna när foglossningen var som värst. :)
Igår köpte vi vit målarfärg till spjälsängen så bara vi får upp temperaturen i garaget så blir det att måla lite. J hade tänkt vi skulle sprutmåla sängen, så det blir hans avdelning. Jag tänker koncentrera mig på att fixa dit schablon-tryck. Måste öva lite först innan jag "förstör" sängen, har inte donat så mycket med schabloner förr. Men skötbordet tänker jag måla. J har fixat till ett hemmagjort. En klaffmodell som vi tänker skruva upp i WC när det närmar sig. Tar minimalt med utrymme när vi har lite dåligt med det från förr. Tur att man har en händig karl! :D
Nästa tisdag blir det förberedelsekurs, ska bli kul att se vilka par som deltar om man känner nån. U sa att rådgivningen har troligtvis inte möjlighet att ordna efterträff men om vi vill sen kan vi ordna det själva. Allt ska det sparas in på tydligen!
Nu ska jag gå å se vad man kan hitta på för förnurligt idag då. Något som går i lugnhetens tecken! :)
Usch, vad vi har det kallt. Mätaren visade -20 grader imorrn. Brrr... Längtar ju sååå till våren! Får nog snällt vänta lite till antar jag för denhär snön e ju lika envis som myggor i augusti.
I måndags å tisdags började jag känna av sammandragningar. Int så mycket i vila men så fort jag steg upp eller började dona med något. På tisdagen ringde jag till rådgivningen och talade med U. Hon ville skriva sjukledigt åt mig tills imorgon (fredag) för då fick jag en tid till rådgivningsläkaren. Mer än 10 sammandragningar per dag ska man normalt inte ha. Å jag hade nog avklarat mina 10 redan på förmiddagen. Det gör ju inte ont, men man e ju orolig att man överanstränger sig å sätter igång något man kunnat klara sig utan.
Men nu känns det mycket bättre. Har i princip inte gjort något nu på dagarna. Redan på tisdagskvällen minskade sammandragningarna när jag tog det lugnt. Så det känns ju tryggt, att man kan håller dem borta med vila.
Får se vad läkaren tycker på fredagen nu då. Tänker inte riskera något med att försöka fara i jobb än iaf. Bär på för dyrbar last för att vara envis. Foglossningen har nu i snart två veckors tid varit mycket mildare, märker det när humöret blir bättre. För när det gör ont som tusan e det f-n så svårt att hållas på bra humör. Med foglossningen så vet man ju att man skadar inte bebben med att jobba på fast man har ont, men det är ju lite annat med sammandragningarna. Visst längtar vi efter bebben redan men vi vill nog du ska bo kvar där inne tills du har växt till dig!
Så nu blir det att ta det lugnare. Lättare när man e hemma å kan göra lite i gången å vila emellan. Ta korta promenader utan att jäkta t.ex. På jobbet e det lite svårare, kan inte reglera arbetshastigheten så bra där. Mina arbetskompisar e suveräna med att låta mig slippa tunga lyft och mycket spring. Men det känns lite orättvist mot dem att sitta på röven å se dem jobba på. Chefen e urgullig å placerat mig på lugnare arbetsstationer, så att jag ska kunna undvika tunga lyft. Utan det hade jag nog inte klarat de veckorna när foglossningen var som värst. :)
Igår köpte vi vit målarfärg till spjälsängen så bara vi får upp temperaturen i garaget så blir det att måla lite. J hade tänkt vi skulle sprutmåla sängen, så det blir hans avdelning. Jag tänker koncentrera mig på att fixa dit schablon-tryck. Måste öva lite först innan jag "förstör" sängen, har inte donat så mycket med schabloner förr. Men skötbordet tänker jag måla. J har fixat till ett hemmagjort. En klaffmodell som vi tänker skruva upp i WC när det närmar sig. Tar minimalt med utrymme när vi har lite dåligt med det från förr. Tur att man har en händig karl! :D
Nästa tisdag blir det förberedelsekurs, ska bli kul att se vilka par som deltar om man känner nån. U sa att rådgivningen har troligtvis inte möjlighet att ordna efterträff men om vi vill sen kan vi ordna det själva. Allt ska det sparas in på tydligen!
Nu ska jag gå å se vad man kan hitta på för förnurligt idag då. Något som går i lugnhetens tecken! :)
torsdag 11 februari 2010
Timmar att gå
Så fick man några timmar att gå... :)
Bloggen e halvfärdig med sin omstyling men det får räcka för ikväll. Kul att leka lite med färger å bilder. När man äntligen börjar klura ut hur man gör.
Tack Miss Hopeful för tipset på bloggen. Den var till stor hjälp. Hoppas du som bäst håller ett litet knyte i din famn. Om inte så kämpa på! :)
Tack&Godnatt
Bloggen e halvfärdig med sin omstyling men det får räcka för ikväll. Kul att leka lite med färger å bilder. När man äntligen börjar klura ut hur man gör.
Tack Miss Hopeful för tipset på bloggen. Den var till stor hjälp. Hoppas du som bäst håller ett litet knyte i din famn. Om inte så kämpa på! :)
Tack&Godnatt
torsdag 4 februari 2010
Trött, så trött
Är så otroligt trött. Bäckenet värker som tusan å krafterna tryter. Det enda jag tänker på när jag kommer hem efter jobbet är soffan. Att få vila... E osäker hur länge jag orkar jobba mer. Förmiddagen går något så när, men eftermiddagarna går på ren å skär elakhet. Tröttheten beror på smärtan, av att varje steg ska göra så ont.
Det är en märklig kombination av frustration och LYCKA. Frustration över att kroppen gör ont å är som bly, LYCKA att ha detta mirakel i magen som sparkar på å glädjer mig varje dag. Men, tar en dag i taget å så får vi se hur jag gör. Tänker inte överarbeta mig heller så att man e totalt slut sen när det närmar sig. För tillfället så består min vardag av två saker, jobb & vila. Helgerna går oxå åt till vila, samla kraft till nästa vecka...
Det är en märklig kombination av frustration och LYCKA. Frustration över att kroppen gör ont å är som bly, LYCKA att ha detta mirakel i magen som sparkar på å glädjer mig varje dag. Men, tar en dag i taget å så får vi se hur jag gör. Tänker inte överarbeta mig heller så att man e totalt slut sen när det närmar sig. För tillfället så består min vardag av två saker, jobb & vila. Helgerna går oxå åt till vila, samla kraft till nästa vecka...
söndag 31 januari 2010
Bloggklurigheter
Kan nån hjälpa mig? E uttråkad på min blåa bakgrund i min blogg men tycker om mallen. Hur gör jag för att få annan bakgrund på sidorna?? Brukar inte annars ha problem med dessa grejer, men här på blogger tycks jag inte hitta nåt.....Ni har ju så fiiina bilder i bakgrunden, vill ju oxå haaa.... :)
fredag 22 januari 2010
Vecka 24+2 Växtvärk, foglossning å pyssel
Längesen jag plitat ner något här nu. Det har varit mycket på gång, å plus att jag e såå trött på kvällarna. Kroppen känns som bly.
Förra helgen hade jag sån värk i magen på högra sidan, tillsist kunde jag inte stå eller gå upprätt. Efter en timme eller två gav det med sig för att komma igen efter några timmar. Ringde till rådgivningen på måndagen å det tyder nog bara på att det är växtvärk. Tänk att växtvärk kan göra SÅ ont.
Plus att U vid rådgivningen antog att jag börjar få foglossning. Noup, tänkte jag. Jag lever i förnekningsfasen, hade tänkt jag skulle klara mig utan foglossning. Men tji fick jag. Har nog känt av värk i höfterna som strålar ut på insidan av låren. Googlade lite å fann att jag pricka in på alla symtom. Blä! Vänstra SI-leden värker, höfterna å det gör ont som tusan vid symfysbenet. Fick ett stödbälte av U som jag ska testa om hjälper. Växtvärken var borta nästan i två dagar. Nu ikväll istället känner jag av värken i bäckenet. Det tar ner mitt humör något så otroligt. Det e viktigast att bebben mår bra, men när min enda motionsform är promenader å de börjar bli extremt jobbiga så tar det ner humöret. PLUS att det blir ju antagligen bara värre. Men, det e bara att bita ihop. Men till kvällarna fast hur man försöker så blir man led. Vill ju må bra...
Men till något mer positiv. Har börjat pyssla mera, det bara kliar i fingrarna på kvällarna, när jag skulle vilja ta fram symaskinen å sy lite. Fast oftast tryter orken. Har sytt ett lapptäcke eller snarare matta för bebben att ligga på golvet på. Plus att jag försökte mig på ett par sparkbyxor. Blev väl inte vääärldens finaste, men jag e nöjd. Det var ju första exemplet. =)
Andra bilden är vårt "nya" projekt. Min gamla spjälsäng som jag sov i när jag var liten. Den ska få en ansiktslyftning. Bottnet måste bytas ut å alla ytor målas men annars e den i bra skick. Känns ganska häftigt att få ha samma säng åt sitt barn som man själv haft.
Nu ska jag lägga mig på soffan å slappa en stund. Har längtat efter soffan heeela arbetsveckan! =)
Förra helgen hade jag sån värk i magen på högra sidan, tillsist kunde jag inte stå eller gå upprätt. Efter en timme eller två gav det med sig för att komma igen efter några timmar. Ringde till rådgivningen på måndagen å det tyder nog bara på att det är växtvärk. Tänk att växtvärk kan göra SÅ ont.
Plus att U vid rådgivningen antog att jag börjar få foglossning. Noup, tänkte jag. Jag lever i förnekningsfasen, hade tänkt jag skulle klara mig utan foglossning. Men tji fick jag. Har nog känt av värk i höfterna som strålar ut på insidan av låren. Googlade lite å fann att jag pricka in på alla symtom. Blä! Vänstra SI-leden värker, höfterna å det gör ont som tusan vid symfysbenet. Fick ett stödbälte av U som jag ska testa om hjälper. Växtvärken var borta nästan i två dagar. Nu ikväll istället känner jag av värken i bäckenet. Det tar ner mitt humör något så otroligt. Det e viktigast att bebben mår bra, men när min enda motionsform är promenader å de börjar bli extremt jobbiga så tar det ner humöret. PLUS att det blir ju antagligen bara värre. Men, det e bara att bita ihop. Men till kvällarna fast hur man försöker så blir man led. Vill ju må bra...
Men till något mer positiv. Har börjat pyssla mera, det bara kliar i fingrarna på kvällarna, när jag skulle vilja ta fram symaskinen å sy lite. Fast oftast tryter orken. Har sytt ett lapptäcke eller snarare matta för bebben att ligga på golvet på. Plus att jag försökte mig på ett par sparkbyxor. Blev väl inte vääärldens finaste, men jag e nöjd. Det var ju första exemplet. =)
Andra bilden är vårt "nya" projekt. Min gamla spjälsäng som jag sov i när jag var liten. Den ska få en ansiktslyftning. Bottnet måste bytas ut å alla ytor målas men annars e den i bra skick. Känns ganska häftigt att få ha samma säng åt sitt barn som man själv haft.
Nu ska jag lägga mig på soffan å slappa en stund. Har längtat efter soffan heeela arbetsveckan! =)
tisdag 5 januari 2010
Semester & Vecka 21 + 6
Jag har semester denna vecka. Å jag kan lova att det är uppskattat. Det är iskallt där ute, -16 grader och blåsigt. Vi var på en liten morgonpromenad men den blev nog kortare än vanligt.
Sitter å lyssnar på Springsteen medans jag skriver. Springsteen är J:s favoritartist så vi tänkte det är bäst att vi börjar introducera bebben till Bruce. Hans musik är ju så skön å lugn, kan bara hoppas bebben tycker likadant.
När J fyllde jämnt för två år sen bjöd jag honom på Springsteen konsert, det var otroooligt mäktigt. E mest bekant med hans "kända" låtar, men att få stå några tiotals meter från scenen å lyssna på dem live var häftigt. Han har en skön stil å bjöd fruktansvärt av sig själv. Stod inte bara på scenen å gal utan tog upp önskemål å dyl. En minnesvärd kväll.
Vi har många kalas denhär veckan. Å ärligt sagt är vi inte såå förtjusta i kalas, men man får väl snällt palla sig iväg dit på alla. Typiskt bara att det är just samma vecka som man har ledigt, när man helst sku göra andra saker. Det värsta av allt är ju när man själv fyller å säger att man INTE firar nå, så dyker det upp folk iaf. Föräldrar är ju bra på att ignorera ens önskemål. Varje år...
Bebben kickar på för fullt. H*n har blivit lite aktivare nu, förra veckan var det mycke vila. Sparkarna är ganska svaga men jag känner dem bra. J lyckas känna en eller högst två å så får bebben scenskräck å lugnar sig.
Jag hälsa J att h*n säkert väntar tills sparkarna blir starkare, vill ju inte visa sig svag inför pappa. Det går inte en dag utan att jag är tacksam över hur bra allt gått. Det känns konstigt att börja tala om sig som mamma&pappa, men underbart. Vi längtar så tills vi får hålla i dig vårt lilla mirakel.
Till julklapp fick vi av min syster lite babykläder, tre haklappar med Nalle Puh å hans vänner, samt 3 bodyn; en svart-vit randig å två vita med texterna I LOVE MUM & I LOVE DAD. Mysigt mysigt. Hade tänkt fynda lite babykläder på mellandagarna oxå, men urvalet var jättedåligt. Köper inget bara för att, utan vill köpa det som vi verkligen gillar. Fyndade ett litet start-paket från H&M. J satt å förundrades över hur små kläderna i strlk 56, tänk att vi ska få ett litet knott som passar i de kläderna. Härligt... Fyndade oxå ett par byxor å en tröja med tigger-motiv, men den var med huva så jag tog den i storlek 80, samt matchande manschester-snickarbyxor. Passade bättre för lite äldre bebbisar, när de sitter å börjar gå. H*n har ju något att växa i.
Nu ska jag gå å göra mig iordning för kalas till eftermiddagen. Har lite att shoppa än å paketera in.
gdsfgdfg
Sitter å lyssnar på Springsteen medans jag skriver. Springsteen är J:s favoritartist så vi tänkte det är bäst att vi börjar introducera bebben till Bruce. Hans musik är ju så skön å lugn, kan bara hoppas bebben tycker likadant.
När J fyllde jämnt för två år sen bjöd jag honom på Springsteen konsert, det var otroooligt mäktigt. E mest bekant med hans "kända" låtar, men att få stå några tiotals meter från scenen å lyssna på dem live var häftigt. Han har en skön stil å bjöd fruktansvärt av sig själv. Stod inte bara på scenen å gal utan tog upp önskemål å dyl. En minnesvärd kväll.
Vi har många kalas denhär veckan. Å ärligt sagt är vi inte såå förtjusta i kalas, men man får väl snällt palla sig iväg dit på alla. Typiskt bara att det är just samma vecka som man har ledigt, när man helst sku göra andra saker. Det värsta av allt är ju när man själv fyller å säger att man INTE firar nå, så dyker det upp folk iaf. Föräldrar är ju bra på att ignorera ens önskemål. Varje år...
Bebben kickar på för fullt. H*n har blivit lite aktivare nu, förra veckan var det mycke vila. Sparkarna är ganska svaga men jag känner dem bra. J lyckas känna en eller högst två å så får bebben scenskräck å lugnar sig.
Jag hälsa J att h*n säkert väntar tills sparkarna blir starkare, vill ju inte visa sig svag inför pappa. Det går inte en dag utan att jag är tacksam över hur bra allt gått. Det känns konstigt att börja tala om sig som mamma&pappa, men underbart. Vi längtar så tills vi får hålla i dig vårt lilla mirakel.Till julklapp fick vi av min syster lite babykläder, tre haklappar med Nalle Puh å hans vänner, samt 3 bodyn; en svart-vit randig å två vita med texterna I LOVE MUM & I LOVE DAD. Mysigt mysigt. Hade tänkt fynda lite babykläder på mellandagarna oxå, men urvalet var jättedåligt. Köper inget bara för att, utan vill köpa det som vi verkligen gillar. Fyndade ett litet start-paket från H&M. J satt å förundrades över hur små kläderna i strlk 56, tänk att vi ska få ett litet knott som passar i de kläderna. Härligt... Fyndade oxå ett par byxor å en tröja med tigger-motiv, men den var med huva så jag tog den i storlek 80, samt matchande manschester-snickarbyxor. Passade bättre för lite äldre bebbisar, när de sitter å börjar gå. H*n har ju något att växa i.
Nu ska jag gå å göra mig iordning för kalas till eftermiddagen. Har lite att shoppa än å paketera in.
gdsfgdfg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)