Andra rådgivningsbesöket

Vad tiden går fort. Idag e jag redan i 13:nde veckan, (v.12+0).
Rådgivningsbesöket gick bra, hon hade en studerande där på praktik som livrädd försökte ställa frågor. Tyckte allt synd om praktikanten, man vet ju hur pirrigt det kan vara. Hade egentligen velat diskutera med hälsovårdaren som går under namnet "U" hedan efter om den stress som jag känner ha kommit tillbaka den sista tiden. Å det beror bara på att vi hade det väldigt tufft här före å nu efteråt så kommer ju stresskänslan tillbaka. Egentligen ska jag vara glad att den inte visade sig under behandlingarna för då hade jag säkert inte orkat. Nu känns det ändå bättre, fast det är jobbigt. Vi har ju vår bebbe på odling redan. Men jag VILL ju så kunna ta det lugnt å må bra, så att bebben int ska behöva känna av min oro och stress. Försöker ta det lugnt så gott det går. Min stress visar sig genom att jag får tungt att andas. Känns som om lungorna inte skulle räcka till. Det e en jävlig känsla, inte alls välkommen. Men försöker för fulla muggar att godkänna den, för att lättare kunna släppa den å gå vidare. Vill ju inte må så här. Vill inte erkänna för mig själv att jag inte klarar av mer än dethär. Vill ju vara starkare än vad jag tydligen är.

Hursomhelst. Till min glädje hade jag gått ner 100 gr sen förra gången. :oD Har ätit mer än vanligt men försökt äta nyttigare. Å så varje dag går jag ut på promenad mellan ½-1 timme,på helgerna blir det ibland 1½-2 h/dag, vill bibehålla konditionen så bra det går. E int så intresserad av att springa på gym mera, föredrar promenader.
Hb hade sjunkt från 123 till 113, förklarar min trötthet. Ska börja ta Multi vitaminer för gravida för att oxå få i mig D vitaminer under den mörka delen av året.
Blodproven från fosterdiagnostiken var helt okej. Hade väl en risk på 1:880 typ, så det var helt okej. U sa att om det är 1:250 så utreder de mera.
Vi lyssnade för första gången på hjärtljuden och de slog kraftigt ca 160slag/minut, vilket e helt normalt. Jag blir helt varm inombords när jag hör hjärtljuden, det e en sån otroligt härlig och skön känsla att höra att vi har vår bebbe där inne som växer för fullt. Jag känner mig såå lycklig för det.
Urinprovet som lades till odling visade lite extra så hon bad att jag sku lämna ett nytt till laboratoriet för att kolla upp att allt e i sin ordning. Tack&lov får jag ta en provburk hem istället för att hålla mig till halv 9 som jag gjorde igår på morgonen, det var ingen lätt match kan jag säga. :)

Följande rådgivningsbesök bokade vi till den 26.11. Nu ska jag gå å jobba vidare några timmar innan jag får gå hem. Får gå lite tidigare idag! :o)

Vecka 11+3/ Ultraljud

I torsdags var vi på vårt andra ultraljud (v.11+1). Förra gången som det syns på bilden två inlägg tidigare hade vi ju bara en liten räka att skymta, men nu, nu ser man ju klart och tydligt att vi har en liten bebbe där inne.
Det var underbart att se, den va 44mm lång (CRL) och rörde på sig ryckigt som de gör i detta skede. Bebben hade fart på, benen sprättade på med jämna mellanrum. Och så såg vi när bebben torkade svett från pannan med ena armen och fortsatte att jumppa. Hela mitt hjärta fylldes av glädje, tårarna brann bakom ögonlocken och vi var ljuvligt lyckliga. Speciellt för min man var det säkert roligt att se att det faktiskt är något där inne, å att det börjar likna en liten bebis. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när bebben hade värsta gympasset där inne. Det såg så härligt ut. Nupp-testet d.v.s. nacktjockleken var helt okej. Allt såg finfint ut enligt gynekologen.
På tal om gynekologen så han var nog inte av denna värld. Men förstås majoriteten av läkarna saknar väl förmågan att kommunicera och bemöta andra människor. Han var sur å butter. Förklarade jätte dåligt och när jag frågade om Nupp-testet var okej så såg han på mej hånlog å frågade "-VA??!!"
- Ja, var nacktjockleken okej? *frågar man ju oroligt*
- JA, det va okej!! Svarade han j-vligt butter och snorkigt.
Jag blev lite smått stressad men jag var så överlycklig över att fått se bebben så det va inget som kunde förstöra min dag i torsdags. Jag lät det rinna av mig.
Men speciellt när man själv arbetar inom vården och vet hur viktigt det är att bemöta människor bra, så skulle jag ALDRIG, ALDRIG försätta patienten i en sådan situation som han försatt mej i i torsdags. Men...som sagt, inget förstörde min dag då! :)

En annan sak som jag stör mig på är att förrutom när vi var till kliniken för äggplock och ET så vid alla andra ultraljud eller läkarbesök så är den blivande pappan bara som ett onödigt bihang. Det finns aldrig en extra stol brevid där var kvinnan/blivande mamman ska sitta utan min man har alla dessa gånger fått hitta en egen stol eller pall åt sig i något hörn, ca 4 meter ifrån läkaren och mej. Vad e det för bemötande?!?!?!! Det e lika viktigt för pappan om inte snäppet viktigare att han får "delta" i konversationen och mötet och känna sig delaktig i det hela. Inte som något som bara följer med och redan gjort sitt typ.... Usch, vad arg jag blir. Kommer garanterat att ge feedback! Kvinnan e ju oftast den som har det på det klara, iaf jag läser ju mig till allt och vill inte ha nå många frågetecknen hängande i luften. Däremot kan jag tänka mig att pappan i fråga kan känna sig osäker, det e ju så mycket nytt och läser kanske inte lika mycket som mamman.

Tyvärr fick vi ingen bild med oss hem. Han tog en 3D bild som han lag i journalen. Men skötaren sa sen efteråt att vi får en nästa gång. Vi fick ny tid å det blir den 18 December. :)
Vill ju gärna ha en bild så kanske jag ska zooma in bebben på jobbet, hade ju den förmånen, hehe...

Nedvarvning och välmående

Märker att man har inte lika stort behov av att plita ner text nu när allt rullar på som på räls. Jag mår suveränt, har illamående dagligen och med jämna mellanrum. Men har jag något att tugga på så lättar det oftast. Och ärligt sagt så är jag för lycklig för att bry mig. :)
Varje morgon vaknar jag upp å får konstatera för mig själv att JAG E GRAVID! Det känns otroligt overkligt och spännande. Tänk, tänk att vi lyckades.
Vi ska på ultraljud nästa torsdag den 22:a. Vi har varit i valet och kvalet om vi ska göra en fosterdignostik för att kolla kromosomavvikelser m.m. men vi bestämde oss för att testa. Så nästa torsdag ska de kolla nack-tjockleken på bebben å så ska jag å ge blodprov som skickas för analys. Vad som händer om testet visar en kraftigt ökad risk kan jag inte svara på. Det måste vi avgöra då. Men med högsta sannolikhet är vår bebbe frisk. Jag e ju under 30, så risken borde ju vara 1:1900 att få ett barn med kromosomavvikelser. Men jag oroar mig inte för det, vi tar dagen som den kommer och jag är oerhört tacksam för varje dag som går och jag och bebisen mår bra.

Har redan börjat spana lite på barnvagnar, det är ju en enda stooor djungel där ute med dem. Mina kriterier är klara, så det är bara att hitta en som passar bäst in på dem. Tänkte spana klart på nätet, så man har bestämt sig sen och vet varifrån man kan få den mest förmånligt. Med de tester jag har bekantat mig med kan man helt klart konstatera att dyrt och bra går inte alltid hand i hand. Många billigar vagnar och bilstolar har klarat testen bättre än de dyraste.
Bilstol har jag bestämt redan, det blir en Maxi-Cosi Cabriofix när den dagen närmar sig. Den va bäst i test vid alla krocktest och övrigt är den väldigt smidig och lätthanterlig. Så ett problem mindre iaf. Den hör inte till den dyraste modellen heller fast den var bäst i test! :D Det lönar sig att gooogla...

Idag har vi varit å räfsat på gården till min mans mommo. Massor med löv å småkvistar. Efter det tog jag en skön hundpromenad å nu tänker jag bara ta det lugnt och koppla av. Det har varit en jätteskön höstkväll, med fint väder å solsken.

Jag njuter faktiskt av hösten detta år. Tidigare år har jag bara tyckt det har varit deprimerande när löven faller å det blir kallt. Men iår känns det skönt, harmoniskt på något sätt. :)

Ultraljudsbild och widgets

Här e vår efterlängtade bebbe. Bebisen e till vänster om "bollen" i mitten . Tycker "bollen" liknar Pacman, men den har nog en mycket viktigare funktion än det! :)

Ska hitta en fin ram så får man ha inramat första fotot av sin bebis.

Kunde inte bestämma mig vilken widget jag vill ha. Båda e bra när de visar olika saker, sååå...det fick bli båda. :)

V 8+1 / Längesen nu...

Det var längesen det skapats något inlägg här.
Vi har varit på resa så det har varit lite mycket nu. Plus att jag svävar ju på rosa moln, finns inga sorligheter här inte. Känslan e obeskrivlig.

Jag var till mödrarådgivningen idag för första gången. Det tog cirka en timme å tusen frågor ställdes. Mycket info fick man, men inte mycket som jag inte redan tagit reda på. Suger ju åt mig information som en svamp. :)

Nu som bäst e jag i vecka 8+1. Vikten har gått upp, ca 2 kg. Tror det mesta har farit i brösten, hehe. Jösses va de kan svälla, å då e det väl bara början. ;) Har illamående dygnet runt, men får det dämpat med att småäta lite när jag känner att illamåendet kommer krypande. Försöker hålla mig till frukt som mellanmål och sen russin, nötter å torkade persikor när jag börjar må illa. Det har hjälpt hittills iaf. Mat äter jag, utan problem. Men märker att jag har jättesvårt att föreställa mig på förhand vad jag vill äta. Känns som det bara vänder sig i magen.
Men, jag lovar, illamåendet, obehaget m.m. har jag med ett leende på läpparna.

Min mamma var på ultraljudsundersökning till kliniken var jag jobbar så jag passade ju på att smita in i ultraljudsrummet efter undersökningen och ge blivande mormor en liten glimt av hennes kommande barnbarn. Syntes dåligt, e ju så tidigt ännu, men man såg vår lilla bebbe å hjärtat som ticka på för fullt. Mitt hjärta fylldes med glädje.
Tänk att det äntligen lyckades för oss. Jag e tacksam för varje dag som går och bebben bor kvar i min mage. Jag oroar mig inte för framtiden eller fasar för hur det kan gå, det har jag tyvärr sätt 2 ggr på nära håll, utan jag e bara evigt tacksam för de dagar jag får ha vår bebis i magen utan några tecken på problem.
Jag bara längtar till att magen ska börja puta å man ska börja se att det faktiskt är någon som bor där inne. För nu känner man ju sig bara smått lönnfet! :D Men den dagen kommer nog, förr eller senare...

Jag ska scanna in första ultraljudsbilden senare, har inte hunnit än. Har även börjat fota magen varje vecka, för att kunna se när det börjar synas. Kan ju vara kul sen att kunna titta tibax å se hur fort magen växt. Men än så länge så syns inget, bara mycke mjukdelar :oD