Ny dag å nya möjligheter.
Har både i torsdags, i fredags och idag känt av biverkningar tror jag.
Känner mig yr, lätt vinglig. Som om ögonen inte hinner med när man svänger på huvudet. Riktigt obehagligt faktiskt.
Både i torsdags å fredags förklarade jag det som vätskebrist men känner av yrseln även idag. Man kan ju nog läsa på Suprecurs-bipackssedel att vanliga biverkningar är yrsel. Huvuvvärken har oxå varit mera envis nu, ingen Ibuprofen som biter på den inte. Men om det inte blir fler biverkningar än detta så är jag bara nöjd å belåten. Har ju ändå sprayat snart i två veckor så eventuellt andra biverkningar borde ju nog ha visat sig vid det här laget.
Förra stimuleringen gick ju så utomordentligt bra (förrutom efter då...) så jag tror starkt på att det kommer å gå fint denna gången oxå.
Känner mig positiv idag, full av energi för vårt försök. Kan troligtvis bero på att det snart är onsdag vilket betyder att jag har mitt första UL å förhoppningsvis får börja ta Puregon. =)
Tidigare har jag försökt slå bort tankarna som kommer om att man skulle få se sig med stor mage, men med tips av MissHopeful så ska jag bara låta de positiva tankarna komma. Min visuella bild för framtiden ska vara en bild av mig med växande mage med en bebis inuti. ;o)
Jag har hopp-mätaren på fullt för här ska tillverkas bebis! Hehe...
Både min man å jag e envisa å det ska banne mig visas i detta skede oxå.
Åh vad glad jag blir när jag läser att du visualiserar :)..det är bra - positiva tankar.
SvaraRaderaJag hade jätte svårt med det själv då rädslan för att jag aldrig skulle få uppleva graviditet tog över totalt. Men med mycket övning och ett envist litet hopp kom bilden tillslut tillbaka. Först kunde jag bara se min sambo med bebisen liggandes på hans bröst, jag hade svårt att se mig själv med stor mage men allt eftersom så kom det. Och jag tror att de positiva energierna som vi omgav oss i tillslut hjälpte oss. Då blockerar man inte de positiva energierna från att komma in i ens liv. Så fortsätt tänk positivt, jag tror på er.
Kram
När vi försökte med inseminationerna, så vågade jag inte tro att det skulle lyckas med rädsla för att känna stor besvikelse när det misslyckades.
SvaraRaderaMen jag satt å tänkte här om kvällen angående visualiseringen och att hålla hoppet uppe. Oavsett om jag håller hoppet uppe eller tvivlar kommer jag att vara lika ledsen å nere när försöken misslyckas. Så nu ska jag försöka ge mig tillåtelse att hoppas, tro å fantisera mig gravid. Jag har ju INGET att förlora! :)