Det mest osannolika

Sitter å funderar hur jag ska får nedplitad denna text. Känns som om jag inte vill lägga händelsen i ord, för då blir det ju verklighet.

De ringde inte på torsdagen, vårt hopp steg å på fredags morgonen var vi påväg för att hämta vår "bebis". Vad var chansen av 12 ägg att inga skulle befruktas?! Vi hann halva vägen till kliniken, ca 130 km, så ringer IVF skötaren mig å berättar att deras apparat, värmeskåp, har gått sönder så INGA, märk INGA av våra embryon överlevde!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tårarna började spruta när jag satt med telefonen mot mitt öra å inte kunde ta in informationen. -"Det kan inte vara sant?!?!?" Hon sa att deras överläkare inte var på plats men att de återkommer senare när de vet hur de ska kompensera detta som hänt. Kompensera?! Va fan, försök förklara hur man ska kompensera en månad av förberedelse samt 8 månader före i kö, samt själva ingreppet?!?!
Tack Gode Gud att det gick så otroligt bra, ÄP alltså.

Hela vägen hem satt jag bara å tänkte att allt var för bra för att vara sant. Hela behandlingen. Jag hade varit såååå nervös innan vi börja att jag skulle få alla möjliga biverkningar å problem, men istället gled jag igenom hela behandligen som en dans, å mådde faktiskt bra. Under behandlingen tänkte jag att snart måste något skita sig, det kan inte vara så bra så att vi går igenom behandlingen utan problem. Men det gjorde vi. Jag hade ju iaf tänkt att isf att något ska gå snett så är det efter embryoinsättningen, att det inte ska hållas där.
Men.......så gick det i vårt fall inte nu. Det känns förjävligt helt enkelt, helt förjävligt. E så tacksam över att det inte är nå många som vet om vår situation, för jag skulle allvarligt inte orka referera detta nå många gånger. Varje gång jag tänker på det så ligger tårarna redo för att börja spruta ut.

Det värsta är ändå det att oavsett om vi får gå för i kön å påbörja en ny behandling så kommer det att ta till hösten. Det heter väl att man ska ha 2 normala menstruationer exklusive den som är efter IVF:n. Vilket betyder att först i September kan vi börja. Det känns som mest tungt just nu. Jag skulle ju vara beredd att börja redan idag....

Jag vet inte vem som håller å styr våra trådar här i livet, men jag skulle verkligen vara i behov av att veta varför detta tog en sådan vändning. VARFÖR??

Inget samtal

De har inte ringt från kliniken idag. Det kan ju bara betyda att iaf nått av de 12 ägggen har befruktats. Om de är av god kvalitet vet vi först imorgon. Klockan 10.20 ska vi vara där.

Känner en inre harmoni, jag tror på det här. Det kommer nog att gå vägen. Känner en sån otrolig närhet till min blivande man med detta. Känns som om vi hittat närmare varandra. Det känns tryggt.

Hoppas man får en god natts sömn, för imorgon är det oxå en spännande dag.... :)

Blåbärsplockningen

När vi äntligen kom oss i väg var det som om nervositeten rann av mig. Kände ett inre lugn på ngt sätt. När vi kom dit till kliniken var det en snäll skötare S som tog emot oss. Mänsklig å varm. :) Efter min premedicinering så eventuell ngn nervositet försvann där oxå, heh...

Efter ca 45 minuter var det vår tur. Äntligen, tänkte jag. Äntligen är vi så här långt. Å plocket gick fint, fick lite smärtstillande eller ngt annat lummigt just innan doktorn förde in nålen så det stack till lite bara. Det gick otroligt bra, allt var över på ca 10 minuter. Å jag som hade varit så rädd att det skulle göra förfärligt ont. Men det är ju så olika... Personalen var underbar, man kände sig trygg. J satt vid huvudändan med en hand på min axel, det kändes bra att han va med. Efteråt fick vi gå å vila å vänta på svaret. Jag var beredd att åka hem redan efter 10 minuter. Men med tanke på att vi har åkt så lång väg så ville de att vi skulle vänta å se att J:s "bidrag" räckte till. :) Å det gjorde det, plus att de fick 12 ÄGG! Jipppiiiii! Vi ska nog ha extrem otur om inte iaf ett ägg lyckas befruktas. Men man vet aldrig.

Nu e det bara att vänta på att de inte ringer imorgon, å sen på fredagen åka dit för att få tillbaka ett embryo. J sa vid vår andra ultraljud att de ser ut som om jag har ätit blåbär, iaf när man ser på UL skärmen :D Så, idag har vi varit på blåbärsplock. Nu som bäst ligger de å förhoppningsvis gör sitt bästa för att bli fina embryon till vårt blivande barn.

Endast väntan återstår, å för tillfället är det helt okej. Nu är inget i mina händer mera. Nu e det någon annan som avgör.

Imorgon Äggplock

Så har då den dagen äntligen kommit. Imorgon är det äggplockning som gäller. För tillfället känns allt okej, inte så värst nervös. Men imorgon, när vi ska sätta oss i bilen å köra 250km, då kommer tankarna att snurra hejdlöst.

E inte så rädd mera för själva ingreppet. Tar det sjukt så tar det, e nog mildare än en önskad framtida förlossning. Men jag e orolig för resultatet av äggkvaliteten och så vidare. Men vi tar dagen som den kommer å hoppas allt ska gå bra.

Längtan i mig efter vårt gemensamma barn är så stoooort för tillfället. Det bränner i ögonbottnen när jag ens tänker tanken. Jag hoppas å ber att det ska lyckas denna gång, att det ska vara vår tur att få uppleva det underbara med ett liv till. Jag vill känna sparkarna i magen, känna sig stor å bred, bara det innebär att vårt barn ÄNTLIGEN skulle komma till oss.

Imorgon är vi igen ett steg närmare det, jag håller mitt hopp uppe. Vad annat kan jag göra???!!! Jag saknar dej så.....

Dag 26 å tredje ultraljuden

Ultraljudet gick bra. Har totalt 15 blåsor men de var lite små ännu. Endast 2 stycken som är över 14 mm, så jag ska fortsätta med puregonen över helgen å först på måndagen ta Pregnyl-dosen. Vilket innebär att äggplockningen blir på onsdagen! iiiik.....spännande! :I Men det kommer säkert att gå bra. Nervös håller jag på å bli iaf, det kan inte hjälpas.

Håll upp tummarna för att det kommer å gå vägen...

Dag 23 & 2:a ultraljuden

2:a ultraljuden gick fint. Vi var in å ut på en halvtimme.
Jag har 7 äggblåsor på vardera äggstock. Å de var alla mellan 6-10 mm. Ska nu öka dosen till 200 I.U. tills fredagen så får vi se hur det blir då.
Jag konstaterade en sak efter ultraljuden. Att denhär processen påminner faktiskt om ett svårt inträdesprov med många urvalstillfällen. För fast jag har 14 blåsor betyder det ju int att de får ut alla eller att alla ens innehåller ägg. Innehåller de ägg kan de vara av dålig kvalitet å då väljs bort. De som e kvar å verkar dugliga får befruktas. Sen kommer följande krav, de ska klara befruktningen å kunna dela sig fint. De embryon som är av bästa kvalitet sätts in eller fryses ner. Med andra ord ett svårt urvalsprov!

Jag e så glad att gubben kom med till ultraljudena. Känns viktigt för mig att vi båda två e med om denna process. Å när han vet hur det har sätt ut på skärmen tidigare så har han ju ngt att jämföra med när ÄP ska ske. :)

Jag mår jättefint. Endast en envis huvudvärk men utöver det är allt ok.
Vi fortsätter i samma takt å håller tummarna upp... :D

Dag 22

Imorgon har vi följande ultraljuden. Får se då om jag har nå äggblåsor alls. Har inte känt ngt extra. Huvudvärk har jag, nästan varje dag. Men utöver det så är jag helt symtomfri, sku inte tro att vi håller på med en IVF överhuvudtaget om man ser till biverkningarna. Det känns skönt å tryggt att få må bra. Men på samma gång är man lite skeptisk, när ska det börja skita sig?!?! Man e ju van med att det alltid ska komma något negativt, så man har inte hjärta att bara koppla av å njuta över att det går såhär enkelt.
Tänker mycket på hur det ska gå med äggplockningen, om de får nå ägg alls, å om de är av bra kvalitet o.s.v. o.s.v., de som varit i samma position vet vilka tankar som snurrar i huvudet, de är TUSENTALS. Men vi tar en dag i taget. Får se imorgon hur dosen ska regleras. :)

Dag 18, klimakteriebesvär

För första gången sen jag började med Suprecur så vaknade jag i natt en 2 tiden av att jag hade kokhett. Svetten rann... Om jag inte hade varit så trött hade jag kastat mig under en iskall dusch, men jag kastade bort täcket å låg å svalkade mig en stund. Efter ca ½ timme lugnade det sig å jag somnade om.
Fick ju skryta så igår när IVF skötaren frågade om jag hade haft nå klimakteriebesvär å jag sa: "-Nej har inte kännt ngt överhuvudtaget!" Borde inte ha sagt det...heh... Nå, har varit så nöjd över hur bra det har gått hittills. Före vi började på var jag så nervös över hur jag skulle må, men hittills har det gått som en dans. Hoppas VERKLIGEN det skulle fortsätta så oxå.

Injicerade min andra dos av Puregon imorrn å det gick suveränt. Känns lite ovant att man sticker sig själv. Min man är ju insulindiabetiker så nålar å pennor är vi vana med. Men det kändes lite overkliget att picka sig själv å inte han. Men tekniken är ju den samma. :)

Sköterskan sa det är okej att träna å leva som vanligt till följande UL på tisdagen, efter det bör jag ta det lugnare. Så igår va jag med min svägerska på gym å ikväll blir det spinning. Känns så skönt att få träna. Det har varit över en vecka sen förra gymbesöket å jag märker ju hur bra jag mår efteråt. Det rensar huvudet från alla bekymmer å man tänker på ngt annat än bara detta.

Ska med mor min på shopping idag. Brudklänningen skall in för omsömnad, den är för stor. På samma gång ska vi spana efter en festblåsa åt henne å skor åt mig. Ska bli riktigt roligt, vi brukar ha ganska kul hon å jag. Man får ventilera å lätta sitt hjärta med henne. Hon finns alltid tillgänglig, hon e mitt stöd. :,)

Dag 17

Då va Ultraljuden klar å det gick finfint. Min endom.mätning var 2.6mm antar jag, vilket var bra. Tyckte de rabblade ngt sådant. Så det var bara att tuta å köra. Fick min första dos Puregon 900 á 150 enheter.
Skönt att vara så här långt på gång.
Vi fortsätter vår krokiga väg till familjeliv...

Första UL:n

9.20 ska vi vara vid polikliniken för vårt första ultraljud. Å jag e nervööööös. Inte för ultraljuden, nålar eller medicin. Utan för att det ska vara ngt hinder som gör att vi inte kan börja på med Puregonen. Enligt bipackssedeln stod det att man inte får ge den om man har cystor på äggstockarna. Sist när vi försökte med inseminationen och jag fick en liten liten dos Clomifen så blossade det upp en cysta. Hoppas verkligen att Suprecuren inte har en sådan effekt oxå. Den gör ju precis motsatsen till Clomifen, men när man e nervös så är ens tankar inte alltid logiska. Eller rättare sagt man oroar sig i onödan.

Nåja, det ska nog gå bra.
*håller upp tummarna*

Dag 15

Mensen kom i fredags. Trodde faktiskt int att man kunde vara så glad för att mensen sku börja. I vanliga fall e det ju det värsta som finns. Men jag var nöjd för nu kan vi hålla oss till planen.

Helgen har varit underbar, med mycket sol å vila. Har pysslat på i trädgården å motionerat mycket. Sköna morgonpromenader med hundarna samt friska cykelturer med en god vän.

Jag mår som vanligt, känner inget speciellt. Kanske lite tröttare än vanligt men man har ju förstås varit mycket utomhus nu i helgen så bara det kan göra en ovan vinterhatare trött. :)

Ska till Apoteket å hämta medicinen idag, den beställde jag i torsdags å jag blev så glad när jag fick höra att man får avdrag på den. Känns mycket bättre än att betala det fulla priset för den, för den e INTE billig.

Nu ska jag jobba en stund till å sen åka hem. Vill att det ska bli onsdag, har första UL då, plus att jag får börja med injiceringen av hormonerna. Här ska det bli äggruvning av.... :)