När vi äntligen kom oss i väg var det som om nervositeten rann av mig. Kände ett inre lugn på ngt sätt. När vi kom dit till kliniken var det en snäll skötare S som tog emot oss. Mänsklig å varm. :) Efter min premedicinering så eventuell ngn nervositet försvann där oxå, heh...
Efter ca 45 minuter var det vår tur. Äntligen, tänkte jag. Äntligen är vi så här långt. Å plocket gick fint, fick lite smärtstillande eller ngt annat lummigt just innan doktorn förde in nålen så det stack till lite bara. Det gick otroligt bra, allt var över på ca 10 minuter. Å jag som hade varit så rädd att det skulle göra förfärligt ont. Men det är ju så olika... Personalen var underbar, man kände sig trygg. J satt vid huvudändan med en hand på min axel, det kändes bra att han va med. Efteråt fick vi gå å vila å vänta på svaret. Jag var beredd att åka hem redan efter 10 minuter. Men med tanke på att vi har åkt så lång väg så ville de att vi skulle vänta å se att J:s "bidrag" räckte till. :) Å det gjorde det, plus att de fick 12 ÄGG! Jipppiiiii! Vi ska nog ha extrem otur om inte iaf ett ägg lyckas befruktas. Men man vet aldrig.
Nu e det bara att vänta på att de inte ringer imorgon, å sen på fredagen åka dit för att få tillbaka ett embryo. J sa vid vår andra ultraljud att de ser ut som om jag har ätit blåbär, iaf när man ser på UL skärmen :D Så, idag har vi varit på blåbärsplock. Nu som bäst ligger de å förhoppningsvis gör sitt bästa för att bli fina embryon till vårt blivande barn.
Endast väntan återstår, å för tillfället är det helt okej. Nu är inget i mina händer mera. Nu e det någon annan som avgör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar