Både igår å idag har jag känt av illamående och det kan jag säga är INTE välkommet. Klarar av mycket men å må illa gillar jag inte. Speciellt int när det inte är morgonillamående, det lovar jag att jag kan överleva.
Igår led jag av inbillningssjuka. Symtom vid överstimulering är ju buksmärta, diarré, viktökning och illamående. Igår hade jag alla symtom förrutom buksmärta, ni kan ju bara tänka er vad jag hade för diagnos på mig själv då?!?! Överstimulering, såklart! Tårarna brann bakom ögon av frustration och rädsla för att så skulle vara fallet å att vi INTE skulle få ens en chans att försöka med vårt ICSI.
Vi åkte ut till mina föräldrars sommarstuga å på vägen dit rann tårarna ner för kinderna. Jag veeeeet att jag inte är överstimulerad men jag blev bara så ledsen med tanken av att vi inte skulle komma längre den här gången heller. Men, ack vad tårarna gjorde gott. Det kändes lättare efteråt.
Tyvärr idag är oxå en sån dag, tårarna är inte långt borta. Hormonerna spelar spratt med en.
Igår när min man såg bestört ut när jag satt å grät i bilen, så sa jag att det är bara hans hormonstinna klimakteriekossa som har en jobbig dag. :) Lättare å smila när man skojar lite, för sååå usligt är det ju ändå int. Det är nog säkert bara alla hormoner som blossar på!
Det känns nog i magen, e lätt öm när jag sätter mig ner. Ska vara spännande att få se hur många ägg jag har imorgon. Kl.7.30 har jag ultarljud!
Håller upp tummarna att de ska vara stora, många å av bra kvalitet. Inga fler krav har jag... jo...de ska befruktas å bli av toppen kvalitet, fastna å bli till vårt barn. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar