Vet inte vad jag skall skriva här egentligen. Tror jag har varit oskriven de senaste dagarna p.g.a. att om jag skriver något här så kommer det att kunna läsas mellan raderna att "uppehållandet" av hoppet inte har lyckats så bra som jag hade tänkt... :(
Jag försööööker verkligen, å jag vill ju såååå gärna, men det kommer de mörka stunderna hur man än gör. Egentligen kan man inte klandra sig själv. Med all motgång i vårt försök till att bli tre så blir man lite skeptisk till att tro att det äntligen skulle ha lyckats.
STATUS:
- Det e 8 dagar kvar till testdag
- Mensen har inte visat sig, tack och lov
- Brösten är ömma som tusan
- Huvudvärk 2 dygn i sträck nu
- Har fått acne i ansiktet (brukar ha minimalt av det)
- Lite magkänningar emellanåt
Så ligger det till. Får panik varje gång jag känner av värk i magen. Å ja VET att det inte behöver vara negativt, men man kopplar ihop det med mensen så klart. Igår kväll hade jag en konstig känsla i magen, blev ledsen å känner mig som ett nervvrak när man inte har någon kontroll över situationen.
Plötsligt när jag stod å gjorde i ordning kvällsmaten så började tårarna rinna ner för kinderna. Jag e så jävla lycklig att vi kommit såhär lång men oxå så otroligt rädd att det inte ska lyckas. Väntan har varit värre denna gång. Tidigare har det börjat kännas först andra veckan men denna gång började tankarna snurra redan från ruvardag 3. Därför känns denna väntan ännu längre.
Sen har jag gett mig själv ännu mera huvudbry. På kliniken var jag jobbar har vi en ultraljudsapparat. Jag har ju såklart försökt titta med den å se om man skulle skymta något hur det ser ut i livmodern. Men har ju inte haft blåsan tillräckligt full så lika bra bild som vi fick vid insättningen fick jag ju inte. Men något har jag skymtat: en rund "boll" som ser ut att vara "vätskefylld" mäter ca 0.7 cm i diameter. Kunde ju eventuellt vara början till något. Likväl kan det vara bara blodansamling som lurar lite med tanke på dess figur. Hursomhelst så måste jag sluta att oroa mig nu å ta en dag i taget. Testdagen kommer nog, så tillvida att mensen inte hinner före. Med min tur så håller mensen sig säkert bort framtill testdag, å testet visas negativt å mensen kommer efter det...
Usch vad den tidigare meningen var negativ, jag skulle ju inte syssla med sånt denna gång intalade jag ju mig själv. Men...jag e väl bara människa jag å... Nu ska jag på allvar försöka tänka positivt. Ska ha en fras i huvet som jag ska upprepa för mig själv: "- Jag är gravid tills motsatsen är bevisad!" hehe... :oP Bara jag inte börjar upprepa den högt här på jobbet! *fniss*
Nu tar jag mig i kragen. Det e ju faktiskt tyngre att vara negativ än positiv...
Åh, stackars dig. Usch vad jag lider med dig. Vet inte vad jag vågar skriva för kanske väcker jag antingen ett större orosmoln över dina redan befintliga oron eller så ger jag dig ett jätte stort hopp som kan bli förödande om det skulle visa sig vara fel. Har du läst hur det var för mig, innan jag tog testet den här sista gången? Det är väldigt snarlikt det som du beskriver iafl. När vi´gjorde första V-Ultraljudet efter vårt posoitiva graviditetstest så var jag i 7 veckan och det som syntes på den ultraljudsbilden var främst gulkroppen som är som en liten boll, vid sidan om den ett pyttelitet embryo. Kan det vara så att embryot faktist fäst sig i livmoderväggen och det är gulkroppssäcken du skymtar? Hoppas, hoppas på det för i så fall..ja, du fattar va :)
SvaraRaderaFortsätt tänk positivt.
kram
Du behöver inte vara rädd för att säga något fel. Det e omöjligt. :) Man bildar ändå sin egen uppfattning av saker å ting.
SvaraRaderaMen som jag skrev så ska jag tänka positivt å den informationen som jag fick av dig nu gör det lite lättare att hålla upp hoppet. :) Oavsett hur slutresulatet blir. Vet med mig själv att min kropp mår bättre om jag kan ta det lugnt. Har lätt för att stressa.
Så... tusen tack! :)