Så har då den dagen äntligen kommit. Imorgon är det äggplockning som gäller. För tillfället känns allt okej, inte så värst nervös. Men imorgon, när vi ska sätta oss i bilen å köra 250km, då kommer tankarna att snurra hejdlöst.
E inte så rädd mera för själva ingreppet. Tar det sjukt så tar det, e nog mildare än en önskad framtida förlossning. Men jag e orolig för resultatet av äggkvaliteten och så vidare. Men vi tar dagen som den kommer å hoppas allt ska gå bra.
Längtan i mig efter vårt gemensamma barn är så stoooort för tillfället. Det bränner i ögonbottnen när jag ens tänker tanken. Jag hoppas å ber att det ska lyckas denna gång, att det ska vara vår tur att få uppleva det underbara med ett liv till. Jag vill känna sparkarna i magen, känna sig stor å bred, bara det innebär att vårt barn ÄNTLIGEN skulle komma till oss.
Imorgon är vi igen ett steg närmare det, jag håller mitt hopp uppe. Vad annat kan jag göra???!!! Jag saknar dej så.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar