söndag 1 maj 2011

Sa jag att tiden susar iväg?!?!

Här har jag varit väldigt passiv den senaste tiden. Känns på något sätt inte lika viktigt att blogga mera. Denhär bloggen startade jag ju för att vädra mina tankar med våra försök att bli tre. Å nu när vi äntligen fått vårt mirakel så känns det inte lika viktigt för mig mera. Men, jag tänkte att en liten uppdatering sku jag prestera iaf.

Tösen fyller 1 år den 19 Maj! Vart har tiden gått? Känns som igår när vi kom hem med ett liten baby inbakad i en rosa fleecehalare som var sju numror för stor :) Första tiden kändes allt osäkert, allt var ju så nytt å tösen va ju så lessen. Det som jag tycker är mest häftigt med att bli mamma är hur man har ändrat som person eller hur ens syn på livet och alla ting har ändrats. Emma är det bästa jag någonsin åstadkommit, punkt. Kommer aldrig att kunna åstadkomma något bättre. Hon är mitt allt, vårt allt. Hon ger mig så mycket glädje i livet. Hennes skratt smälter det sämsta humöret å man blir glad igen. Att vara mamma till ett litet busfrö är en vardag med allt från barngråt å skrik, till stress och korta nerver. Men allt detta är en bisak över vad man får tibax. En eskimåpuss av henne gör min dag. Det är en så otroligt häftig känsla att få kärlek tillbaka av henne. Denhär tiden är hittills den bästa när hon kan uttrycka sig så bra, å bättre blir det ju. Hon förstår så jättemycket å jag bara väntar på att hon ska börja tala. "Pappa" har det kommit några gånger, så jag väntar snällt på "mamma".

Jag kommer att vara ledig över sommaren, först den 3 oktober börjar jag jobba. Ska bli så skönt att få vara ledig heeeeeeeela sommaren. Ska försöka njuta för fullt. Nu när Emma är så stor så är det ju mycket lättare att röra sig. Cykelstolen är installerad å vi har varit ut å cyklat flera gånger. Hon gillar det. Sitter å pekar på träd, flaggor å bilar. Sitter bara å njuter, å allt emellanåt så klappar hon mig på ryggen. :)
Här kommer en bild på vårt busfrö.
Det kommer stunder när jag är så otroligt tacksam att vi fick henne, att det trots motgång äntligen blev ett litet mirakel. Vårt mirakel!

1 kommentar: