söndag 30 augusti 2009

Förkyld

Har dragit på mig en förkylning. :(
Sjuk hals, hosta å snuva står på dagsagendan. Usch... Den kom från ingenstans. Vanligtvis har jag sjuk hals i ett par dar innan det byter till hosta å till sist snuva. Men nu kom allt på en gång. Kan ju bara hoppas att den försvinner lika fort som den kom.

Fick börja morgonen med Paracetamol. Trodde huvudet skulle spränga. Men nu ikväll känns allt okej. Hoppas hoppas att huvudvärken har gett med sig! :)

Imorgon ska man i jobb. Sen e det inte många dagar kvar till testdag! IIIIK....spännande! :)

fredag 28 augusti 2009

En OTROLIG huvudvärk

Har haft migrän tidigare så jag vet hur det känns.
Men har nu haft huvudvärk i 2 dygn å ikväll nådde det sin kulmen. Tog kl.7 imorrn en Paracetamol 500mg. Hjälpte inte ett dyft. Så jag genomled dagen och försökte ta det lugnt.
När ja kom hem från jobbet så fick jag en nackmassage av min man i hopp om att värken skulle försvinna å jag skulle klara mig utan mera värkmedicin. Skulle inte gärna ta något nu innan man vet... Men kl.18 fick jag ta en till.
Kändes som om huvudet höll på att spränga. Kunde bara ligga å blunda å hoppas att pulsen skulle sjunka så det inte skulle ta så sjukt i huvudet varje gång blodet kom upp. Usch! Hann bli orolig. Mannen sa att om värken inte släpper snart så åker vi till sjukhuset. Men... vad skulle de kunna ge mig för medicin där, när jag helst inte vill ta paracetmol heller. Men efter 1½ timme så kände jag hur värken gradvis började släppa. Vilken underbar känsla när värken försvann å synen blev klarare. Nästan så man hörde fåglarna kvittra. ;o)
Kan bara hoppas att värken inte kommer tibax. Vill inte ta mera medicin...

Nervvrak

Denna väntan...jag blir tokig!!!
Vet inte vad jag skall skriva här egentligen. Tror jag har varit oskriven de senaste dagarna p.g.a. att om jag skriver något här så kommer det att kunna läsas mellan raderna att "uppehållandet" av hoppet inte har lyckats så bra som jag hade tänkt... :(
Jag försööööker verkligen, å jag vill ju såååå gärna, men det kommer de mörka stunderna hur man än gör. Egentligen kan man inte klandra sig själv. Med all motgång i vårt försök till att bli tre så blir man lite skeptisk till att tro att det äntligen skulle ha lyckats.

STATUS:
  • Det e 8 dagar kvar till testdag
  • Mensen har inte visat sig, tack och lov
  • Brösten är ömma som tusan
  • Huvudvärk 2 dygn i sträck nu
  • Har fått acne i ansiktet (brukar ha minimalt av det)
  • Lite magkänningar emellanåt

Så ligger det till. Får panik varje gång jag känner av värk i magen. Å ja VET att det inte behöver vara negativt, men man kopplar ihop det med mensen så klart. Igår kväll hade jag en konstig känsla i magen, blev ledsen å känner mig som ett nervvrak när man inte har någon kontroll över situationen.

Plötsligt när jag stod å gjorde i ordning kvällsmaten så började tårarna rinna ner för kinderna. Jag e så jävla lycklig att vi kommit såhär lång men oxå så otroligt rädd att det inte ska lyckas. Väntan har varit värre denna gång. Tidigare har det börjat kännas först andra veckan men denna gång började tankarna snurra redan från ruvardag 3. Därför känns denna väntan ännu längre.

Sen har jag gett mig själv ännu mera huvudbry. På kliniken var jag jobbar har vi en ultraljudsapparat. Jag har ju såklart försökt titta med den å se om man skulle skymta något hur det ser ut i livmodern. Men har ju inte haft blåsan tillräckligt full så lika bra bild som vi fick vid insättningen fick jag ju inte. Men något har jag skymtat: en rund "boll" som ser ut att vara "vätskefylld" mäter ca 0.7 cm i diameter. Kunde ju eventuellt vara början till något. Likväl kan det vara bara blodansamling som lurar lite med tanke på dess figur. Hursomhelst så måste jag sluta att oroa mig nu å ta en dag i taget. Testdagen kommer nog, så tillvida att mensen inte hinner före. Med min tur så håller mensen sig säkert bort framtill testdag, å testet visas negativt å mensen kommer efter det...

Usch vad den tidigare meningen var negativ, jag skulle ju inte syssla med sånt denna gång intalade jag ju mig själv. Men...jag e väl bara människa jag å... Nu ska jag på allvar försöka tänka positivt. Ska ha en fras i huvet som jag ska upprepa för mig själv: "- Jag är gravid tills motsatsen är bevisad!" hehe... :oP Bara jag inte börjar upprepa den högt här på jobbet! *fniss*

Nu tar jag mig i kragen. Det e ju faktiskt tyngre att vara negativ än positiv...

måndag 24 augusti 2009

Kämpar

Jag kämpar med hoppet idag. Inte bra med tanke på att det är 13 dagar till testdag.
Men jag ska försöka bita ihop och "hoppa" vidare. :) Så här långt har vi ju aldrig varit förr.

Talar med lilla Bebben varje dag å försöker få h*n å inse att det är bäst att stanna inne nu ;o)

fredag 21 augusti 2009

Ont i magen

Förrutom ömheten runt äggstockarna å livmoder så har jag ont MITT i magen. Känns som en knut. Vet inte om det har att göra med överstimuleringen?!
Försöker dricka mycket vatten å vilar ganska mycket, e mycket trött. E ju förstås född trött! ;o)
Hoppas bara det ger med sig.

Min positiva inställning fortsätter. Känns skönt men ändå lite skrämmande att bibehålla tanken att det är nu det lyckas, nu e jag gravid. Men man måste våga ta chanser i livet. Drömmer mig bort med allt från mammakläder till att sy å sticka babyplagg. Det känns roligt å spännande.

Om två veckor får vi veta hur det har gått. Vi bestämde att vi testar söndagen den 6.9. Har mensen (mot förmodan) kommit då, så då vet man ju. Men söndagen blir vår testdag. Väntar på den dagen. : )

torsdag 20 augusti 2009

Vår första ET

Äntligen äntligen äntligen har vi kommit såhär långt.

De hade ju plockat 9 ägg varav 5 stycken var mogna. Av de delades 3 stycken. Två var TOP embryon å ett var dåligt.
Så nu vilar ett TOP embryo i min mage å ett embryo har vi i frysen! 8)
Det kändes så overkligt när vi satt i väntrummet innan ET. Jag vågade inte riktigt hoppas att det skulle ha lyckats så bra att vi fick tibax ett.
Men det fick vi, allt gick bra å vi fick en fin bild att ta med oss hem från ultraljuden. Tyckte allt var så rörande efteråt, ville bara börja gråta av glädje. Det var en mäktig känsla.

Känslan att vara såhär långt e obeskrivlig.
Nu vilar vår "bebis" i min mage å vi kan bara hoppas å tro att h*n finner sin plats där å vill ge oss det vi önskar allra mest. :)
Nu är det bara att vänta å se hur det går. Nu igen är inget i våra händer.
Vi kan bara hålla hoppet uppe!

Idag är en underbar dag å inatt kommer jag att somna med ett leende på mina läppar.

onsdag 19 augusti 2009

Inga samtal

inga samtal idag från kliniken...hoppet stiger...
hoppas hoppas hoppas.....




Plockningen

Orkade inte skriva igår när vi kom hem, så det blir idag istället.

Jag fick en god nattssömn till skillnad från min man som knappt hade sovit en ½ timme. Jag tröstade honom med att jag kan köra hem sen, men nej det kunde jag ju int p.g.a. alla mediciner, det hade jag helt glömt bort. Men den sista tiden är det inte det enda jag har glömt. För någon dag sen fick mina räkningar lämna obetalda på grund av att jag inte kom ihåg min inloggningskod till banken på nätet, heh. :)

Plockningen ja... Den var nog mera smärtsam än förra gången, men jag var ju lätt överstimulerad denna gång. Det var en kvinnlig läkare som utförde ingreppet. Å när hon tittade snabbt med ultraljuden så sa hon att det är säkert 30 äggblåsor som bäst.
Men de fick plockat 9 ägg! Jag är överlycklig att vi fick nå ägg men på samma gång så hade jag hoppats på fler. Min läkare som utfört ultraljuden under stimuleringen tippade på 15 ägg. Men jag antar att vid överstimulering så är det väl ganska stor risk att det produceras äggblåsor utan ägg i?!?!

9 ägg är bra, nu får vi bara hålla upp tummarna att det blir många fina embryon av dessa. Å hoppas för Guds skull att de inte ringer idag. Jag pallar inte med mera motgångar, inte när man kommit så här långt. När man känner doften av kakan men inte får provsmaka heller.
Men, det kommer å gå fint ska vi hoppas. Imorgon kl 10 ska vi vara där igen. Jag har sjukledigt tills imorgon men läkaren sa att det kan hända hon skriver ledigt resten av veckan oxå, just p.g.a. att man kan vara lite sjukare vid överstimulering.

Igår på kvällen mådde jag fint, lite värk i magen som mensvärk, men imorrn kl 5.30 vaknade jag å det kändes som mina äggstockar var fastklämda i ett skruvstäd. Gick på toa i hopp om att smärtan minskar när man tömmer blåsan. Lite bättre blev det, men jag tog en Ibuprofen å gick å la mej igen. Nu känns det ändå ganska bra. Ska bara ta det lugnt idag, sitta med tummarna upp hela dan. ;) Har nog fått min sömn så det räcker å blir av: När vi kom hem igår sov jag 3 h, sen på kvällen mellan 20-22 sov jag, plus att inatt har jag sovit som en stock. M.a.o. så känner jag mig ganska utvilad idag.

Det går som det går, hur mycket jag än vill så kan man inte påverka något härifrån, allt e i någon annans händer. Man kan bara hålla hoppets låga brinnande å be för det bästa.
Så tillvida att de inte ringer idag så får vi imorgon veta hur det har gått.
Det e bara att vänta å se!

måndag 17 augusti 2009

Imorgon ÄP

Imorgon bär det av. Vi ska vara på plats klockan 8.15.
Jag e int alls nervös, tycker bara det ska vara skönt att komma oss iväg. Börjar ha sjuk mage å får springa på toa en gång i timmen typ. Resan dit tar 2,5 h, blir nog många kisspauser för min del. :)

Nu e det bara att hoppas att allt går som det ska, skulle gärna ta lite medvind nu...

Uppdaterar mig imorgon! :)

fredag 14 augusti 2009

3:dje ultraljuden

Jahapp, då börjar man se slutet på denna behandling.

Jag e på gränsen till hyperstimulering, hade 25 ägg idag. Men jag mår relativt bra å läkaren tyckte att vi fortsätter som planerat. Tar idag å imorgon en lite mindre dos på 100IE.

På söndagen skall jag ta min sista spray på eftermiddagen, å sen kl.23 på kvällen ta min Pregnyl-dos. Sen e det bara att vänta på tisdagen.


På tisdagen kl 8.15 skall vi vara vid universitetssjukhuset för då händer det! :) Ska bli sååå skönt att få detta avklarat, komma ett steg längre.


Läkaren sa att jag skall dricka lite extra. Hade nog ett antal ägg som var mellan 16-17 mm, men många var mellan 12-15 mm.

Tog ett nytt blodprov idag å tack och lov så var allt ok. Mitt Hb var på 125, mao så var det hälsovårdarens apparat som visade fel. Litar nog mera på när de tappar blod ur armen än vrider ur ett finger. :)
Hursomhelst är jag nöjd att det inte vara något annat på gång.
Nu ska jag hålla ut till tisdagen, för då bär det av på blåbärsplock!
Läkaren önskade oss lycka till å jag sa att vi ska hålla tummarna upp att det inte är något fel på deras apparatur denna gång. Då sa han att det som hände oss förra gången har han inte under sin 10-åriga karriär inom IVF stött på. Så chansen att det ska hända igen är nog obefintlig. :)

Over and out!

torsdag 13 augusti 2009

Lite orolig

Idag e jag lite orolig å nervös.
Var till personalhälsovårdaren och kollade Hb igår. Har tyckt att jag varit tröttare än vanligt den sista tiden men det fick sin förklaring.
Hade Hb på 104!!
Jag har alltid haft bra Hb, hälsovårdaren tyckte jag skulle ta en järn kur i två veckor å komma å testa på nytt.

Ifall om vårt försök lyckas så är det ju verkligen viktigt att ha bra Hb.

Undrar om mitt låga värde kan ha något att göra med dessa mediciner å dylikt?!?!? Har inte ändrat något annat i mitt liv, kost t.ex.
Hoppas bara att det inte beror på något annat....

tisdag 11 augusti 2009

2:a ultraljudet av våra blåbär :)


Har just varit på mitt andra ultraljud å jag e riktigt nöjd!


Äggen var till antal 23!!!!!! Wiiiiiiiieeeeeeee..... :)


Nu förstår man varför magen är öm.


Jag hade 13 ägg som var under 10mm, 9 stycken som var mellan 11-14 mm å en stackare som var 15 mm. Skall fortsätta enligt planerna med 150IE, och äggplockningen är beräknad till tisdag eller onsdag nästa vecka!


Jag hoppas hoppas hoppas att allt ska gå vägen denna gång!


Hursomhelst, idag är jag glad! :)

måndag 10 augusti 2009

Sämre dag

Både igår å idag har jag känt av illamående och det kan jag säga är INTE välkommet. Klarar av mycket men å må illa gillar jag inte. Speciellt int när det inte är morgonillamående, det lovar jag att jag kan överleva.

Igår led jag av inbillningssjuka. Symtom vid överstimulering är ju buksmärta, diarré, viktökning och illamående. Igår hade jag alla symtom förrutom buksmärta, ni kan ju bara tänka er vad jag hade för diagnos på mig själv då?!?! Överstimulering, såklart! Tårarna brann bakom ögon av frustration och rädsla för att så skulle vara fallet å att vi INTE skulle få ens en chans att försöka med vårt ICSI.
Vi åkte ut till mina föräldrars sommarstuga å på vägen dit rann tårarna ner för kinderna. Jag veeeeet att jag inte är överstimulerad men jag blev bara så ledsen med tanken av att vi inte skulle komma längre den här gången heller. Men, ack vad tårarna gjorde gott. Det kändes lättare efteråt.
Tyvärr idag är oxå en sån dag, tårarna är inte långt borta. Hormonerna spelar spratt med en.
Igår när min man såg bestört ut när jag satt å grät i bilen, så sa jag att det är bara hans hormonstinna klimakteriekossa som har en jobbig dag. :) Lättare å smila när man skojar lite, för sååå usligt är det ju ändå int. Det är nog säkert bara alla hormoner som blossar på!

Det känns nog i magen, e lätt öm när jag sätter mig ner. Ska vara spännande att få se hur många ägg jag har imorgon. Kl.7.30 har jag ultarljud!
Håller upp tummarna att de ska vara stora, många å av bra kvalitet. Inga fler krav har jag... jo...de ska befruktas å bli av toppen kvalitet, fastna å bli till vårt barn. ;)

onsdag 5 augusti 2009

Första UL:n

Idag hade jag mitt första ultraljud.
Läkarbesöket gick under 7 minuter. =) Allt såg okej ut å läkaren sa att det var perfekt startläge för att börja på.
Tog idag 200IE, ska ta det imorgon oxå. Sen ska jag gå ner till 150IE resten av tiden.
IIIIK!! Nu e vi på gång igen, det känns spännande.

När jag var å handlade mat idag så gjorde jag ett litet framsteg. Vanligtvis när jag har handlat alla matvaror å ska styra mot kassan så brukar jag gå en lite längre bit, innan jag svänger in i rätt gång bara för att undvika att gå förbi alla baby kläder som de har upphängt där. För att undvika att tårarna skall bränna bakom ögonlocken.
Men idag så gick jag förbi där å tittade noggrant. Såg först på flick-kläder men min man e övertygad om att när vi får barn blir det en pojke, det tror jag oxå faktiskt, så gick jag lite längre fram för att titta på pojk-kläderna. Å jag kan bara säga att det kändes underbart, jag kunde njuta av vad jag såg. För jag skriver ju så stort om att jag har ett hopp om att det ska lyckas, men innerst inne har jag tvekat. Har inte vågat ta del av ngt med rädsla för att bli besviken sen. Men nu, nu känns det härligt att kunna ta in allt utan att känna sorg eller ilska. Modellerna var sååå söta, tror bestämt att när +:et kommer ska jag börja sy upp egna barnkläder.

Det kändes skönt. Fridfullt.
Idag har varit en bra dag. :)

tisdag 4 augusti 2009

En till ev. biverkning


Glömde nämna en till biverkning.

Har under loppet av 1½ vecka gått upp 3 kilo!!!! Kan mycket möjligt bero på sommaren å att man kanske äter mer å onyttigt, men 3 kilo på så kort tid tycker jag låter märkligt?!?!

Suprecuren kan ju ge viktökning men jag tycker det skulle gälla de som tar den under en längre tid, det används väl för kvinnor med endometrios oxå?! Inte för nån som tagit den i två veckor.


Hur som helst så gör det inget. Jag håller upp tummarna att jag inte behöver jobba bort kilona under det närmaste året iallafall... ;) Snarare öka, hehe

måndag 3 augusti 2009

Spraydag 12

Ny dag å nya möjligheter.

Har både i torsdags, i fredags och idag känt av biverkningar tror jag.
Känner mig yr, lätt vinglig. Som om ögonen inte hinner med när man svänger på huvudet. Riktigt obehagligt faktiskt.
Både i torsdags å fredags förklarade jag det som vätskebrist men känner av yrseln även idag. Man kan ju nog läsa på Suprecurs-bipackssedel att vanliga biverkningar är yrsel. Huvuvvärken har oxå varit mera envis nu, ingen Ibuprofen som biter på den inte. Men om det inte blir fler biverkningar än detta så är jag bara nöjd å belåten. Har ju ändå sprayat snart i två veckor så eventuellt andra biverkningar borde ju nog ha visat sig vid det här laget.
Förra stimuleringen gick ju så utomordentligt bra (förrutom efter då...) så jag tror starkt på att det kommer å gå fint denna gången oxå.

Känner mig positiv idag, full av energi för vårt försök. Kan troligtvis bero på att det snart är onsdag vilket betyder att jag har mitt första UL å förhoppningsvis får börja ta Puregon. =)

Tidigare har jag försökt slå bort tankarna som kommer om att man skulle få se sig med stor mage, men med tips av MissHopeful så ska jag bara låta de positiva tankarna komma. Min visuella bild för framtiden ska vara en bild av mig med växande mage med en bebis inuti. ;o)

Jag har hopp-mätaren på fullt för här ska tillverkas bebis! Hehe...
Både min man å jag e envisa å det ska banne mig visas i detta skede oxå.