Har svårt att tro att det är sant. Förundras att vi verkligen kommit såhär långt. Vi har en bebben färdiggräddad i magen som vi bara väntar på att ska titta ut. I fjol i Maj höll jag som bäst på att preppa mig med hormoner inför vår första äggplockning som gick käpprätt åt h-lvete. Å nu ett år senare är vi här. Kampen om att bli en familj har varit tuff både psykiskt å fysiskt men ändå har allt gått relativt fort. Det känns som igår när jag stod med graviditetstestet på toaletten å inte visste hur jag skulle våga läsa av resultatet. Kunde inte förmå mig att svänga på huvudet å få igen uppleva en besvikelse. Men den infann sig aldrig, till vår glädje var där två vackra röda streck = GRAVID! Jajjamän! Å efter den dagen har allt bara rullat på. Har fått må bra under hela graviditeten, ingen risk för nå högt blodtryck, preclampsi eller dylikt. Har fått kämpa med foglossning å sammandragningar men det har ändå varit en bisak, bebben å jag har fått må så bra.
Nu väntar vi bara snällt på att något ska börja hända. Igårkväll hade jag ganska mycket sammandragningar men inget som gjorde ont, utan hade bara magen som en spänd uppumppad fotboll. Men inget annat. Kan tänka mig att jag kommer galant att gå över tiden, men som det känns nu så e det helt okej. För vi mår båda bra. Igår å idag har/är jag lite tröttare än vanligt men annars har energin spirat. I måndags stod jag på alla fyra i rabatten å rensade bort gamla blomrester, planterade morotsfrön å räfsade lite.
Var på kontroll till rådgivningen igår. Blodtrycket var lite högre än vanligt 144/80 men inget som hon reagerade på. Fortsätter att ha spår av protein i urinen. Vikten hade ökat med 1 kg, men jag hade jeans igår vilket jag vanligtvis inte brukar ha så vi skyller på det. Svullnaden har iaf inte ökat. Skulle faktiskt vara intressant att veta hur mycket vätska i kilo man har samlat på sig. För jag e lagom plufsig. 8) Fingrarna e som korvar å vaderna svällda, men det avtar ju efter att vår älskade lilla bebbe vill titta ut.
Jag väntar med spänning att något ska börja hända. För tillfället känner jag mig inte ett dugg nervös, tycker det bara ska vara häftigt när förlossningen startar. Men vänta bara, hinner nog ändra uppfattning. Säkert när förlossningen startar på riktigt blir jag skitnervös å känner att jag inte är redo. Men....det tror jag man aldrig blir iaf.
J tror stort att bebben kommer först nästa måndag. Det e säkert önsketänkande för på måndag e det vår förlovningsdag, så antar han vill "banka" ihop datumen för att få det lite enklare, hehe...
Nu ska jag sätta mig ner vid köksbordet å pyssla lite. Har sågat till lite klossar som jag tänkte måla å fixa till å hänga i vagnen för bebben att studera. Lite klurigt är det för jag hade tänkt måla namnet på klossarna, men int kan vi ju vara 100% säker på namnet än. Så endera får jag måla å sen eventuellt måla över, eller så får vi avvakta. Men tror tiden blir lite knapp att måla sen, men man vet ju aldrig. Hehe... det återstår att se hur jag gör.
Ska ta ett allvarligt snack med bebben att hon gör bäst i att komma ut nu. ;o)
Vi väntar med spänning....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar