I torsdags var vi på vårt andra ultraljud (v.11+1). Förra gången som det syns på bilden två inlägg tidigare hade vi ju bara en liten räka att skymta, men nu, nu ser man ju klart och tydligt att vi har en liten bebbe där inne.
Det var underbart att se, den va 44mm lång (CRL) och rörde på sig ryckigt som de gör i detta skede. Bebben hade fart på, benen sprättade på med jämna mellanrum. Och så såg vi när bebben torkade svett från pannan med ena armen och fortsatte att jumppa. Hela mitt hjärta fylldes av glädje, tårarna brann bakom ögonlocken och vi var ljuvligt lyckliga. Speciellt för min man var det säkert roligt att se att det faktiskt är något där inne, å att det börjar likna en liten bebis. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när bebben hade värsta gympasset där inne. Det såg så härligt ut. Nupp-testet d.v.s. nacktjockleken var helt okej. Allt såg finfint ut enligt gynekologen.
På tal om gynekologen så han var nog inte av denna värld. Men förstås majoriteten av läkarna saknar väl förmågan att kommunicera och bemöta andra människor. Han var sur å butter. Förklarade jätte dåligt och när jag frågade om Nupp-testet var okej så såg han på mej hånlog å frågade "-VA??!!"
- Ja, var nacktjockleken okej? *frågar man ju oroligt*
- JA, det va okej!! Svarade han j-vligt butter och snorkigt.
Jag blev lite smått stressad men jag var så överlycklig över att fått se bebben så det va inget som kunde förstöra min dag i torsdags. Jag lät det rinna av mig.
Men speciellt när man själv arbetar inom vården och vet hur viktigt det är att bemöta människor bra, så skulle jag ALDRIG, ALDRIG försätta patienten i en sådan situation som han försatt mej i i torsdags. Men...som sagt, inget förstörde min dag då! :)
En annan sak som jag stör mig på är att förrutom när vi var till kliniken för äggplock och ET så vid alla andra ultraljud eller läkarbesök så är den blivande pappan bara som ett onödigt bihang. Det finns aldrig en extra stol brevid där var kvinnan/blivande mamman ska sitta utan min man har alla dessa gånger fått hitta en egen stol eller pall åt sig i något hörn, ca 4 meter ifrån läkaren och mej. Vad e det för bemötande?!?!?!! Det e lika viktigt för pappan om inte snäppet viktigare att han får "delta" i konversationen och mötet och känna sig delaktig i det hela. Inte som något som bara följer med och redan gjort sitt typ.... Usch, vad arg jag blir. Kommer garanterat att ge feedback! Kvinnan e ju oftast den som har det på det klara, iaf jag läser ju mig till allt och vill inte ha nå många frågetecknen hängande i luften. Däremot kan jag tänka mig att pappan i fråga kan känna sig osäker, det e ju så mycket nytt och läser kanske inte lika mycket som mamman.
Tyvärr fick vi ingen bild med oss hem. Han tog en 3D bild som han lag i journalen. Men skötaren sa sen efteråt att vi får en nästa gång. Vi fick ny tid å det blir den 18 December. :)
Vill ju gärna ha en bild så kanske jag ska zooma in bebben på jobbet, hade ju den förmånen, hehe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar