Vecka 29+2 Mycket på gång men ändå inte...

Damen har bestämt svårt att varva ner. Hur otroligt som helst. Här har man tidigare gått på jobbet å drömt om när man får börja vara hemma å dona på. Men nu, när man e här hemma så STRESSAR jag. Man känner sig allt bra koko. :)
Jag gör dock så lite som möjligt men känner ändå av en stresskänsla över allt som jag skulle vilja göra å allt som jag inte kan göra. J satt å skakade på huvet häromdan när jag försökte förklara åt honom hur jag känner. Han föll nog av vagnen redan vid första stationen. Det e inte så lätt att förklara hur det känns. Men just detsamma. Nu e det bara viktigt att ta det lugnt.
Sammandragningarna har ökat, känner av dem redan om jag står en stund å diskar eller lagar mat. Häromkvällen hann jag ha 5 stycken på en 20 minuters promenad.

Hade tid till rådgivningen igår å hon bokade in mig till läkaren pånytt nu inkommande måndag. Jag vill att de ska kolla att livmodershalsen inte är påverkad. Skulle känna mig rätt så mycket lugnare då. Hon sa nog att ibland kan de komma i vila, men inte allt för ofta. Utöver det så var allt i sin ordning. Hb hade stigit till 121, därför har jag känt mig lite piggare tror jag. Blodtrycket var 131/70, helt ok med andra ord. Vikten hade ökat med 1,5 kg, så lite har det ju avtagit. Gillar int idén med att man ska gå upp över 500 gr/vecka när det ännu e över 10 veckor kvar. Men hon lovade att det avtar nu en tid. Såtillvida att jag inte vrääker i mig mat, men det gör jag bestämt inte. Märker att magen har börjat trycka på mera uppåt, kan endats äta små portioner åt gången, å jag får lätt halsbränna å "symtom" från gallan. Men det e ju bara småsaker, det kan man leva med att man har spysmak i munnen alltid nu som då. Hellre det än nå större problem med graviditeten. Hjärtat ticka på så vackert när vi lyssna. Hon försökte känna hur bebben låg men kunde inte avgöra än. Kanske nästa gång. H*n smet iväg varje gång iaf när vi sökte efter hjärtslagen, en finurlig liten rackare. Denna vecka har det nämligen varit cirkus i magen. Istället för en puck här å en puck där så har vi rena rama trummslagaren i magen. Det dunkas å sparkas åt alla håll. Jag förundras ännu över hur tur vi har att vi får uppleva dethär. Det är en otrolig känsla. Underbart att få uppleva en graviditet. Magen hade växt rejält. Steg lite över kurvan, men allt ok med det.

Vi skulle lämna in blankett till BB oxå, å JÖSSES vad problem vi hade med att komma med namnförslag inför ev. nöddop. Det var inte det lättaste. Men vi enades om ett flicknamn å ett pojknamn. Får se sen när krabaten kommer ut om vi håller fast vid de namnen eller om vi hinner ändra oss tusen gånger. :)

I tisdags var vi på familjförberedelsekurs. Det var helt okej, lärorikt å mycket info kom. Vi har 2 ggr kvar plus BB-besök. Det var tack&lov många i "vår" ålder. Känns bättre än att det ska va blivande föräldrar i 20-års åldern. Man e ju ändå på ganska olika plan. J sa före att det är garanterat inte nån han känner eller nån i hans ålder. Men det var tre stycken som han "kände" som var i hans ålder. Jag kände typ en person från tidigare, sådär vagt. Så så kan det gå. Bra för J:s del, kanske männen har lite lättare att disskutera då när de är i samma ålder. De har ju oxå massor av funderingar å orostankar.

Lånade en avslappningsCD från kursen. Tyckte den var helt okej faktiskt. Jag med min stress behöver ha något som lugnar ner mig. Har lyssnat på den ett par gånger å känner mig faktiskt riktigt avkopplad efteråt. Tror jag ska köra med den varje gång jag känner mig stressad.

Sen lånade jag ett par böcker från biblioteket som jag har att plöja igenom: Gudrun Abasacals böcker, 'Att föda' och 'Att möta förlossningssmärtan'.Så nu har jag något att göra på dagarna. Har läst nästan halva boken Att föda, å tycker den e riktigt bra.

Det blev ett långt inlägg dethär. Men har ju uppdaterat mig lite om vad som hänt å händer. Ska sätta mig ner å fortsätta sticka på en söt babymössa som jag hitta mönster på. Garnet var svinbilligt å det räcker säkert till vantar oxå.