lördag 10 april 2010

Vecka 35+3 / 32 DAGAR KVAR

Det e ju heeelt otroligt att vi kommit såhär långt. Känns ofattbart. Lääängtar sååå efter knodden som bökar på i magen. Sitter å asgarvar på kvällarna när man känner en fot som susar över magen. Bebben har skrämt sin mor två gånger så hon skrikit högt. Hehe! J har bara skakat på huvet å tror att jag har en skruv lös. Men ibland så kommer rörelsen så fort när man håller handen på magen å man bara känner när en fot swichar förbi. Det blir lite alien-stämpel över det hela, å jag skriker i min förskräckelse. Stackars baby, hihi... Mamma e livrädd. Nä, skämtåsido, det e såå mysigt när rörelserna har ändrats. Man kan mera urskilja nu, speciellt nära naveln var huden e tunnare. Mycket kärlek kan jag bara säga.

Vi var på läkarkontroll i onsdags. Bebben ligger med huvudet neråt å allt såg helt normalt ut. Läkaren tittade med ultraljud så vi fick se lite av vårt lilla mirakel. Vikten uppskattades till ca 2800 gr, vilket var helt normalt. Förra gången när vi var på ultraljud i vecka 19 så fick vi ju till vår besvikelse inte se vem som låg i magen, men det fick vi nu. Till 99,9% säkert så fick vi veta om det är en tös eller grabb där. E annars anonym med bloggen men jag har en vän som läser denna ibland. Så jag avslöjar inte än innan jag berättat åt henne personligen, hehe... Så, ni andra får hållas på sträckbänken en stund. :)
Men det känns mysigt att veta. Känns annorlunda på något sätt. Nu e vi bara såå nyfikna på hur du ser ut. 32 dagar kvar till BF, snart har vi dej här. ♥

4 kommentarer:

  1. Va roligt att du är gravid och snart ska föda:o) Har läst det mesta i din blogg nu och känner mig uppdaterad:o))

    Inte långt kvar nu för dig. Minns hur underbart och overkligt det kändes med den stora magen efter flera års kamp att bli gravid.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jo, det känns fortfarande heelt otroligt att vi kommit såhär långt efter all kamp.
    Har fortfarande svårt att tro det när man går förbi en spegel, att man har en mage, men nu är den ganska svår att undvika, hehe...

    Följer ofta med din blogg å det e alltid lika kul att se å höra Elvins framsteg, tiden går så fort. :)

    Må gott!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nu är det snart dags för oss!!! Börjar bli så enormt nervös, du med?? Tänk att snart är vi framme vid målet..det man längtat efter i såå många år. Äntligen!!! Massa kramar

    SvaraRadera
  4. Jag känner mig inte ett dugg nervös, bara väldigt väldigt förväntansfull. Man har svårt att tro att vi kommit såhär långt å snart ska få träffa våra efterlängtade knyten. Känns otroligt. Ännu känner jag mig inte nerövs inför förlossningen men kanske det hinner komma. Ser framemot allt med spänning. Det kommer å gå bra ska du se, snart har vi två små töser hos oss. :)

    SvaraRadera