Tänk vad fort tiden går. Emma blir 5 månader den 19:nde. Vår lilla tös börjar bli stor. Mamma e stolt som en tupp. Saknar henne på kvällarna när hon somnar, vill bara snusa henne i håret å pussa hennes runda å goa kinder. Så när morgonen kommer å man e lagom trött å grinig så tittar man ner i spjälsängen å man får det mest underbara leende, som om hon laddat upp det hela natten, å man kan inget annat än att le tillbaka, å all trötthet e som bortblåst (nästan iaf).
Jag mår bättre nu. Kan erkänna att det har tagit tid för mig att "hitta mig själv" i mamma-rollen plus lite annat strul som vi haft. Men nu känner jag att jag hittat min plats. Önskar att tiden stod stilla att jag skulle få vara hemma med tösen lääänge å inte behöva börja jobba igen. Visst, det är först i februari-mars men tiden går ju så fort. Ska försöka aaallt för att få lämna hem med henne så länge som möjligt. Mammas hjärta går ju sönder om jag måste lämna henne till dagvård innan hon å jag, framförallt, e redo för det.
 |
| Mitt ♥, min kärlek! |
Men... nu ska jag passa på å njuta av "nutiden" som e här å nu. Å nästa vecka bär det iväg på resa. Ska bli så skönt. Å Emma, hon hänger med såklart.
sicken goding du har!! =)
SvaraRaderaEller hur, tiden bara rinner iväg känner att man inte hinner med riktigt! Precis som du säger man vill bara mysa och gosa med sin lilla dotter. Ha en underbar helg! Kram